I pressrummet i kongresshallen i Örebro diskuteras statsminister Fredrik Reinfeldts korvgryta, hans favoriträtt.
– Fick ni korvgryta när ni var här sist? undrar en centerfunktionär med tanke på att Moderaterna hade kommundagar på samma plats förrförra helgen.
Nej, ingen korvgryta men tydligen delade moderatkvinnorna ut en kokbok, där receptet med falukorven fanns med.
Nu är det inte korvgryta som gäller, utan Centerpartiets riksstämma, som pågår till söndag.
Största diskussionsämnet hittills verkar Börje Hörnlunds Maudattack på DN Debatt vara. Samtidigt konstateras det att han skrivit liknande artiklar tidigare, med ungefär samma innehåll. I maj 2007 skrev han under rubriken ”Jag känner förtvivlan över regeringens politik”. Bland annat ondgjorde han sig över att pensionärerna inte fick del av jobbskatteavdraget. I dag är rubriken: ”Maud Olofssons politik en katastrof för Centern”.
Maud Olofsson inleder stämman med ett tal klockan ett.
15.30 kan du ställa dina frågor till Centerledaren och näringsministern. Då chattar hon med Aftonbladets läsare.
Den verkliga stämman med politisk debatt börjar i morgon. Då står bland annat jobb, företag, EU och klimat på schemat.

Maud Olofsson = Fidel Castro? Det är nästan den känsla man får av att läsa centerveteranen och före detta arbetsmarknadsminister Börje Hörnlunds artikel på DN Debatt i dag.

Maud talar inte om förtroende, utan om Makt, skriver Hörnlund.
Maud lämnade mitten för högern, utan någon som helst idédebatt, skriver Hörnlund.
Maud är odemokratisk, hanteringen av kärnkraftsfrågan ”är det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia”, skriver Hörnlund.
Och så kommer Fidel Castro:

”Att den politiska idédebatten förtvinar som en följd av nyordningen verkar inte bekymra ledningen. Den nöjer sig med att några gånger per år ge ut tidningen C, där det tongivande budskapet anges under rubriken ”Maud säger” (i bästa Castrostil) kompletterat med idolbilder på de närmaste jasägarna”, skriver Börje Hörnlund.

Jag undrar om han kommer till Örebro och centerstämman som börjar i dag. Jag är i alla fall på väg dit nu.

Borgfred under svenska EU-ordförandeskapet. Så verkar det bli. Mona Sahlin har gått med på att ligga lågt mellan 1 juli och 31 december i år. Kommer det funka samtidigt som blocken ligger jämnt och valet närmar sig? Samtidigt är det viktigt för Sahlin att visa ansvar, under som hon ligger i förtroendemätningar. Det lär i alla fall bli en hiskelig långspurt när freden är över och valet är nio månader bort.

De som störde lyckades.
Buropen blev grejen, även om Wanjas motståndare var i minoritet på Norra Bantorget.
Kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul var i alla fall fly förbannad.

Egentligen var ju förutsättningarna optimala. Solen sken, folk åt glass och livet kändes ganska lätt denna första majdag.
Ändå var några av fanbärarna bekymrade. Buropen brydde de sig nog mindre om. Det var ju inga sossar som skrek och störde. Då var det mer läget i opinionen som skymde solen.
Lars Bergvall från en lokal socialdemokratisk stockholmsförening gick bland de främsta i tåget.

– Det är inte roligt. Men det är 1,5 år kvar till riksdagsvalet.
Vad måste till för att opinionen ska vända?
– Vi måste bli tydligare. Socialdemokraternas politik måste bli tydligare, vi måste tala om vad vi står för, sa Lars Bergvall.
Han är tveksam till om samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet hjälper till.
– Jag kan inte säga att jag gillar det direkt. Men man får gilla läget.
Är Mona Sahlin rätt person att leda partiet?
– Det är frågan. Tidigare trodde jag det. Nu vet jag inte, jag är lite tveksam. Hon är lite fladdrig, velar åt ena och andra hållet. Vore det möjligt borde hon nog bytas ut, men det är nog lite sent. Och så finns det ju ingen annan heller,
Wanja Lundby-Wedin däremot, henne stöder Lars Bergvall.
– Hon har nog mer stöd än Mona Sahlin just nu, skrämmande nog.

Fanbärare i dag var också Rose Edlund, från Seko. Hon var också bekymrad, men det var annat som låg bakom.

– I år är det mer nödvändigt att demonstrera än vanligt, med tanke på alla varsel. Människor oroar sig för sina inkomster, för att få lämna hus och hem.
De låga opinionssiffrorna är mediernas fel, tycker Rose Edlund. Och annat vore det om Wanja och Mona var män.
– Man smutskastar inte gubbar på samma sätt, sa Rose.
– Jag tror att de egentligen har starkt stöd.

Starkt stöd. Wanja Lundby-Wedin hade make, dotter, barnbarn och mamma vid sin sida när hon tågade genom Stockholm. Mamma kämpade vid rullatorn för att hänga med i dotterns takt.

När hon var färdig på scenen på Norra Bantorget hade buropen försvunnit. Nu var det Wanja, Wanja, Wanja och Internationalen.
– Jag känner mig stark, sa Wanja Lundby-Wedin.

Tåget hade just rundat Humlegården och gick ut mot Birger Jarlsgatan när de ljusblå dök upp.
”Titta upp, himlen är blå” och ”Håna Mona hon kan bara sms-låna”.
– Vi är från Muf, Moderata ungdomsförbundet, sa en av demonstranterna och sa att de ville manifestera eftersom det var frihetens dag.
Det höll på att bli bråk men motorcykelpolisen kom emellan. Den mest organiserade protesten den här dagen, i alla fall hittills.
Den minst organiserade var mannen som klev ut ur krogen på Vasagatan när Wanja och tåget kom förbi och skrek:
– Hora!
Han stannade kvar en kort stund med arga blicken och gick sedan in på krogen igen.
I samma veva avvek plötsligt Wanja Lundby-Wedin ur tåget och kastade sig över en gammal kvinna i rullstol.
Senare visade det sig att kvinnan var en för Wanja okänd, men att sonen sagt att tanten fyllde 95, och Wanja rusade dit med en ros.
Nu är Norra Bantorget fyllt av människor även om många säger att det är ovanligt få demonstranter i år.
Snart ska Wanja tala för andra och sista gången i dag.

– Hon är folkpartist, ska kvinnan förklarande.
Samtidigt försökte en ung man med plakattexten ”Jobben först” skymma kvinnans hemmagjorda skylt med budskapet: ”Vanja är en sossehycklare och kapitalist”.
En stunds kamp framför scenen där Wanja Lundby-Wedin lite senare skulle tala.
– Sluta med det där, du gör ju bara bort dig, sa kvinnan till hon som visst var folkpartist, om än tidigare socialdemokrat.
– Du gör bort dig.
Hon försvann efter en stund och när Wanja klev upp på scenen hördes bara ett litet burop.
Wanja var självkritisk, kritisk mot regeringen och berättade om krissatsningar på LO:s vis. Bland annat borde företagen utbilda istället för att sparka personal.
Vid ett tillfälle rasade de röda fanorna intill scenen och ett litet kaos uppstod. Efteråt var Wanja glad och nöjd och sa att hon har gått stärkt ur krisen. Samtidigt spådde hon att andra tider kan komma.
– . Sen vet man samtidigt inte vad som händer när man har gått igenom en sådan sak som jag har gjort nu. Men jag känner mig starkare. Men man vet inte hur jag kommer känna mig efter ett tag, men just nu känner jag mig stark.
Det lät tungt men inte alls orimligt. Krisens verkningar kommer gärna lite i efterhand.
Nu är korvförsäljningen slut och ponnyn har lämnat torget i Sundbyberg.
Jag ska vidare mot nästa mål. Det stora tåget som går från Humelgården till Norra Bantorget där Wanja Lundby-Wedin ska hålla sitt tal en gång till.

Fler bilder:

Solen sken i Sundbyberg, det var varmt med öppen jacka och Wanja Lundby-Wedin log i sin röda jacka och vita byxor. Trummorna trummade, trumpeterna tutade och Wanja sjöng Upp till kamp emot kvalen.
Hennes kval har varit många den här vårvintern men i dag log hon och vinkade och skrattade.
– Det känns bra, jag känner mig förväntansfull.
Två steg bakom och tre steg åt sidan gick männen i mörka kostymer och snäckor i öronen. De log inte alls. Samtidigt var allt väldigt lugnt och stilla och framme på torget där scenen var uppbyggd satt pensionärerna med sina rullatorer.
Runt omkring stod andra som röstar rött.
– Jag är här för att stödja Socialdemokraterna, sa Per Wesström.
Han är inte orolig för de vikande opinionssiffrorna.
– Vi arbetare kommer alltid att segra, sa Per.
Bakom scenen bort från Wanja stod Lena Jonsson och rökte. Hon var orolig för opinionen.
– Det säger sig självt. Är man röd så är man röd.
Partiledare Mona Sahlin räcker inte till, enligt Lena.
– Jag tycker hon är för mesig. Hon har varit lite tuffare. Nu syns hon inte. Det finns en risk att jag inte tänker rösta på henne nästa gång.
Samtidigt är inte Alliansen något alternativ.
– De lovar ju jobb, men var har jobben tagit vägen? De tänker på de som redan har pengar, inte tänker de på oss arbetare, sa Lena Jonsson som jobbar inom hemtjänsten i Sundbyberg.
Men allra mest besviken var hon på hon i röda jackan som snart skulle gå upp på scenen, Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande.
– Förtroendet för henne har förändrats på ett negativt sätt, sa Lena Jonsson.
Efter AMF-skandalen borde hon ha lämnat
– Det var inte rätt av henne att stanna. Men nu ska jag lyssna på vad hon har att säga, sa Lena Jonsson.