Pär Nuders alla nej på frågan om han vill bli ny partiledare betyder i själva verket ingenting. För i Pär Nuders värld har han ännu inte fått frågan (om nu inte Berit Andnor frågat). Han beskriver det själv i boken ”Stolt men inte nöjd” från 2008.
”Den som saknar stöd kan inte vara kandidat”, skriver Nuder. Och innan valberedningen gjort sitt jobb vet ingen om stödet finns och därmed är man inte kandidat. ”Man blir utvald och därefter tillfrågad”, skriver Pär Nuder. Så hans nej betyder alltså ingenting eftersom det är fel personer som frågat.
Nu uppger flera medier att den förra finansministern redan meddelat den enda personen som räknas, valberedningens Berit Andnor, att han inte är intresserad. Varför då? Han som gjorde sig redo efter förra valförlusten 2006. Han som ville då och som till den valberedningen inkom med en mindre programförklaring (Nuders bok sid 312). Men det blev Mona, inte Pär och inget mer med det.

Om det inte varit för sättet som Nuders alla förtjänster slängdes på tippen av Mona Sahlin när hon dumpade honom som ekonomisk-politisk talesperson. Ur boken ”Stolt men inte nöjd” uppstår känslan att Pär Nuder den gången blev alltför sårad för att någonsin ställa upp för partiet igen. Varför skulle han? Kanske för att han har sinne för dramatik. Han återger själv slutet på den intervju som DN gjorde med honom i samband med den nesliga petningen för tre år sedan:

”Innan vi går säger han (Nuder) med ett leende:
– Nu ska du fråga vad jag ska göra nu.
– Okej, vad ska du göra nu?
Han skrattar:
– Nu ska jag åka hem och korka upp en god flaska sydafrikanskt rödvin som heter ”Allesverloren”.
Det betyder: ’Allt är förlorat’. ”