Inför partiledardebatten frågade jag de rödgröna vad de minns från motsvarande partiledardebatt för ett år sedan. Inga roliga minnen, sa de. För då hade nyligen Mona Sahlin tillsammans med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand berättat att de tillsammans tänkte gå fram i valet. Mona Sahlin hade alldeles nyligen ändrat sig och sagt att Lars Ohly nog också kunde få vara med. Men riktigt hur det var med den saken var oklart. Det präglade debatten för ett år sedan.

– Det var en ganska jobbig partiledardebatt. Alla frågor handlade bara om det, säger Maria Wetterstrand, de andra nickar.

– Det är klart att det är mycket roligare att prata politik. 

Det lyckas betydligt bättre den här gången. Men de borgerliga kan inte låta bli att ställa frågor kring den gemensamma rödgröna politiken. För fortfarande står de en bra bit från varandra i många frågor. En röd tråd: I detta sammanhang är i alla fall Lars Ohly ärligast, säger de borgerliga. Han vågar i alla fall berätta hur mycket skatten faktiskt måste höjas om a-kassan ska återställas och de sjuka ska få mer.

Nu ligger debattreportrarna lågt. Roger Tiefensee (Centerpartiets gruppledare i riksdagen) har ersatt Maud Olofsson för dagen. Och en gruppledare är ingenting jämfört med en partiledare.

Fredrik Reinfeldt har ordet.
Tre saker avgör valet: Jobben, ansvaret för ekonomin – och regeringsdugligheten.
Enligt honom borde valet nästa år redan vara avgjort – eftersom alliansen är bäst på samtliga tre punkter.
Fredrik Reinfeldt är stolt över att ha sänkt skatten, dessutom allra mest för de som tjänar under 31 000 kronor i månaden. Det ökar drivkraften att arbeta – och det ger enligt Reinfeldt fler jobb.
Det här är ingenting som finansminister Anders Borg har funderat ut i sin ensamhet. Jobbskatteavdrag är en ganska vanlig företeelse, säger Reinfeldt och räknar upp land efter land och avslutar med Barack Obama (han som alla vill vara lik).
– Det var det som valrörelsen handlade om i USA när Obama sa att det är fel att rikta skattesänkningarna till de som tjänar mest.
Nej ett brett jobbskatteavdrag som ger mer över i plånboken för låg- och medelinkomsttagare.
Men, det räcker inte med skattesänkningar. Det behövs också arbetsmarknadspolitik, pengar till välfärden, utbildning och aktivering. Det har regeringen också levererat, säger statsministern.
Tyvärr har vi en finanskris, säger Reinfeldt.
– Det är svårt att komma undan dess effekter.
Han påpekar att Mona Sahlin inte nämnde krisen en enda gång under sitt anförande. Regeringen, däremot, har både sett krisen och försökt möta den efter bästa förmåga.

– More of the same, säger Jan Björklund.
– Ni förlorade valet på jobben, nu föreslår ni mer av den politik som misslyckats tidigare.
Folkpartiledaren tycker att Lars Ohly, till skillnad från Mona Sahlin, i alla fall är hederlig.
– Han vågar berätta att alla era satsningar kostar 60 miljarder kronor i skattehöjningar.
Sedan tar han upp samma sak som han brukar ta upp i partiledardebatter: att Mona Sahlin först sagt nej nej nej till regeringens jobbskatteavdrag för att sedan tyst acceptera skattesänkningarna. Nu säger hon nej nej nej också till det fjärde jobbskatteavdraget.
– Hur många månader kommer det dröja innan ni accepterar också steg fyra? undrar Björklund.
Mona Sahlin:
– Jag säger ingenting annat än nej till regeringens orättvisa skattesänkarpolitik. Jag säger nej till ökade klyftor.
Men Björklund har en poäng. Har man först sagt nej till skattesänkningar tre gånger för att sedan ändra sig tre gånger, då undrar man ju så klart hur mycket ett sådant nej är värt.

Fredrik Reinfeldts huvudinvändning mot Mona Sahlins politik:

– Det är en politik som höjer inkomstskatterna för 4,5 miljoner invånare. Dessa pengar ska sedan transfereras till folk som inte jobbar.

– På vilket sätt skapar det jobb? undrar Sveriges statsminister.

Mona Sahlin säger att det både går att föra en rättvis politik, inte sänka skatten och samtidigt skapa jobb.

Mona Sahlin först upp i talarstolen. Hon berättar om alternativen i svensk politik.
Det är arbetslöshetsalliansen mot hennes jobb- och klimatallians.
– Sverige slits isär av medveten borgerlig politik, säger Mona Sahlin.
Hennes exempel: Antalet fattiga barn blir fler, sjuka människor utförsäkras, studenterna blir fattigare och pensionärerna diskrimineras.
– Vad tänker ni på som lånar till skattesänkningar till de som redan har mest?
Och så tar hon Aftonbladet till hjälp och hänvisar till en artikel i tisdagens tidning med rubriken: ”Regeringen tar från de sjuka och ger till de friska”. En granskning som visar vilka som har tjänat, och förlorat på regeringens politik.

På väg in till partiledardebatten fick Aftonbladet.se en exklusiv pratstund med de rödgröna.

– Det kommer att bli en riktigt hård debatt med riktigt tydliga alternativ, sa Sahlin.

Jobben blir de rödgrönas huvudfokus.

8.12 Sveriges riksdag.

En rulltrappa ner invigs utställningen ”The decade of Solidarity” och en bild på en fredspristagande Lech Walesa skymtar förbi. Förre talmannen Björn von Sydow, S, hälsar och småpratar.

En trappa upp läser jag om Svenskans frågesport med försvarsutskottets ledamöter. Efter partiledardebatten i dag är det dags för omröstning i FRA-frågan och tidningen har testat försvarspolitikernas kunskap. Den är inte jätteimponerande. Bara fyra ledamöter har alla fem rätt, fyra har bara två rätt och tre endast ett. Själv kan jag malligt konstatera att jag hade alla rätt (kan bero på att jag de senaste två dagarna grottat ner mig i signalspaningens underbara värld, men lagstiftarna med just det ämnet på sitt bord borde väl inte vara sämre). Ja ja. I dag ska det röstas i alla fall och det väntas bli en klar ja-majoritet. 

Men först alltså partiledardebatt. Minns hur det var för ett år sedan: Vi hade just börjat ana vad en finanskris var och de rödgröna var lite röriga. Nu är det två tydliga regeringsalternativ mot varandra och det värsta som återstår av finanskris är väl en kraftigt stigande arbetslöshet. Ett ämne som kan tänkas tillhöra de mer dominerande i dag. 9.00 börjar det.

Socialdemokraten Thomas Bodström är glad över att ha en blogg. ”Tänk att man får berätta om något som man är inblandad i när det gäller media”, skriver han i kväll.

Det handlar så klart om TV4-programmet Kalla Faktas granskning av Bodströms närvaro/frånvaro i riksdagen. I stället för att ha suttit på sin plats och röstat har Bodström vid flertalet tillfällen varit på fältet och dragit in pengar som advokat.

Om detta har han aktivt bloggat de senaste dagarna. Försvarat sig, bemött påståenden som sedan har bemötts tillbaka av Kalla Faktas reportrar. Nu verkar det hela ha börjat lägga sig – och Bodströms senaste inlägg handlar om något annat: FRA. I morgon väntas en riksdagsmajoritet säga ja till ett starkare integritetsskydd i lagen. Bodström säger nej för han och oppositionen vill riva upp hela lagen och börja om från början. Sist riksdagen röstade om FRA-lagen var i juni 2008. Då var det riktigt spännande. In i det sista var det oklart: Skulle ett antal borgerliga riksdagsledamöter rösta emot den egna regeringens förslag? Det var rafflande – och för första gången på länge var en votering i Sveriges riksdag spännande. Nästan alltid vet man på förhand hur det ska gå eftersom regeringspartierna är i majoritet – och att en ledamot röstar emot sina egna i riksdagen är högst ovanligt.  Det viktigaste arbetet sker ju före voteringen, i utskottsarbetet bland annat.

Kanske Bodströms frånvaro från just ett antal voteringar i riksdagen egentligen inte är så hiskeligt upprörande. Då är det kanske mer upprörande, eller i alla fall tråkigare, att det är så extremt sällsynt att en enskild riksdagsledamot vågar rösta efter eget huvud och mot partiet. Det var det som hände när FRA-lagen var uppe i riksdagen sist. Fast då var Bodström inte heller där. Morgondagens omröstning blir hur som helst lika ospännande som vanligt. Ingen borgerlig ledamot tänker rösta nej den här gången.

För övrigt gläds jag åt att Josef Stalins barnbarn, Jevgenij Dzjugasjvili, har förlorat målet mot tidningen Novaja Gazeta som han stämt på 10 miljoner rubel (grovt räknat runt 3 miljoner kronor) för förtal av sin farfar.

Rysslands president Dmitrij Medvedev gillar norska nobelkommitténs val av fredspristagare. I dag publicerades gratulationen på Kremls hemsida.

Medvedev tycker att nobelkommitténs val vittnar om ”en realistisk syn på dynamiken i världsutvecklingen”. Han hoppas att priset ska bli en stimulans för ”vårt gemensamma arbete att forma ett nytt klimat i världspolitiken”.

 Medvedev säger att han på lika villkor vill fortsätta att bygga på det rysk-amerikanska samarbetet för världens bästa.

Tänk att en rysk president gratulerar en amerikansk kollega till ett av världens finaste priser. Kanske ett tecken på att norrmännen trots allt var rätt ute.

I dag svarade Tjeckiens president Václav Klaus när Reinfeldt hörde av sig. Men han svarade fel. Klaus sa inte att jo nu ska jag nog skriva på det där Lissabonförlaget i alla fall så vi får lite lugn och ro här i EU. Nej, han sa: Jag vill ha tillägg till fördraget. En fotnot på två meningar.

– Det är fel besked vid fel tillfälle, sa EU-ordförande Fredrik Reinfeldt till TT.

Så nu kan det bli så att Reinfeldt och de andra får ägna toppmötet i slutet av oktober åt en fotnot. Och inte åt att utse en EU-president, en gemensam utrikesminister och andra viktiga saker.

en ”fotnot på två meningar” som berör stadgan om medborgerliga rättigheter som finns i Lissabonfördraget