Hur kan en resa till ryska staden Kirov med syftet att bevaka Rysslands presidentval ett drygt år senare leda till ett besök på Skogskyrkogården i Stockholm?

Det kan man fråga sig men där stod i alla fall Kirovbon Valentina Ivanovna böjd över gravstenen på kyrkogårdens ortodoxa del och tände veka vaxljus och strödde sand ifrån färdenesjorden utmed stenens kanter. Hon kysste gravstenen och grät.

Vi gick vidare under björkarna och tallarna och när vi hade tittat på Greta Garbos gravsten utan årtal frågade jag hur det var i Kirov, nu för tiden.

Då, i mars 2008 var förväntningarna på den nyvalda presidenten Dmitrij Medvedev ganska låga för det var väl Putin som skulle fortsätta styra och Kirovs usla vägar skulle nog förbli i lika uselt skick ändå.

Jo, vägarna är lika usla, pensionerna lika låga och varje månad lika svår att få ihop. Men Medvedev har i alla fall skickat en ny guvernör till Kirov. Unge reformvännen Nikita Belych, inte fyllda 35.

Just hans ungdom lyfte Valentina Ivanovna fram som hans främsta fördel och jämförde med föregångaren som mest var ett arv från kommunisttiden. Annars vågade hon inte hoppas för mycket på nya ledare och deras löften för så många löften har farit förbi och försvunnit under hennes 75-åriga liv att de inte är värda att tänkas på något mer.

Men framförallt var Valentina lycklig i dag. Hon hade funnit graven som var resans mål, den första utlandsresan på egen hand, och fanns en känsla av lycka så var det den hon kände under björkarna på Skogskyrkogården i går.