Jag såg Kalla Faktas specialprogram om budgetpromenadens huvudperson finansminister Anders Borg.

Ingenting var nytt. Anarkisten från Norrköping slutade prata östgötska, lät håret växa, satte ring i örat men blev i övrigt en välartad tjänsteman i maktens centrum, som pratar mer som en ekonom än som en politiker och som utformar politiken som en ingenjör i pengar. Och som blev mannen bakom ”De nya moderaterna”.

– Bra många idéer fanns i Anders huvud, sa kompisen och regeringskollegan Sven Otto Littorin.

Det kanske mest spektakulära vi fick veta handlade om Borgs första motion som ungmoderat. I jämlikhetens namn ville han införa kattskatt, precis som hundskatt.

Och så detaljerna från gymet där Borg lyfter 90 – 100 kilo.

– Han låter som en parande flodhäst, sa Littorin.

Och så hände det i dag igen. Pling i mejlboxen och en inbjudan från regeringen. Den här gången var det finansminister Borg och arbetsmarknadsminister Littorin som hälsade välkomna till finansdepartementets bibliotek för att berätta nyheter ur den kommande budgeten.

Men hallå. Vad är det med er? Den kommande budgeten kommer ju i morgon. Kunde ni inte låta oss få en liten pytteliten överraskning på den stora budgetdagen. Nej, ut med alltihop och framförallt hit med er allihop och fyll era nyhetssändningar och tidningssidor och sajter med oss bara oss. För ni kommer väl i morgon också. Det gör ni väl?

Det är klart vi gör. Precis som vi har kommit till alla de små nyhetsstunderna om den kommande budgeten i en månads tid nu.

Enligt pr-strateger är det säkert väldigt genomtänkt. Men det fråntar ju morgondagen lite av sin charm.

– Är det sant att Borg har ställt in budgetpromenaden? undrade en nyhetsredaktör.

– Han har ju inget nytt att berätta.

Nej, det är ju inte sant. Vi kommer att larva efter honom som vanligt till riksdagen. Men årets promenad verkar gå mot att bli kanske tidernas mest ospännande. Såvida ingen har bakat en tårta.

Ryska fredsbevarande trupper i Georgien ska ersättas av fredsbevarare i EU-regi.

 Så kan man sammanfatta överenskommelsen mellan Rysslands president Medvedev och Frankrikes Sarkozy.

Det har rått delade meningar om de ryska trupperna i Georgien verkligen är fredsbevarande eller om de bara är helt vanliga trupper som ockuperar ett annat lands territorium. Men hur som helst är det väl bra att Medvedev och Sarkozy nu har skakat hand och att Ryssland uppfyller det man tidigare kommit överens om.

Och nu kan det mycket väl bli av att prata nytt samarbetsavtal mellan EU och Ryssland, precis som det var tänkt senare i höst, meddelade Sarkozy i Moskva. Hur det blir beror på om Ryssland lever upp till avtalet den här gången.

Enighet kring det viktigaste. Men att ta tillbaka erkännandet av Sydossetien och Abchazien som självständiga nationer, det tänker inte Ryssland göra.

Tidigare har Nicaragua som enda land gjort som Ryssland och erkänt utbrytarrepublikernas självständighet. I dag flaggade Vitryssland för att göra samma sak. Så många fler verkar inte följa.

För är det inte så att Rysslands bästa vänner trots allt finns i Europa? I senaste numret av tidningen Novaja  Gazeta ironiserar journalisten Julia Latynina över det ”rysshat” som vissa ryska nyhetsprogram menar finns i väst.

Men hur kommer det sig då, undrar Latynina, att ryska barn går i skola i London och att ryssarna köper hus i Schweiz? Varför skickar de inte barnen till bundsförvanter som Venezuela och Nordkorea eller ligga på playan i Iran eller Kuba?

Kanske för att alltihop är ett spel för gallerierna och att Ryssland och EU vare sig de vill det eller inte är två halvor som mår som allra bäst när de får vara tillsammans.

Först framåt tisdagskvällen valde Rysslands president Dmitrij Medvedev och premiärminister Vladimir Putin att kommentera gårdagens EU-toppmöte.

De är nöjda.

”Klokt och realistiskt” kallade Medvedev – enligt nyhetsbyrån Interfax – beslutet att låta bli långtgående sanktioner. Att EU nu hotar med att ställa in fortsatta samtal om samarbetsavtal med Ryssland verkar man inte ta så hårt på i Moskva. För kravet – att leva upp till sexpunktsprogrammet om att bland annat dra tillbaka sina trupper till där de var innan krisen – det har man ju redan levt upp till, enligt Kreml.

I dag meddelade general Anatolij Nogovitsyn att alla soldater har dragit sig ur Sydossetien och Abchazien. De som fortfarande finns kvar inne i Georgien tillhör fredsbevarande trupp – och de ska stanna, tycker den ryska sidan.

Nöjda, men ändå inte helt. President Medvedev uttryckte viss besvikelse över att det i Europa inte finns ”full förståelse för den ryska ledningens motiv när man fattade beslutet att stoppa den georgiska aggressionen och därefter utropa Sydossetien och Abchazien till självständiga stater”.

”Synd, men inte fatalt”, sa Medvedev om EU:s oförståelse men tillade hoppfullt ”allt här i världen kan ändra sig”.

Plötsligt startade en rörelse i presshallen i Justus Lipsius-byggnaden i Bryssel.
– Det är klart. De har enats.
Mötet mellan EU-ledarna som skulle dra ut minst en timme till var över.
Pip pip i telefoner. Svensk presskonferens där, spansk där och polsk här.
Upp i bristningsfyllda hissar. Vi skulle till plan 35. Och där kom Reinfeldt ur en annan hiss. Ett utkast till en uppgörelse var redan i omlopp. Vad stod där egentligen?

– Jag har den på franska, om det skulle hjälpa, skojade utrikesminister Carl Bildt.
Som väntat blev det inga sanktioner mot Ryssland för intåg i Georgien och för det kritiserade erkännandet av Sydossetien och Abchazien.
Men det blev ganska tuffa ord om att Rysslands agerande inte var acceptabelt. EU accepterar inte.

Samtidigt var budskapet tydligt: Vi fortsätter att prata med Moskva. Om en vecka, den 8 september, reser franske presidenten Sarkozy till kollegan Medvedev i Moskva. I sin roll som EU:s ordförande ska han försöka övertala Kreml: Tolka fredsavtalet som vi har gjort, dra tillbaka era trupper ur Georgien. Om inte blir det inga fortsatta samtal om ett nytt samarbetsavtal Ryssland – EU.
Dessutom skickar EU observatörer till Georgien som ska se till att ryssen sköter sig.
– Vi har visat enighet mot Ryssland, sa statsminister Fredrik Reinfeldt.
Nu är det upp till ledningen i Kreml.

Innan han klev in på mötet ville Reinfeldt se klokskap i agerandet mot Ryssland. Överdriven försiktighet skulle andra säga när han och de andra klev ut. Bra att Medvedev får besök redan om en vecka, tycker jag. Han borde ta emot Sarkozy med öppna armar.

Det blev inga sanktioner mot Ryssland. Istället hotar EU med att skjuta upp förhandlingarna om ett förnyat samarbetsavtal om inte Ryssland gör vad man lovat – drar tillbaka sina trupper från Georgien.
På måndag om en vecka reser Frankrikes president Nicolas Sarkozy till Moskva för ett möte med Medvedev. En tolkning efter dagens möte: om EU:s agerande slutar vid det här ligger nu i den ryske presidentens hand.

Det drar ut på tiden. De rapporter som Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius har fått inifrån det stängda EU-toppmötet är att alla vill prata och då tar det tid.
Till klockan 18?
Knappast.
Tidigast 19, kanske. Då håller Reinfeldt och utrikesminister Bildt en egen presskonferens för de svenska journalisterna, precis som deras kollegor i andra länder gör.
Under tiden dricker vi gratis kaffe, äter baguetter och bakverk. Allt är gratis.
– Det är Sarkozy som bjuder, som en funktionär här sa.

Snett mitt emot mig i den gigantiska pressalen sitter Anna Vedenkaja, reporter på ryska dagstidningen Vremja novostej. Hon har en syn på världsläget som skiljer sig ganska rejält från majoritetens här i Bryssel.
Hon vill helst prata om USA:s roll i konflikten mellan Georgien och Ryssland. För problemet, menar Anna, är att Europa går i George Bush ledband. Ryssland lyssnar man inte till.

Hur ser du på risken för sanktioner mot Ryssland?
– Sanktioner är förlegat. I dag talar man om påföljder istället. Sanktioner straffar alla och eftersom Ryssland i dag är så integrerat i världsekonomin så skulle sanktioner förmodligen straffa Europa mer än vad det skulle straffa Ryssland.

Hur ser den vanlige ryssen på krisen i Georgien?
– Vanligt folk undrar: Vad vill USA med Georgien? De har redan blandat sig i Iraks och Afghanistans angelägenheter. De borde istället ägna sig åt sina egna problem, som broar som går sönder, människor som inte har råd att gå till läkaren och så vidare.

Anna Vedenkaja är mycket Kremltrogen i sina svar. Precis som den ryska ledningen har gjort i alla tider lyfter hon fram motståndarens brister och misslyckanden. Som för att säga: ”städa upp på er egen bakgård först innan ni kommer här och kritiserar oss.” Nato, säger Anna Vedenkaja, är en ålderdomlig struktur som måste bort. Europa måste göra sig oberoende av USA, för när det gäller Ryssland och Europa hyser hon trots allt hopp.
– EU är geografiskt sett vår naturliga partner. Men så länge som USA styr så kommer Europa att kritisera Ryssland.

Hur tycker du att president Medvedev och premiärminister Putin har skött sig under krisen?
– Deras agerande har präglats av spontanitet. De var inte beredda på vad som skulle hända. Sedan förklarade Saakasjvili helt plötsligt krig och då var de tvungna att göra något.

Världen ser så olika ut beroende på vem som pratar. Anna tror att hon har rätt. Precis som demonstranterna från Tbilisi som rest hit i dag tror att de har hela sanningen om det som hände några dagar i augusti. EU och det som brukar kallas västvärlden har en version av sanningen. Ryssland en helt annan. Det är ingen bra början när man ska försöka bli vän igen.

Apberget kallas det. Klätterställningen för reportrar och fotografer med uppdrag att fånga EU-topparna när de anländer till Justus Lipsius-byggnadens vipentré.

Men vi svenska journalister klättrade inte. För vår statsminister hade i förväg lovat att gå tillbaka några steg från där bilen stannade bort till vänsterflanken och vår lilla skara.
Det gjorde utrikesminister Bildt också.  Fast han kom ensam, före Reinfeldt. Direkt från Slovenien och viktigt möte. Reinfeldt kom från Sverige och studiebesök på ett Halalslakteri i Stockholm
– Vi täcker olika delar av Europa, sa Bildt, som för övrigt var populär på apberget.

Sen kom Angela Merkel. Tysklands förbundskansler och en av huvudpersonerna i EU-sammanhang.
Det här lyckades jag fånga av henne:

Nu sitter de alla tre i samtal om EU, Ryssland och Georgien. Klockan 18 ska de vara klara.
En CNN-reporter sa i sin ståuppa intill Apberget att det blir intressant att se om de säger samma saker efter mötet, som före, då de flesta bara talade för egna landets sak.

Det är viktigare med hjälp till Georgien än sanktioner mot Ryssland.
Det sa statsminister Fredrik Reinfeldt när han anlände till EU-toppmötet i Bryssel vid halv tre-tiden i dag.
Kanske hade han lyssnat till vad Georgiens utrikesminister Ekaterine Tkesjalesjvili sa när hon besökte Stockholm i fredags.
– Ett starkt engagemang i Georgien från såväl EU som Nato är bästa svaret på den ryska aktionen i Georgien, sa Tkesjalesjvili.
 Stöd till Georgien skulle, enligt Reinfeldt, kunna handla om handelsavtal och visumregler.

Att straffa Ryssland genom kraftiga sanktioner, det tjänar ingen på, allra minst Europa sa Reinfeldt.
– Mycket av det man talar om skadar oss mer än Ryssland. Vi vill inte få ett isolerat Ryssland. Men det blir risken om man skjuter upp förhandlingar av olika slag.
Reinfeldt återkom till den ryska oljan och gasen. Den som många länder i Europa är så beroende av. En markering mot Ryssland skulle kunna vara att göra sig mindre beroende av de ryska ledningarna. Men det är ingenting som blir verklighet över en natt.

Reinfeldt stannade länge vid den lilla klungan svenska journalister och diskuterade fram och tillbaka om sanktioner, markeringar och betydelsen av att samtliga EU-ledare nu möts i Bryssel.
Något spel för gallerierna vill den svenske statsministern inte se. Nu gäller det att vara klok och tänka långt.
– Vår långsiktiga relation till Ryssland har vi bara sett början på. Det är ett stort och starkt land med stark kontroll över vad som sägs i medierna. Att påverka ett sådant land kräver stor klokskap, sa Fredrik Reinfeldt.