Hon har ett grönspräckligt huckle om huvudet och ett stort plakat i snören om halsen. Till vänster en bild på en ung man, till höger texten: ”Ramzan, hjälp till att få tillbaka våra söner”

Omkring kvinnan andra kvinnor med andra hucklen om sina huvuden och liknande plakat kring sina halsar. Det är Tjetjeniens huvudstad Groznyj den 8 juli. Ännu ett möte för de som försvunnit och aldrig kommit åter. De är söner, bröder, pappor, vänner. För det allra mesta män. De som demonstrerar är allra oftast kvinnor, mammor, systrar.

Jag vet inte om Natalja Estemirova var med i Groznyj den 8 juli. Men jag vet att i går, en vecka senare, försvann hon från sitt hem i staden, hittades senare död, mördad.

Natalja Estemirova var en Anna Politkovskaja. En av de som vågade ställa frågor kring det som ännu sker i Ryssland. Att människor försvinner, torteras, mördas. Och att det sker utan att någon straffas.

Natalja Estemirova arbetade för människorättsorganisationen Memorial. På sin hemsida skriver organisationens ordförande Oleg Orlov att skyldig till mordet är Ramzan. Ramzan Kadyrov, Tjetjeniens president. Samme Ramzan som kvinnan med hucklet vädjade till för en vecka sedan under demonstrationen i Groznyj.

Ramzan själv fördömer mordet. Det gör även Rysslands president Dmitrij Medvedev. Det verkar inte hjälpa. Det har inte hjälpt förr. De som arbetar för att ta reda på sanningen i Ryssland lever mycket farligt och ingen kan anklaga dem ifall de lägger av. Ingen vill ju dö.

I April 2007 intervjuade jag Aleksander Tjerkasov, en annan av Memorials medarbetare. Jag frågade förstås om Ramzan Kadyrovs skuld i det som sker i den ryska republiken Tjetjenien. Aleksander ville inte prata om det. Han sa:

– Jag har kanske 30 kollegor därnere och jag vill inte att det antalet ska minska.