Det liknade i mycket en karneval, med underton av svart humor. Människor i isbjörnsdräkter som vädjade för sina liv  och därborta ett begravningsfölje. Förmodligen var det jorden som var död.

Ett gäng från Taiwan som sjöng en sång om climate change med huvudena inramade av tecknade klimatfigurer i papp.

De flesta sorterna fanns där. De väntade, de svartklädda med röda flaggor. De fjällrävenklädda med skogsmullemärke fastsytt på armen. Barnfamiljerna med mycket kläder. De medelålders som kunde varit var som helst. De med kameror och tv-stativ.
Någonstans därinne stod modellen och fotografen Helena Christensen på en scen och talade till folket:
– Jeg har vaearet rundt i verden og fotografere. Jeg har talt med lokale och landmaend og hort og set hvor alvorligt, det står til.
Så här dags var det lugnt och fredligt. Bara helikoptersurret ovanför stan förvarnade om något annat. ”Never trust a cop”-medlemmar började senare ställa till liv, enligt danska tidningen Ekstra Bladet, och kördes i väg till Köpenhamnsmötets specialbyggda burar.
Bo Lim var aldrig där och såg det. Hon arbetar som klimatexpert för UNDP, FN:s utvecklingsprogram, och avverkar här sin 15:e klimatkonferens. Hon har åkt världen runt och sett glaciärerna som smälter och havsnivåerna som stiger och när hon pratar handlar det mest om att lära människor att leva i en ny tid med nya förutsättningar. En del av det som är borta kommer aldrig tillbaka. Världskartan har ritats om för gott. Dystert att höra, men på 15 år har något hänt, sa Bo Lim från UNDP. Det kommer många fler till klimatmötena nu och många fler med makt att bestämma och det betyder naturligtvis någonting. Och, sa Bo Lim:
– Vi får inte ge upp och vi får inte glömma att alla människor faktiskt kan påverka.