En efter en kliver gamla och nya världsledare in i bussen som ska ta dem till minnesceremonin över murens fall. Det ösregnar i Berlin i kväll.

Själv är jag i Bryssel och av en slump, just den här dagen, tillbringar jag tillsammans med kollegor från Litauen, Estland, Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Det är symboliskt och en lyckad slump just den här dagen, 20-årsdagen av murens fall. Visserligen var inte Sverige heller med i den europeiska gemenskapen på den tiden, men vem hade kunnat tro att de baltiska staterna (som inte ens var självständiga länder då) eller Polen, Rumänien skulle vara EU-medlemmar 20 år senare?

I dag var inte det en fråga. Det var en självklarhet att vi satt där tillsammans. Vi pratade mest om krisen. I dag sa vår finansminister Anders Borg att Sverige har landat på fötterna igen. Tillväxtprognosen skrivs upp. Då är det värre i ett land som Litauen. Marat från dagstidningen Vilniaus Diena har fått sin lön sänkt med 13 procent. Klagat? Nej. Bättre sänkt lön än ingen lön alls. Marats litauiska kollega berättar att i hennes hemstad, där har en skola slagit igen. Varför? Barnen har flyttat utomlands, till England och Norge, med sina föräldrar som söker ett bättre liv någon annanstans.

20 år efter murens fall lever vi i en union men när krisen slår till i väldigt olika världar.