Fredrik Reinfeldt började sitt tal vid Slussen  i går med konstaterandet att Sverige är på väg att bli ett ”skatteparadis för låginkomsttagare”.

I dag inledde Mona Sahlin sitt sommartal  på en annan del av Söder med att prata om jämlikhet.

I går stekte solen och himlen var blå och det mesta i Sverige ganska fantastiskt och bra.

I dag var himlen vit/ svagt ljusgrå och några regndroppar föll när Sahlin beskrev Sverige med betydligt mer dystra ord.

Vore väl konstigt annars med tanke på att  Reinfeldt har fyra år att försvara – Sahlin samma år att hata, men den här helgen kändes det också på allvar att valet blir spännande inte bara för att det är jämnt mellan blocken: Skillnaderna dem emellan är också stora och både Reinfeldt och Sahlin har i dag och i går gjort allt för att förstärka den bilden.

Trötta väljare brukar säga att det inte är någon större skillnad mellan partierna och därför inte så viktigt att rösta. Aftonbladet har i dag gjort en utmärkt uträkning av vad som skiljer blockens privatekonomiska politik åt – i kronor. Det handlar om allt från just några kronor (snus- och alkoholskatt) till tusenlappar (som i fråga om a-kassa och rut-avdrag). I många fall några hundralappar som det kanske egentligen inte är så mycket att bråka om. När det gäller inkomstskatter har ju de rödgröna köpt större delen av alliansens sänkningar och ekonomin blir inte så katastrofalt mycket sämre för en samhällsbärande sjuksköterska med rödgrön politik.

Men efter helgens tal kan man konstatera att hundralapparna kommer växa i antal med allians- respektive rödgrön politik. Reinfeldt utlovade ytterligare sänkt skatt för de som jobbar (på villkor att ekonomin är tillräckligt god) medan Sahlin skällde på alla skattesänkningar utom den som vänder sig till landets pensionärer.  På område efter område visade såväl M- som S-ledaren att de vill åt olika håll med Sverige.

Det sades att valrörelsen började den här helgen. Det började riktigt bra. Den som inte tycker det här blir spännande förstår i alla fall inte jag mig på.