Klockan är lite före sju när Mats Roos går mot grinden in till Saabfabriken i rutig flanellskjorta, svart keps och med prillan under läppen.
Alla som kommer vid den här tiden är sena till jobbet och vill inte prata men Mats Roos stannar intill grinden.
Jag frågar om borgenärssammanträdet som tre timmar senare ska börja inne i Vänersborgs kommunhus och där Saabledningen möter sina fordringsägare.
– Vi hoppas att de är så snälla där på borgenärssammanträdet att vi får fortsätta här, säger Mats Roos.

De flesta tror att det blir som Mats Roos hoppas. Att den rekonstruktion som pågår får fortsätta i alla fall till den 20 maj.
Då är man mer orolig för det varsel som kom för några veckor sen. 750 ska bort från Saab.
– Det pratas mer om varslet. Vem får lov att gå, vem får lov att stanna, säger Mats Roos.
– Jag är lite orolig, det måste jag säga.
Han har jobbat därinne i 15 år.

Det finns flera grindar in till Saab. Vilken grind man tar är beroende på vad man arbetar med förmodar jag. Genom en grind går de som ser ut som tjänstemän. Ingen vill stanna och prata. Det är sent och man börjar klockan sju men fackklubbens ordförande Paul Åkerlund säger också att de flesta är utleda på journalisterna och deras ”hej, ursäkta, en kort fråga bara”.

De har varit med om så mycket nervspänning nu. Senast jag stod utanför grindarna var en tidig vintermörk och kall februarimorgon. Morgonen efter GM:s presskonferens med budskapet att man inte längre vill ha med Saab att göra. Att Saab nu måste bli självständigt, hitta en ny ägare för General Motors vill inte längre.
Sedan beskedet om rekonstruktion, sista räddningen undan konkurs. Därefter varslet och ångesten över ett förlorat jobb mitt under värsta lågkonjunkturen i mannaminne.
Då förstår jag att man inte vill prata med mig.
Det hade inte jag heller velat göra.