Arbetslinjen är viktig för regeringen.
I dag har den drabbat mig.
Trots att det är söndag räknar regeringen med att jag infinner mig på finansdepartementet klockan 17.00.
Jag är inte på finansdepartementet särskilt ofta och jag har definitivt aldrig varit där en söndag. Men i morgon presenterar finansminister Anders Borg budgeten för nästa år och i dag ska vi grunda ordentligt.
Det här damp ner i mejlkorgen klockan 10.10 i dag:

”Pressinbjudan: Budget för 2010 – Jobba Sverige ur krisen

Idag, söndagen den 20 september, bjuder finansminister Anders Borg in till ett seminarium där han kommer att redogöra för huvuddragen i budgeten för 2010 – Jobba Sverige ur krisen.”

Varför? Varför kan ingenting vänta till i morgon, då budgeten faktiskt läggs? Morgondagens rapportering blir ju nästan larvig. Allt är ju redan känt. Under hela september har regeringen pytsat ut budgetnyhet efter budgetnyhet med skattesänkningen som stort finalnummer i går.
I tisdags, när riksdagen öppnade, fick Fredrik Reinfeldt frågan varför man gör så här. Han sa:
– Om vi har suttit i långa budgetförhandlingar är det viktigt att det vi kommer överens om kommer fram till väljarna.
Han kunde också ha sagt att på det här sättet får vi största möjliga uppmärksamhet och kan bestämma över toppnyheterna flera dagar i rad. Som när vi var på skolan i Sollentuna och berättade om miljarderna till kommunerna och landstingen. Det blev så fina bilder med barnen som tjoade och ville ha autografer.
En annan förklaring jag har hört är att Anders Borg vill göra morgondagens budgetpromenad så okaotisk som möjligt. Men den kommer vara lika kaotisk som vanligt för det är ju ändå budgetpromenaden och den måste man vara med på, även om den är totalt befriad på nyheter.

Så nu blir det finansdepartementet i eftermiddag, finansdepartementet i morgon bitti. Mest ser jag fram emot morgondagens eftermiddag. Klockan 17.00 ska Anders Borg chatta med Aftonbladets läsare. Och deras frågor kan inte ens han styra över.