Över 8 000 Kirovbor kom till hemmaarenan för att se hjältarna i Rodina (fosterlandet) vinna med sju mål mot fyra över Kuzbass från sydvästra Sibirien.
Solen strålade och trots minusgraderna var det nästan varmt i trängseln på läktarplats.
De två första hemmamålen kom redan i matchens inledning och stämningen steg.

Det spottades frenetiskt melonkärnsskal och ett par bänkrader längre upp skålade man i vodka och tuggade brödbitar med ost efter varje hemmamål.

Fanatikern Irina sms:ade regelbundet resultat till vännen som inte kunde se matchen:
”Vi gjorde det igen!!! 6 -2! På hörna.”

När slutsignalen ljöd steg jublet, de blåvita halsdukarna lyftes mot skyn och spelarna gjorde en gemensam version av Anja Perssons ”säl” som en hyllning till sin trogna Kirovpublik.

Anastasija, som hon hette innan hon gick i kloster, har varit här i sex år. Hon går till kyrkan varje dag, sitter fram till kvällen.
– Det är bra här, säger hon.
Med sina 83 år är hon äldst i kvinnoklostret i Kirov.
Kyrkan, som hör till klostret, håller på att renoveras. I gången fram mot ikonostasen går de från topp till tå svartklädda nunnorna fram och tillbaka. Jag får ett förkläde trätt kring midjan. Kvinnor i byxor passar inte här.

Det är Aleksander Perov som visar vägen. Vi är här för att beundra hans arbete. Det är han som har gjort alla utsmyckningarna, återskapat kyrkan som den en gång var. Allt i äkta guld.

– Det tog två år, säger han.
– Det var ett ganska komplicerat arbete.
Det är Aleksander som gjort kupolen däruppe också.
– Från början var där fem kupoler, en stor och fyra mindre runt om. Men till slut bestämdes det att bara den stora kupolen skulle återskapas.

Kupolen glimmar i solskenet. Slasket på vägarna är borta. Det är snö och kallt igen, vackert så man vill gråta.
I går kväll skålades det för vinterns sista dag och vårens första, i dag, den 1 mars.
När vi lämnar klostret strömmar ryska nationalsången från idrottsplatsen intill. Då blir det nästan för mycket.

Lördag morgon i Kirov. Åtta minusgrader och det har snöat i natt.
I kylan värmer morgontv med ryska versionen av Nalle Puh upp:

På baren Svarta katten i Kirov är allt redan bestämt.
Visst, gå och rösta på söndag, den som vill.
Men allt är redan bestämt.
Över ölflaskorna, vodkaglasen i röken är teorierna många.
Om hur valet, det ryska presidentvalet, i själva verket går till.
Varför det är så självklart att Dmitrij Medvedev, Putins kandidat, kommer segra.

Det börjar redan i morgon i Vladivostok, många timmar före Moskva. Då börjar röstningen, rösterna räknas, resultatet bedöms. För få röster på rätta kandidaten, det vill säga Medvedev, så tar man bara valsedlarna från de som inte gått till vallokalen, och röstar åt dem.

”Döda röster” kallas det.

När de döda rösterna har nått Moskva är resultatet redan klart.
Så går ryska presidentvalet till. I alla fall om man frågar gästerna på Svarta katten i Kirov.

På tal om vägar.
Det har införts en ny lag i Ryssland. Den om säkerhetsbälte.
500 rubel får den böta som inte har spänt fast sig.
Taxichaufförerna uppmanar medpassagerarena att använda bältet. Själva gör de samma sak – på låtsas. Det vill säga lägger bältet över magen utan att fästa spännet i klykan.
– Jag kan ju inte andas med  säkerhetsbältet på, sa en taxichaufför.
– Jag har kört  taxi sen 1984 och aldrig använt bälte och det har aldrig hänt nånting!
Kanske är det ikonens förtjänst.
För som så många andra ryska bilister hade taxichauffören några små helgonbilder fastsatta ovanför instrumentbrädan.

Vilken är den viktigaste frågan för Kirovborna?
– Vägarna!
Svaret kom direkt och samtidigt från chefredaktör Aleksandra, redaktör Sergej och vd:n för lokala tv-kanalen Kanal 9, Pavel.
Kirov är känt för sina dåliga vägar som inte genomgått någon totalrenovering sedan Sovjetunionens dagar.
– Budgeten för vägunderhåll var fem gånger högre före Perestrojkan än nu, säger vd Pavel Syrtsev.
– Dessutom har antalet bilar ökat dramatiskt, säger redaktör Sergej Stjazjkin.

Kirov är en fattig stad i Ryssland. De får nöja sig med pengarna som kommer från Moskva.
– Vi har ingen olja, inga semesterorter, bara lite skog. Det enda vi har är stabilitet, säger Pavel.
I går var ett av tv-teamen ute med regionens ansvariga politiker för att besiktiga en av vägarna som leder in till Kirov. Betyget blev: Det här duger. Det finns mycket värre exempel. Det blir ingen omgörning.

Däremot lovade politikerna att till våren se till så att alla vägens håligheter täpps igen, så att det i alla fall tillfälligt ser ut som en jämn och fin väg.

Som besökare i Kirov kan man faktiskt inte låta bli att hålla med de som klagar. I går, efter töväder på dagen och minusgrader på kvällen, var stan en skridskobana som krävde omvägar för att alls kunna ta sig fram.
Men Kirovborna uthärdar.
– Vi är såna här. Lönerna är lägre i Kirov än på många andra håll, men vi opponerar oss inte. Vi accepterar bara, sa en Kirovbo jag pratade med.

En av Kirovs vägar.

USA:s president George W Bush har uttalat sig om Rysslands förmodade blivande president, Dmitrij Medvedev.
På frågan om han inte bara kommer att bli ett vapen i Vladimir Putins händer svarade Bush:
– Jag skulle inte vilja slå fast något sådant. Det är ert antagande, inte mitt.

Därmed är Bush betydligt mer försiktig än de tre personer som tävlar om att ersätta honom i Vita huset, Clinton, Obama och McCain. De har alla sagt att Medvedev troligen kommer att fungera som en marionettdocka i Putins händer.

Men vad vet de egentligen? Under en debatt med Obama den 26 februari hade Hillary Clinton stora problem med att alls kunna uttala Medvedevs namn, rapporterar Reuters. Det hjälpte inte ens med teaterviskningar från publiken.

– Äsch, det spelar ingen roll, sa Clinton och fortsatte.

George W Bush tror att G8 mötet i Japan i sommar kan ge ett första svar på frågan om den kommande maktfördelningen i Ryssland. Ledtråden kommer att bestå i vem som dyker upp där – Medvedev, eller Putin.

Det är slutspurt i valkampanjen. I morgon är sista dagen för agitation. I dag vandrade kommunistledaren Zjuganov med sitt följe längs Moskvas gator, ultranationalisten Zjirinovskij besökte en skola, viftade med armarna och lockade till skratt. Vad demokratledaren Bogdanov gjorde är oklart men vad Medvedev ägnat dagen åt vet jag väldigt väl efter att ha följt några av kvällens nyhetssändningar.

Han har suttit bredvid Putin i Kreml.
Och fått äran av det framgångsrika sociala programmet som sätter människan i centrum, som ska få ner dödligheten, få upp födelsetalen och göra ryssarnas liv så mycket enklare.

Det är lite märkligt att se dem där i tv-rutan tillsammans. Presidenten och förste vice premiärministern. Som om ingenting kommer att hända på söndag. För hur ska det bli då? Ska Putin sitta vid sidan om och lyssna till Medvedev?

Många säger att det ryska valet är ointressant, eftersom det är avgjort på förhand. Kanske blir det ointressant på söndag. Men från och med måndag den 3 mars blir det högintressant.

I dag frågade jag Kirovborna: Vem tänker du ge din röst på söndag?
Irina svarade:
– Medvedev, eftersom han är Putins efterträdare, och gick.
En stund senare kom hon tillbaka.
– Finns det verkligen någon som svarar något annat? Jag trodde att det liksom redan var klart.

Det är namnet på Dmitrij Medvedevs (han som troligen väljs till Rysslands president på söndag) hustru.
På Moskvavägen ut från Kirov säger Svetlana från en stor bred affisch:

”Jag röstar för Rysslands framtid.”

Vi trodde det var blivande presidenthustrun.

Det var det inte. För i dag träffade jag Svetlana Medvedeva. Inte Medvedevs hustru – utan hon på affischen. Rektorn för Kirovs idrottsskola.

Hon hade arbetsrummet fyllt av små björnar, hennes efternamn betyder björn, och på väggen en stor tavla med en simmande björn. Precis som Medvedeva själv, den före detta simmerskan.
– Och så är du namne med Dmitrij Medvedevs hustru, sa jag.
– Ja, just det. Det kanske för tur med sig, sa hon.