Jo, absolut, jag tjänar på min egen politik, sa utbildningsminister och Folkpartiledare Jan Björklund när han satt gäst i SVT:s ”Rakt på med K-G Bergström” i kväll.

På ett personligt plan har han visserligen förlorat. Han hinner ju knappt träffa sin fru och sina barn på grund av den höga reformtakten. Men rent politiskt har han tagit del av skatteavdraget för hushållsnära tjänster och så har han ju förstås fått sänkt skatt.

K-G undrade om det verkligen är rätt att höginkomsttagarna i regeringen tjänar så pass bra på den egna politiken. Björklund sa att han förstod frågan men att politiken ändå är den rätta. Men lite konstigt var det att han inte sa det andra i regeringen brukar säga: Att Alliansens skattesänkningar främst ska gynna de med låga eller medelstora inkomster. ”Det är låginkomsttagarnas, inte höginkomsttagarnas tur” sa till exempel statsminister Reinfeldt i sitt Vaxholmstal sommaren för två år sen.

Björklund sa i stället att skattesänkningar för de som tjänar bra är bra eftersom det ska löna sig med utbildning. Sedan fick TV-matteläraren Stavros Louca recensera Björklunds tid som utbildningsminister.

Det blev nästan stort A, för Folkpartiledaren har fått Sverige att vakna när det gäller skolan, sa Stavrous, men ville inte uttala sig om Björklunds insatser i övrigt:

”När det gäller politik är jag en stor nolla”, sa matteläraren och kommentatorsdelen av K-G:s program fick ett tvärt slut.

K-G återkom till skolan alldeles på slutet och utsåg på sitt gemytliga vis just skolfrågan till De rödgrönas hårdaste samarbetsnöt med oenighet om både läxor och betyg. Annars trodde han att S, V och MP nog visst kan klara sig hyfsat. För makt, eller hopp om makt, brukar vara till god hjälp när det gäller att få saker gjorda.