Cecilia Malmström blir ny svensk EU-kommissionär. Glad som en duktig skolflicka stod hon där i rutig kavaj bredvid Fredrik Reinfeldt som lovordade sin minister. Fredrik Reinfeldt var också glad.

– Hej! sa han till journalisterna och fotograferna som knäppte och knäppte det var en stor nyhet det här med ny kommissionär.

Det blev till och med sådant tumult att en fotograf med ett brak blev omkullknuffad just när Cecilia Malmström berättade om EU:s utmaningar och Lissabonfördragets välsignelse.

– Ingen blev väl skadad? sa hon, ingen blev skadad.

Det började tidigare denna dag då Folkpartiets ledare Jan Björklund drack kaffe och åt vetelängd med journalisterna i riksdagens pressrum. Oväntat undslapp det honom att regeringen nog var överens om en kommissionär nu och att det nog vankades besked inom kort. Sedan var det stopp, inte säga något mer, men alla hade hört och telefonerna gick varma. Och redan där kunde man ana en folkpartistisk lycka för varför skulle Björklund annars ha glappat där vid fikat?

När Björklunds presschef dök upp på Rosenbad strax före Reinfeldts och Malmströms entré var saken klar.

– Hej! sa Fredrik Reinfeldt och fick visa sitt ledarskap igen. Det blev ingen moderat och han var givmild för alliansens skull. Oppositionen var också hyfsat nöjd. Det är svårt att tycka illa om Cecilia Malmström.

Rosenbads största pressrum – Bella Venezia. Det betyder stor nyhet och i dag extra stor nyhet. Regeringen är enig om ny EU-kommissionär. Jan Björklund sladdrade lite med tungan tidigare i dag – och antydde att regeringen enats.

Enligt SVT:s Mats Knutson heter Sveriges nästa kvinna i Bryssel Cecilia Malmström, Folkpartiet. Nyss kom Jan Björklunds presschef in till Bella Venezia. Tecken på att han, Knutson, har rätt?

Väntat val utom på en punkt: Malmström är folkpartist – inte moderat.

I går höll Rysslands president ett tal som hela landet lyssnade till. Även Oksana Tjelysjeva, journalist och människorättsaktivist, aktiv inom Rysk-tjetjenska vänskapsförbundet.

Hon noterade särskilt att Dmitrij Medvedev sa sig vara orolig för situationen i norra Kaukasus. Bra, tyckte Oksana. Äntligen erkänner han att där faktiskt finns problem. Och så meddelade presidenten att han tänker tillsätta en särskild person med särskilt ansvar för läget i hela norra Kaukasus.

Personen utsågs i dag. Det blev Ramzan Kadyrov, 33, Tjetjeniens president.

– Idag skrev presidenten under en order som gör Kadyrov till den viktigaste personen i norra Kaukasus, sa Oksana när jag träffade henne tidigare i dag. Hon är på Stockholmsbesök.

Jag har själv inte kollat om det stämmer, men har inga skäl att tvivla på det hon säger.

Strålande. Medvedev är oroad över läget i bland annat Tjetjenien. Och den han tycker ska sköta kontrollen är Ramzan Kadyrov – ökänd diktator, misstänkt för inblandning i brott just mot mänskliga rättigheter.

Enligt Oksana har Kadyrov vid 33 års ålder även fått generalmajors grad av presidenten.

– Det är ett rekord som skulle kunna platsa i Guiness rekordbok, sa Oksana.

– Generalmajor blir man i Ryssland, som tidigast, i 50-årsåldern.

Oksana Tjelysjeva skrattade.

Vattenfalls VD Lars G Josefsson sitter i P1-morgon och håller försvarstal. Oj vad missförstådd han känner sig och inte har man brytt sig om hur han svarat på all kritik. Det är uppenbart så att han kämpar för sin överlevnad inom bolaget. Medieuppgifter säger att han kan få sparken redan i dag. Bäst att hålla koll på Maud Olofssons schema. Hon verkar i sin tur ha haft rätt dålig koll över vad som händer inom det helstatliga bolaget. Kanske känner hon behov av att visa handlingskraft i dag.  

I en liten vrå, på podiets högra sida, väntade Sven Otto Littorin och Maud Olofsson på sin tur.  Däruppe på bordet, vid podiets mitt, ståtade Anders Borg, Sveriges finansminister. En stund tidigare hade han suttit där i egen hög person, med kommissionär Almunia till höger och kommissionär Kovacs  till vänster. Han hade sagt att Europa just genomlevt sin värsta kris i mannaminne och svarat på frågor om läget i Rumänien, om vägarna ut ur krisen.

Nu vittnade skyltarna med arbetsmarknadsminister Littorins och näringsminister Olofssons namn i en vrå en bit därifrån om nya presskonferenser i det svenska ordförandeskapets namn.

Därutanför i pressbaren i rådets byggnad Justus Lipsius i Bryssel var den här dagen ordförandeskapets mediaman eftertraktad. Han drog samma skämt för alla: No names, no dates.

Inga spekulationer kring kandidater för EU:s nya toppjobb – presidenten och utrikesministern. Och inga spekulationer kring datum för det extra toppmötet där de båda skulle utses.

– Bara det inte blir den 13:e sa någon (han var inte vidskeplig – han hade annat inplanerat, ingen bra dag, fredag den 13:e).

– No names, no dates sa mediamannen.

Det svenska ordförandeskapet var bra, sa man. Efter det kaotiska tjeckiska var allting bättre. Men inte så färgstarkt kanske. Politiskt korrekta möten om jämställdhet men inga hårda bollar. Diskret och ganska ordningssamt, som man kunde vänta av de svenska. Men just den här dagen klagade man lite.  

– Vi vill ha ett datum för det extra toppmötet!

– De måste komma med ett datum!

Med hur många dagars varsel kan man ordna ett EU-toppmöte? Det sista budet i rådets pressbar var den 19:e.

– No names, no dates, sa mediamannen.

Under tiden fördes namn efter namn, på franska, flamländska, portugisiska och engelska genom luftrummet i rådets pressbar.

En efter en kliver gamla och nya världsledare in i bussen som ska ta dem till minnesceremonin över murens fall. Det ösregnar i Berlin i kväll.

Själv är jag i Bryssel och av en slump, just den här dagen, tillbringar jag tillsammans med kollegor från Litauen, Estland, Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Det är symboliskt och en lyckad slump just den här dagen, 20-årsdagen av murens fall. Visserligen var inte Sverige heller med i den europeiska gemenskapen på den tiden, men vem hade kunnat tro att de baltiska staterna (som inte ens var självständiga länder då) eller Polen, Rumänien skulle vara EU-medlemmar 20 år senare?

I dag var inte det en fråga. Det var en självklarhet att vi satt där tillsammans. Vi pratade mest om krisen. I dag sa vår finansminister Anders Borg att Sverige har landat på fötterna igen. Tillväxtprognosen skrivs upp. Då är det värre i ett land som Litauen. Marat från dagstidningen Vilniaus Diena har fått sin lön sänkt med 13 procent. Klagat? Nej. Bättre sänkt lön än ingen lön alls. Marats litauiska kollega berättar att i hennes hemstad, där har en skola slagit igen. Varför? Barnen har flyttat utomlands, till England och Norge, med sina föräldrar som söker ett bättre liv någon annanstans.

20 år efter murens fall lever vi i en union men när krisen slår till i väldigt olika världar.

Apropå Medvedev. Den ryske presidenten har en videoblogg. I sitt senaste inlägg, publicerat på årsdagen för offren för den politiska terrorn, säger Dmitrij Medvedev att ryssarna aldrig får glömma den del av sin historia som är mycket svart. De år då ofattbara mängder människor som inte hade gjort sig skyldiga till någonting fängslades, förvisades, sköts.

Medvedev nämner inte Stalin särskilt många gånger i sitt inlägg – men innehållet är väldigt välkommet i dag då galningen från Georgien återigen börjar uppmärksammas, inte för sina brott, utan för att han ledde Sovjetunionen mot segern över tyskarna i det stora fosterländska kriget (andra världskriget).

38 människor dödades, kvinnor, män, barn. Sköts på nära håll. Bland dem Lidija Chasijeva, hennes son Anzor, 17 och grannen, Adlan Akajev. Det var i januari 2000 i Groznyjstadsdelen Staropromyslov, Tjetjenien. Skyldiga? Misstankarna riktas mot ryska soldater ur den 205:e motorskyttebrigaden. Dömda? Ingen.

Kvinnor våldtogs, hus brändes ner och över 60 personer dödades. Sköts ihjäl på nära håll. Bland annat sju av Jusup Musajevs släktingar. Det var i februari 2000 i Groznyjförorten Novyje Aldy, Tjetjenien. Skyldiga? Misstankar finns mot soldater ur det 245:e motorskytteregementet. Dömda? Ingen.

Så där kan man fortsätta. Jag läser ”Tio år av straffrihet”, en rapport från Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter. Fall efter fall där vittnen finns, bevis och fällande domar från Europadomstolen. Ryssland har betalat skadestånd till de drabbade, men några skyldiga har inte straffats. Tvärtom, flera av de utpekade har befordrats.

I Haag pågår rättegången mot den förre bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic, åtalad för folkmord. Fler krigsförbrytare borde ställas inför rätta, som de skyldiga för massakrerna i Tjetjenien.

Ett ämne för Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt att ta upp när Rysslands president Dmitrij Medvedev kommer till Stockholm 18 november? Han kanske är välvillig nu efter den svenska regeringens ja till den för Ryssland så viktiga gasledningen genom Östersjön.

Jag tror att det är nu den inträffar. Fredrik Reinfeldts stund i världspolitiken.

Den han talade om inför EU-ordförandeskapet. Det skulle bli hans stund i världspolitiken.

I förrgår Obama,  i går Obama, i dag Rosenbad och kroatisk och slovensk gränsenighet, snart New Dehli för toppmöte EU-Indien.

Fredrik Reinfeldt ler. Han ler och ler. Såg ni Reinfeldt och Obama? Fredrik och Barack. Han, Fredrik, trivs. Kanske Barack också. Likheterna finns. Nära i ålder, barn i skola, gillar sport, förnyar.

Barack för seg i klimatfrågan. Bakbunden därhemma. Men Fredrik har gjort allt han kunnat. Misslyckande i Köpenhamn? Inte Fredriks fel, inte EU:s. De ville – andra tog inte vid.

Men Lissabonfördraget är i hamn. Och nu ska Fredrik skapa enighet kring toppjobben. Det blir en framgång att peka på.

Han måste vara mycket trött nu. Möten på högnivå, flera timmar fel i tid – bakåt i tid, framåt i tid – när ska han sova igen? Han kan leva med det just nu. För det är nu han har sin stund i världspolitiken.