Jan Björklund har talat. Han börjar ofta med ett namn, en flicka, en ung man, någon som på något sätt har drabbats illa. Den här gången heter flickan Shamsa och bor i Afghanistan. På väg till skolan blev hon stoppad av några män som sprutade syra i hennes ansikte.

Efteråt sa Shamsa:

– Jag kommer fortsätta att gå till skolan om de så dödar mig.

Därefter förde Björklund in Shamsa i svensk politik. För i riksdagen finns två partier: Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som vill dra tillbaka de svenska soldaterna från Afghanistan. Det skulle drabba Shamsa, Afghanistan och hela världen. Talibanerna och deras medeltidslagar skulle ta över, sa Björklund.

Sedan fortsatte hans angrepp på oppositionen:

*Den socialdemokratiska skolan har varit en sorteringsskola, allra sämst för arbetarbarn.

*Den rödgröna politiken har gett överbudspolitiken ett ansikte. Och Björklund har inte hittat någon ekonom som håller med om att skattehöjningar är bra i de tider som nu är.

– Ingen, noll, zero, tycker det, sa Björklund.

*Till sist: hur ska Mona Sahlin ha det med Lars Ohly? Förra året var kravet på utgiftstak och överskottsmål ”en förutsättning utan förbehåll” för att Vänsterpartiet skulle få vara med. Men i vänsterns budgetmotion från förra veckan fanns det där igen: att utgiftstaket bör reformeras och överskottsmålet ersättas.

Nej, det duger inte, tyckte Björklund.

Alternativen i svensk politik är två (det första står Björklund bakom):

1. Ett långsiktigt samarbete med en arbetslinje.

2. Ett alternativ för höjda skatter och räntor.