Göran Hägglund, tro det eller ej, pratar också Gaza. Men fortsätter snart till Sverige. Många har firat jul och nyår med en gnagande oro i magen säger han. Ändå står Sverige kanske bäst av alla rustat för att möta krisen. Här har vi kraften att värna tryggheten, även när det stormar, säger Hägglund och rabblar siffror ur den lagda budgeten.

Sverige står inför stora utmaningar, säger Hägglund. Det handlar om den globala finanskrisen, den som i slutändan drabbar paret på Volvo i Göteborg som båda riskerar sina jobb.
Den andra utmaningen är klimatet – att komma fram till en global lösning.
Den tredje utmaningen är att kunna hålla samman här i Sverige. Förtroende byggs i det lilla. Han pratar om familj och vänner. Om vikten av tillit mellan grannar, mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Att regera är svårare än att kräva nya utgifter, säger Hägglund.
Nu är det meningen att alliansen ska möta ett enat vänsteralternativ. Så verkar det inte bli, säger Hägglund och hänvisar till olika oppositionsföreträdare som inte verkar ense om vad ett gemensamt samarbete faktiskt ska handla. Och hur ska de bli överens, de som står så långt från varandra i en rad frågor? undrar Hägglund.

Och börjar prata tv-programmet Let’s dance. Och jämför problemen på dansgolvet med problemen inom oppositionen. Och så radar han upp citat från Let’s dance-deltagarna. Citat som lika gärna kunnat hämtas från Sahlin, Eriksson eller Ohly. Lars Ohly, tex, hade mycket väl kunnat säga så här:
– Det är som Luciafirande på dagis, så länge som ingen kräks är det jättefint.

Sahlin svarar senare:
– Jag kan berätta att jag har dansat med Lars Ohly, vi dansade i takt och det gick jättebra.