Solen sken i Sundbyberg, det var varmt med öppen jacka och Wanja Lundby-Wedin log i sin röda jacka och vita byxor. Trummorna trummade, trumpeterna tutade och Wanja sjöng Upp till kamp emot kvalen.
Hennes kval har varit många den här vårvintern men i dag log hon och vinkade och skrattade.
– Det känns bra, jag känner mig förväntansfull.
Två steg bakom och tre steg åt sidan gick männen i mörka kostymer och snäckor i öronen. De log inte alls. Samtidigt var allt väldigt lugnt och stilla och framme på torget där scenen var uppbyggd satt pensionärerna med sina rullatorer.
Runt omkring stod andra som röstar rött.
– Jag är här för att stödja Socialdemokraterna, sa Per Wesström.
Han är inte orolig för de vikande opinionssiffrorna.
– Vi arbetare kommer alltid att segra, sa Per.
Bakom scenen bort från Wanja stod Lena Jonsson och rökte. Hon var orolig för opinionen.
– Det säger sig självt. Är man röd så är man röd.
Partiledare Mona Sahlin räcker inte till, enligt Lena.
– Jag tycker hon är för mesig. Hon har varit lite tuffare. Nu syns hon inte. Det finns en risk att jag inte tänker rösta på henne nästa gång.
Samtidigt är inte Alliansen något alternativ.
– De lovar ju jobb, men var har jobben tagit vägen? De tänker på de som redan har pengar, inte tänker de på oss arbetare, sa Lena Jonsson som jobbar inom hemtjänsten i Sundbyberg.
Men allra mest besviken var hon på hon i röda jackan som snart skulle gå upp på scenen, Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande.
– Förtroendet för henne har förändrats på ett negativt sätt, sa Lena Jonsson.
Efter AMF-skandalen borde hon ha lämnat
– Det var inte rätt av henne att stanna. Men nu ska jag lyssna på vad hon har att säga, sa Lena Jonsson.