– Ryssland önskar inte konfrontation med ett enda land.

Det var president Dmitrij Medvedevs besked när han lät sig intervjuas av tre ryska tv-kanaler på presidentresidenset utanför Sotji vid Svarta havet.

Med en dag kvar till EU-ledarnas extrainkallade toppmöte i Bryssel om Georgien och Ryssland presenterade han fem punkter som han tänker bygga sin utrikespolitik på:

1. Ryssland bekänner sig till alla grundläggande principer när det gäller förhållandet till andra folk och länder.

2. Det måste finnas utrymme för olika uppfattningar i världen.

3. Ryssland söker inte konfrontation med ett enda land. ”Ryssland tänker inte isolera sig. Så långt det bara är möjligt tänker vi utveckla våra vänskapliga relationer till Europa och USA samt andra av världens länder”, sa Medvedev.

4. Att skydda ryska medborgares liv och värdighet är av högsta prioritet, varhelst de befinner sig.

5. Att se till Rysslands intressen i områden där man har vänskapliga band.

Försonande tongångar från Medvedev. I morgon är det upp till EU:s ledare att nå enighet om sitt förhållande till Ryssland.

Är Zlatan på UD undrade taxichauffören och förväxlade den georgiska flaggan med fotbollslaget Inters.
Nej, inne på utrikesdepartementet befann sig Georgiens utrikesminister Ekaterine Tkesjalesjvili, på snabbvisit hos utrikesminister Carl Bildt.
Han skrädde inte orden när de båda kom ner för trapporna för att möta pressen.

–  Vi befinner oss i en stor europeisk kris där Georgiens territoriella integritet allvarligt har kränkts. Det finns krafter som faktiskt vill förstöra Georgien och det hotar hela Europas säkerhet.

Krafterna är lika med Ryssland och kollegan Ekaterine Tkesjalesjvili är orolig för vad de krafterna kan göra härnäst.

– Ryssland har inte vunnit någonting på den här krisen. Ärligt talat så oroar det oss. Det kan komma mer från Ryssland, sa Tkesjalesjvili.

Vad hoppas hon inför det extrainkallade EU-toppmötet på måndag?

– Att Europa visar enighet i sina beslut när det gäller att stödja Georgien som en demokratisk och självständig stat.
– Att hjälpa Georgien är den tydligaste signal man kan skicka till den ryska sidan.

Carl Bildt utlovade stöd till Georgien och kritik mot Ryssland. Men helst inga sanktioner.
– Jag har aldrig varit en vän av sanktioner. Jag tror också att Ryssland redan har förstört så mycket för egen del att jag  inte vill förvärra det ytterligare, sa Bildt.

Nio isbjörnar flyter fritt ute på Tjukotkasjön, utanför Sibirien, enligt den ryska tidningen Novaja Gazeta.

En av björnarna ska ha skymtats 100 kilometer från land. Experter från Världsnaturfonden WWF befarar att björnarna kommer att drunkna därute. Smältande isblock i den globala uppvärmningens spår är isbjörnarnas grymma öde.

Det skulle kunna vara en bild av läget. Den ryska björnen ensam på drift i det stora världshavet.

Enligt radiostationen Echo Moskvy är det så här långt bara palestinska Hamas och utbrytarrepubliken Transdnestrien i Moldavien som öppet ställt sig bakom Rysslands erkännande av Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Fortfarande väntar man på ett definitivt ja från Vitryssland och Minsk.

På måndag möts EU:s regeringschefer för ett extrainsatt toppmöte i Bryssel för att diskutera krisen mellan Georgien och Ryssland. Rysslandskännaren Ebba Sävborg hoppas att EU ska börja prata med Moskva.

– Jag tycker att också EU har intagit en alltför ensidig hållning i den här konflikten. Man lägger hela skulden på Ryssland, fast det faktiskt var Georgien som började genom att anfalla Sydossetien. Det vore bättre att sänka tonläget och tala med Ryssland, sa Sävborg till aftonbladet.se i dag.

– Men tyvärr tror jag inte att det finns möjlighet till det just nu.

Ett litet hopp väcktes av Storbritanniens utrikesminister David Miliband i dag.

– Isolering är inte rätt väg att gå. Ryssland är alldeles för viktig i världsekonomin. Det skulle vara kontraproduktivt, sa Miliband enligt nyhetsbyrån Ria Novosti.

Samtidigt sa han att den ryska presidenten Dmitrij Medvedev bär ett stor ansvar för att undvika ett nytt kallt krig.

Det ligger en rysk flagga på mitt skrivbord. En present från chefredaktörerna från ryska Saratov som var här på Aftonbladet för att lära sig mer om svenska medier.
En av chefredaktörerna frågade:
– Vilka kommentarer får ni från läsarna när ni skriver om krisen i Georgien? Att ryssarna beter sig som vilddjur?

Nej, sa jag. Ingen skriver så.
Fast känslan går åt det hållet. I dag erkände president Dmitrij Medvedev de georgiska utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien.

Medvedev i rysk tv:
– Natten till den 8 augusti gjorde man i Tbilisi ett val. Saakasjvili (Georgiens president) valde folkmord som en lösning på sina politiska problem.

Ryssland står fast vid att det var ett folkmord som begicks när Georgien gick in i Sydossetien för att stävja de som en gång för alla ville bryta sig loss. Georgiens agerande gör nu att sydossetierna själva måste ges rätten att bestämma över sin framtida status menar man i Kreml. Där har de Rysslands fulla stöd.

Kommentar från Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt:
– Det ryska beslutet strider mot internationell rätt och grundläggande principer för stabilitet i Europa. Beslutet kommer att få konsekvenser för Rysslands relationer med omvärlden.

Kommentar från Utrikespolitiska institutets direktör Tomas Ries, till TT:
– De (ryssarna) lever ännu kvar på 1920-talets mentala nivå med ett slags geopolitiskt makttänkande: Att erövra ett fysiskt territorium är viktigt och man använder militär makt för det.

Samtidigt i Moskva (det är Rysslands Natosändebud Dmitrij Rogozin som talar):
– Presidentens beslut är ett svar till de politiska spekulanter som säger att Ryssland vill ha nya markområden, att Ryssland är en erövrare, att Ryssland planerar att annektera Abchazien och Sydossetien. Erkännandet av Abchazien och Sydossetien som självständiga stater är det samma som ett ryskt nej till annektering.

Bilderna av verkligheten skiljer sig minst sagt åt.

Den 1 september hålls ett extrainsatt EU-toppmöte. Där ska det framtida stödet till Georgien diskuteras. Jag hoppas att de också diskuterar hur man pratar med Ryssland. Och försöker förstå hur man resonerar i Moskva. För nu pratar de inte med varandra, knappt ens förbi varandra. De pratar överhuvudtaget inte samma språk.