Det blev som väntat. Rekonstruktionen fortsätter. Saab får ännu lite tid på sig.
Jag var hemma hos montören Annelie Tåqvist när beskedet kom.
Hon blev glad så klart. Men inte heller hon hade egentligen väntat sig något annat.
Då är hon mer nervös för morgondagen.
Då tror hon att beskedet om uppsägning kommer. 750 personer har varslats. Hon har varit på fabriken i tio år. Hon sitter inte säker.
– Jag vill ju inte sluta, men jag måste ändå tänka tanken att ”i morgon har jag inget jobb”.
– Jag var med om det här i början av 2000-talet. Då sades det också upp folk. Den gången klarade jag mig och då var det inte samma känsla som nu. Då var det inte dåliga tider. Då kunde man få ett nytt jobb. Nu är det en annan sits, säger Annelie Tåqvist.

När jag pratar med Saabanställda Maria igen är hon inte kvar på jobbet. Hon sitter hemma hos kollegan på Vargön och dricker kaffe.
– Vi fick gå hem. Förhandlingarna blev inte klara i dag, säger hon och vet lika lite om sin framtid som hon har gjort de senaste veckorna nu.
Förhandlingarna om vem av de 750 varslade som får gå och vem som får stanna.
Alla hoppas på besked före påsk.
– Vi ska vara på jobbet klockan sju i morgon igen, säger Maria.

Jag tror att Maria är hemma från jobbet när jag ringer. Det är alldeles tyst i bakgrunden.
– Nej, jag är på arbetet. Alla är här.
– Vi sitter i vårt pausutrymme.
Det är produktionsstopp inne på Saabfabriken i dag. Det är så ofta nu. I dag väntar man på 1. besked från borgenärssammanträdet i Vänersborg och 2. besked om vilka som får gå efter varslet som kom för några veckor sedan.
– Precis knäpptyst är det. Vi vet inte nåt, säger Maria.
– Jag känner ingenting för jag vet ingenting.

Hon säger att hon kanske inte har något jobb när den här dagen är över.
Men när jag träffar metallklubbens ordförande Paul Åkerlund i huvudentréns reception säger han att inga uppsägningsbesked kommer i dag. Själv ska han in till Vänersborg och lyssna på, som han säger, ”spektaklet” i tingsrätten.

Jag frågar hur det är att vara facklig företrädare i dessa dagar.
– Du kan ju uppleva roligare dagar på jobbet, säger han.
– Men det här är inte första varslet som jag varit med om. Det jobbigaste har vi inte sett än. Det blir när beskedet kommer, då blir det inte roligt.
Vad händer då?
– Då kommer besvikelsen och oron slår igenom fullt ut. Vad ska hända nu? Och det som jag tror kommer bli sju resor värre den här gången är att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Den är nästan död.
Det finns helt enkelt inga jobb för de som får gå härifrån?
– Väldigt få i alla fall. Och det kommer att kännas, säger Paul Åkerlund.

Han försöker ändå vara optimist. Kanske är han det på allvar. Han säger att Saab har planerat för sin överlevnad även efter den 20 maj, då rekonstruktionstiden löper ut. Han säger att det finns möjliga köpare, tio stycken ungefär. Och framåt senhösten, säger Paul Åkerlund, kan de som sägs upp nu välkomnas tillbaka.
– Ja, det tror jag. Om vi hittar intressenter är ju en stor del av idén att vi tar hem produktionen och börjar tillverka bland annat nya Saab 9-5 här. Då krävs det folk.

Det är långt till dess. De dagar bandet går lämnar runt 100 bilar Saabfabriken. En väldigt låg siffra. När produktionsstopp råder finns ingenting att göra. Bara väntan finns.
– Det blir att man sitter och pratar. Ibland får man en uppgift att göra, att måla något. En del väljer att vara lite lediga också, säger Åkerlund.

Men inte Maria. Hon sitter i pausutrymmet och väntar.
– Det är precis knäpptyst härinne, säger hon.

Klockan är lite före sju när Mats Roos går mot grinden in till Saabfabriken i rutig flanellskjorta, svart keps och med prillan under läppen.
Alla som kommer vid den här tiden är sena till jobbet och vill inte prata men Mats Roos stannar intill grinden.
Jag frågar om borgenärssammanträdet som tre timmar senare ska börja inne i Vänersborgs kommunhus och där Saabledningen möter sina fordringsägare.
– Vi hoppas att de är så snälla där på borgenärssammanträdet att vi får fortsätta här, säger Mats Roos.

De flesta tror att det blir som Mats Roos hoppas. Att den rekonstruktion som pågår får fortsätta i alla fall till den 20 maj.
Då är man mer orolig för det varsel som kom för några veckor sen. 750 ska bort från Saab.
– Det pratas mer om varslet. Vem får lov att gå, vem får lov att stanna, säger Mats Roos.
– Jag är lite orolig, det måste jag säga.
Han har jobbat därinne i 15 år.

Det finns flera grindar in till Saab. Vilken grind man tar är beroende på vad man arbetar med förmodar jag. Genom en grind går de som ser ut som tjänstemän. Ingen vill stanna och prata. Det är sent och man börjar klockan sju men fackklubbens ordförande Paul Åkerlund säger också att de flesta är utleda på journalisterna och deras ”hej, ursäkta, en kort fråga bara”.

De har varit med om så mycket nervspänning nu. Senast jag stod utanför grindarna var en tidig vintermörk och kall februarimorgon. Morgonen efter GM:s presskonferens med budskapet att man inte längre vill ha med Saab att göra. Att Saab nu måste bli självständigt, hitta en ny ägare för General Motors vill inte längre.
Sedan beskedet om rekonstruktion, sista räddningen undan konkurs. Därefter varslet och ångesten över ett förlorat jobb mitt under värsta lågkonjunkturen i mannaminne.
Då förstår jag att man inte vill prata med mig.
Det hade inte jag heller velat göra.

I Trollhättan. Från flygplatsen går det bussar direkt till Saab. I alla fall finns en skylt med den informationen.
Jag är i Trollhättan men det är i Vänersborg någon mil bort som det verkliga dramat utspelar sig i morgon, måndag.
Då är Saabs alla fordringsägare kallade till kommunhuset för att få vd Jan Åke Jonssons bild av läget. Mötet hålls i tingsrättens regi. Men eftersom intresset förmodligen blir stort har man flyttat till kommunhusets sessionssal.
Många pratar om ödesdag för Saab fast de flesta jag har pratat med tror inte att det blir så vidare spännande. Förmodligen blir beslutet att rekonstruktionen ska fortsätta. Saab har till den 20 maj på sig.
Men säger en fordringsägare något annat måste tingsrätten ta ställning till det.

I Trollhättan är dramat ett annat. Mycket lättare att ta på. I morgon måndag kan 750 Saabanställda få beskedet att de inte längre har något jobb att gå till. Varslet som lades för några veckor sen ska bli verklighet. Montören Annelie Tåqvist är en av de som väntar. Hon bryr sig inte om borgernärssammanträde i Vänersborg. Hon bryr sig om sitt och kollegornas jobb.

Ödesdag är det som sagt även för LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. En som är bekymrad är en som inte längre har partisekreteraransvaret. Nu twittrar Marita Ulvskog om sin oro: ”konstaterar det uppenbara: Något måste göras om arbetarrörelsen ska komma upp på banan igen. Och det är bråttom.”

I dag lämnade Wanja Lundby-Wedin sin plats i AMF Pensions styrelse. Hon lämnar även styrelserna i AFA Försäkring och i Aftonbladet.
Nu är frågan: Sitter hon kvar som LO:s ordförande?
I morgon håller styrelsen ett extrainkallat möte. I dag telefonmöte.
Enligt uppgifter till Ekot finns ett eller flera medlemsförbund som inte längre ger Lundby-Wedin sitt stöd.
Helgens jätteras i opinionen för Socialdemokraterna kan också spela in. Både partiledare Sahlin och partisekreterare Baylan skyller på AMF-affären och Wanja Lundby-Wedins inblandning där.
Turbulensen såg ett tag ut att ha lagt sig. Nu är den i full gång igen. Och nu verkar det se mörkare ut än när alltihop startade. För det är bara LO-medlemmarna som kan avsätta Lundby-Wedin. Det har hon själv sagt.
Jag får följa dramatiken från Trollhättan. Nu åker jag dit för att bland annat träffa Wanja Lundby-Wedins medlemmar på Saabfabriken.
För morgondagen är inte bara en ödesdag för LO:s ordförande. Även Saabs framtid kan i morgon börja klarna när ledningen träffar fordringsägarna i kommunhuset i Vänersborg. Hur går det med rekonstruktionen är frågan.

Moderaterna är större än Socialdemokraterna enligt Demoskops senaste mätning. På några veckor har de ökat med 9 procentenheter medan S har tappat 8,6 procentenheter.
Verkar nästan otroligt. Enligt mätningen leder nu alliansen över de rödgröna, för första gången sedan oktober 2006.
Samtidigt visar mätningen att både KD och C skulle åka ur riksdagen, medan SD skulle komma in.
”En olycklig framgång!” twittrar folkpartisten Gunnar Andrén.

Men nånting säger ju mätningen. Är det Wanja-effekten? Hon som har utsetts till alliansens bästa valarbetare efter turerna med AMF-chefens gigantiska pension.

I torsdags chattade Wanja Lundby-Wedin med Aftonbladets läsare. Hon var på glatt humör men stönade lite över alla frågor om hur hon skulle kunna vinna tillbaka LO-medlemmarnas förtroende.

Efteråt frågade jag henne om hur orolig hon faktiskt är för att bli ett sänke i valrörelsen nästa år.

– Det är klart att det finns en risk. Det handlar om min trovärdighet, eftersom jag är ordförande för LO och sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott, sa Wanja.
Och drog slutsatsen att hon nu ännu mer måste stå upp för LO:s värden och ännu mer kritisera höga löner och bonusar.
– Då tror jag att jag kan stå på barrikaderna och kämpa för en socialdemokratisk valseger nästa år, sa Wanja Lundby-Wedin.

En sån väldigt aktiv politisk dag.

Lyssnade på riksdagsdebatten om könsneutrala äktenskap när mobilen blinkade till och det var pressträff med Anders Borg om läget. Ekonomiska läget.
Nattsvartare än nästan någonsin och det slog ut det mesta.

Sossarnas förslag till ny jobbpolitik kom i bakgrunden. De vill bland annat ställa högre krav med aktivt sökande och skyldighet till flytt om så krävs. Ännu mer i skuggan hamnade de rödgrönas gemensamma klimatpolitik. Nej till kärnkraft och utsläppsminskningar på 58 procent.

Tillbaka från Finansdepartementets bibliotek och riksdagen hade klubbat förslaget som ger homosexuella rätt att ingå äktenskap. 261 ja mot 22 nej och 16 nedlagda röster.
Yvonne Andersson från KD är ledsen över att det inte var  ett aprilskämt.

Och så har jakten på fildelare börjat eftersom Ipred-lagen trätt i kraft. I drevet syns bland andra Jan Guillou, Leif GW Persson, Jens Lapidus och Stieg Larssons dödsbo.

Samtidigt i London fattas ödesbeslut för världen, världsekonomin och freden. I dag möts president Obama och president Medvedev för första gången.

Ibland är det svårt att välja.

Anders Borg var benhård i dag.
Han bokstaverade fram orden.
UTRYMMET ÄR MYCKET BEGRÄNSAT.
JAG TÄNKER INTE GÅ IN I 2010 UTAN MARGINALER.
Det kanske inte ens är en lågkonjunktur vi är inne i. Världens ekonomiska system befinner sig i chocktillstånd, sa finansministern.
Det finns ett monster i de offentliga finanserna som ingen, inte Anders Borg heller, förstår.
Och när det är så osäkert och när vi inte vet när det vänder då tänker inte Anders Borg lova några stora pengar till kommuner, landsting och andra som blöder.
JAG TÄNKER INTE GÅ IN I 2010 UTAN MARGINALER.
UTRYMMET ÄR BEGRÄNSAT.
Lite tänker han väl också på att det är val nästa år och att det vore bra om det fanns pengar kvar att satsa då. Fast det sa han ingenting om.