Studiebesök i Europaparlamentet Strasbourg, dag 4.

Hemresedag. Jag är inte ensam om att dra omkring på en resväska här i de gigantiska byggnaderna som är EU-parlamentet i Strasbourg.
Så här är det en gång varje månad. Det är inte bara de 785 parlamentarikerna som ska tillbaka till basen i Bryssel. Det är alla tjänstemän, pressekreterare och servicepersonal också. Och alla journalister.

Flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg är ett av de svenska parlamentarikernas favoritämnen. De har begärt en granskning av hur mycket flytten kostar – i pengar och i miljöpåverkan. Siffrorna väntas i vår. De blir nog hisnande.

Ändå tror ingen att en ändring kommer till. För starka länder som Frankrike och Tyskland är sätet i Strasbourg symboliskt superviktigt. Att lägga Europaparlamentet här, i staden vid gränsen och som tillhört båda länderna, blev symbolen för att de gamla ärkerivalerna till slut kunde leva i fred och samarbeta, sida vid sida.
Men det är bökigt att ta sig till Strasbourg.
– Ungefär som att ta sig till Kalmar, sa moderaten Christofer Fjellner i går.
Vissa åker via Paris, andra via Prag eller mellanlandar i Amsterdam. En del tar bussen, andra tåget och väl här är hotellrummen slut.
Så därför har den mesta EU-verksamheten flyttat till Bryssel. Bara beslutsperioderna, sessionerna, hålls här, i Strasbourg.

Bara en olycka verkar hindra flytten. Som när innertaket rasade in över kammaren i somras. Hade verksamheten varit i gång hade det blivit katastrof. Men nu är allt lagat och huset säkrat för framtida olyckor.

Vad händer här under tiden som alla är hemma i Bryssel? Alltså den mesta tiden av året.
Inte mycket, verkar det som. Ett och annat låtsasparlament.
– Skolklasser kommer hit och ”leker” parlament, berättade socialdemokraten Göran Färm.
EU-parlamentet i Strasbourg är nog världens finaste och absolut mest kostsamma lekstuga.