I kväll var statsminister Fredrik Reinfeldt (m) gäst i ”Rakt på med K-G Bergström” i SVT.
Statsministern önskade säkert att det inte hade varit just i dag, dagen efter den försmädliga reträtten i sjukförsäkringsfrågan. Och K-G måste ha tänkt: Hur ska jag nu förvalta detta tillfälle när så många ifrågasätter regeringens duglighet och trovärdighet?

Båda klarade sig ganska bra. K-G:s frågor var blixtsnabba och raka. Reinfeldts svar eftertänksamma och lite långsamma.

Hur väl genomtänkta är egentligen regeringens förslag? Undrade K-G och Reinfeldt talade om ett högt reformtempo med vilja att göra många saker som måste prövas och granskas. Att det inte alltid då går regeringens väg är inget stort problem för den långsiktiga vägen är utstakad: jobb, tillväxt och att hedra arbetslinjen.

Arbetslinjen. Där kom den igen. Tidigare fp-ledaren Maria Leissner fick recensera politiken och sa att arbetslinjen i alla fall på ett område drivits väl långt. Det om krav på jobb och ordnat boende innan en invandrare får ta hit en anhörig. Förslaget som kan hålla pappa, mamma och barn åtskilda i upp till fyra år.
Och när den frågan kom blev Reinfeldt tveksam för en mycket kort sekund.
Men sedan sa han att regeringen inte vill medverka till att man bor 40 personer i en trerummare någonstans i Sverige.
Är det någon som gör det?

Den andre recensenten, förre s-ministern Jan Nygren, tyckte att regeringen skulle dra två djupa andetag och sätta sig ner och tänka efter emellanåt innan man lägger sina förslag. Det är många som säger det nu.

Till sist kom K-G med några tröstande ord: Vänsterledaren Lars Ohlys nej till en gemensam valplattform med s och mp är enligt honom en skänk från ovan för en pressad regering. För när valet närmar sig kan Reinfeldt fortsätta att plåga Mona Sahlin med frågorna om ”vem hon vill göra det med och hur hon vill göra det” och så vidare.

En sak är alla överens om: Det var rätt att ta tillbaka förslaget om att ingen ska få ut mer än 75 procent i sjukpenning efter ett år, inte ens om den sjukskrivne har en egen privat eller kollektiv tilläggsförsäkring.

Statsminister Fredrik Reinfeldt sa själv i går att agerandet var ”modernt”. En modern regering lyssnar, och kan ändra sig.

Inte så många fler än Reinfeldt kallar reträtten för ”modern”.
Istället handlar diskussionen om ifall regeringen var modig som tog tillbaka förslaget. Eller om alltihop från början till slut var ett stort misstag som regeringen förlorar på.

Så här kan det låta om man är välvilligt inställd:

Regeringen visar ”att den inte bara kan ånga på, utan att den också kan reagera konstruktivt på kritiken” (Svd:s ledarsida).

”Att Reinfeldt lyssnar, tar intryck och är beredd att ändra sig är en styrka som överväger prestigeförlusten” (Göteborgspostens ledarsida).

”Heder, Reinfeldt! Det kräver mod att placera tokiga förslag där de hör hemma – i papperskorgen (Lena Mellin i Aftonbladet).

Och om man är mindre välvillig:

”Den vänligaste förklaringen är att det handlar om fartblindhet(…) Men effekten blir att det kan gå så fort att regeringen inte klarar av att bereda sin egen politik” (Göran Eriksson i Svenska Dagbladet).

”Den politiska läxan är tydlig: Alliansregeringen måste lära sig att välja sina strider, och sedan stå på sig för det man anser vara rätt” (DN:s ledare).

Och enligt Expressens Anders Jonsson är lärdomen att det ibland
”kan gå för fort för de sociala ingenjörerna i kanslihuset. Ibland blir det arbetslinje in absurdum.”

Det kan så klart vara roligt att få såga på riktigt och gotta sig lite åt en så tydlig politisk reträtt från självaste regeringen och statsministern.

Men den som faktiskt bör få både första och sista ordet är Lars-Åke Lidström, 54. Han jobbar halvtid efter en svår cancersjukdom och skulle ha förlorat 11 000 i månaden på regeringens förslag:

– Det är klart att den som har allvarlig cancer inte blir friskare av att ersättningen försvinner efter ett års sjukdom. Hut går hem och det är jätteskönt, säger han i Aftonbladet i dag.

Ingen vann duellen mellan finansminister Anders Borg (m) och socialdemokraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros. Det sa panelen som recenserade debatten i kvällens Agenda i SVT. Det var ett artigt samtal mellan två ekonomstudenter från Uppsala. Den första mellan de som ska tävla om finansministerrollen i kommande valrörelse.

 Vem som vann får vi veta om ett år eller så, i alla fall enligt Östros. För först om ett år börjar regeringens politik att märkas på arbetsmarknaden. Det vi ser nu, med fler jobb, är bara en följd av en god konjunktur, menar Östros. Nu börjar konjunkturen vika och jobbtillväxten kommer snart att avta.

Anders Borg spår en annan utveckling: just nu vacklar det lite, men om ett år är de goda tiderna tillbaka, jobben blir ännu fler och regeringens politik har lyckats. Så det blir spännande att se finansministerkandidaterna igen, om ett år, i en kanske mindre vänlig samtalston.

Då vet vi också om Anders Borgs andra spådom har slagit in. Att i stort sett ingen kommer att utnyttja regeringens vårdnadsbidrag för att stanna hemma med barnen. ”De flesta vill vara ute på arbetsmarknaden”, sa Borg. Vårdnadsbidraget är mer en symbolfråga, symboliserar valfriheten. Undrar om regeringskollegan Göran Hägglund (kd) håller med.

I dag talade Rysslands avgående president Vladimir Putin om för den tänkte efterträdaren Dmitrij Medvedev vad han ska ägna sin presidentframtid åt.

Talet i Kreml beskrivs av nyhetsbyrån Interfax som Putins ”testamente” och innehöll bland annat en målsättning om att 60 procent av ryssarna ska tillhöra medelklassen år 2020.
Dessutom vill han att medellivslängden ska stiga till 75 år.

För att nå det målet kanske förslaget från Moskvas inrikesministerium kan hjälpa till. Chefen Vladimir Pronin föreslog i dag att de bråkstakar som begår brott på fyllan ska hängas ut med namn och bild i pressen.

Alkoholvanorna är en av förklaringarna bakom dagens låga medelålder på 59 år för ryska män och 72 år för ryska kvinnor.

Tonen mellan Europa och Ryssland hårdnar inför presidentvalet den 2 mars.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, har hoppat av som valobservatör.

Orsak: man ville börja redan den 15 februari, Moskva sa nej. Dessutom har antalet tillåtna observatörer skurits ner. Det gör att OSSE inte tror sig kunna göra ett bra jobb.

Rysslands utrikesminister rasar och kallar beslutet ”oacceptabelt”. Varför ska Ryssland behandlas annorlunda än andra europeiska länder? Dit är man minsann inte alls lika intresserad av att skicka valobservatörer.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt försvarar OSSE och skriver i sin blogg:

”Det är djupt beklagligt att Ryssland ännu en gång inte velat ge normala och rimliga villkor för internationella valobservatörer.

ODHIR:s och OSCE:s parlamentariska församlings beslut att därför avstå från att försöka övervaka och bedöma det ryska presidentvalet är mot denna bakgrund naturligt och förståligt.”

Snart finns ingen i Sverige som inte vet vad Arbetslinjen är.
Det finns nästan inte en fråga som regeringen berör där ordet inte nämns.
I dag blev det nästan komiskt.

Migrationsminister Tobias Billström skulle i Rosenbads pressrum tala om att en utredare fått i uppdrag att utreda regeringens förslag att kräva bostad och jobb av den invandrare som vill förenas med sina nära och kära i Sverige.

Tobias Billström kom inte ensam. Vid hans sida stod statsminister Fredrik Reinfeldt. Varför är du här? undrade en journalist.

– Jag är här för att betona regeringens arbetslinje, sa Reinfeldt.

Då undrar man: litade inte Reinfeldt på att ministern Billström själv skulle klara av att baka in Arbetslinjen i sin presentation? Reinfeldt lär få ett än mer hektiskt jobb om han ska följa med alla sina ministrar för att betona arbetslinjen.

Vad är då arbetslinjen? Jo, en strävan att med alla tänkbara medel se till så att fler människor får ett jobb. I det här fallet skulle det vara att genom kravet på arbete och inkomst få invandrare att lägga in en extra växel på arbetsförmedlingen för att till slut få återförenas med en mamma, pappa, fru, man eller barn.

Fick statsminister Fredrik Reinfeldt rösta i det amerikanska valet skulle hans kandidat heta demokraten Barack Obama. För när Reinfeldt pratar om honom låter det nästan som om det är amerikanen som lånat de nya moderaternas politik. Här jämför han honom med rivalen Hillary Clinton i en TT-intervju:

– Barack Obama, däremot är närmast en kopia på hur de nya moderaterna utformat sin politik, säger Reinfeldt och syftar på Obamas föreslagna skattesänkningar för låginkomsttagarna.
Hillary Clinton ser för mycket till medelklassväljarna för att falla Sveriges statsminister i nymoderatsmaken.

Tänk om Fredrik Reinfeldt fått se in i en kristallkula för åtta år sedan, när han var i USA inför presidentvalet den gången. Då hade han nog undrat en del över sitt framtida liv.

Bitterheten var som bortblåst.
Kvar var Nuders lätta skämt, om de sista 4,5 timmarna som ekonomiskpolitisk talesperson och om sydafrikanskt vin med namnet Allt är förlorat.
Han var inbjuden av ABF för att diskutera världsekonomin och socialdemokratins framtid.
Salen i ABF-huset var fullproppad. Många äldre var där, liksom en del gamla s-toppar som Laila Freivalds samt några journalister och krönikörer.
Det var uppenbart att Nuder bestämt sig för att sluta vara upprörd och inte längre prata om förvisning till riksdagens gubbhylla.

Vad går socialdemokratin miste om när du slutar som ekonomisk talesman? Undrade Aftonbladets ledarskribent Jesper Bengtsson

– Socialdemokratin är en folkrörelse, ingen revolutionär rörelse. Ingen människa är oersättlig. Det kommer märkas genom att det är en ny gubbe i rutan. Han kommer säga samma saker som jag, fast med lite andra formuleringar, svarade Nuder diplomatiskt.

 Istället för att skriva ekonomiska motioner ska Nuder nu göra mer sånt här, prata s-politik på ABF i Stockholm och andra platser runt om i landet.
Och så ska han skriva en bok.
– Den ska inte heta ”Så här var det egentligen”, sa Nuder till Aftonbladets reporter.
– Den kommer inte att likna Göran Perssons eller Lars Danielssons böcker. Den kommer att handla om politik.

Allt är inte längre förlorat. Pär Nuder sköljde ner bitterheten med det nu omtalade sydafrikanska vinet Alles verloren.
Hur smakade det?
– Alldeles utmärkt. Det kan rekommenderas, sa Nuder till aftonbladet.se.

I skuggan av presidentvalsfebern i USA som täcker spaltmeter och timmar i svenska medier närmar sig motsvarande val i Ryssland med väldiga kliv. På lördag är det en månad kvar till dagen då Vladimir Putins efterträdare ska utses av ryssarna.

Att intresset inte är lika stort beror väl till viss del på att valet är långt ifrån lika spännande som det i USA – Putins kandidat Dmitrij Medvedev leder stort i opinionsmätningarna med över 60 procent av väljarstödet.

Ur det perspektivet blir det alltmer ospännande.

I går kväll meddelade Medvedev att han avsäger sig all debatt inför valet den 2 mars. Orsak: han har sitt viktiga jobb som en av två vice premiärministrar att sköta.

Oppositionen tolkar det som ännu ett sätt att undvika debatt och därmed också kritik från de få motståndare som finns. I går sa kommunistledaren och presidentkandidaten Gennadij Zjuganov till radiostationen Echo Moskvy att han trots allt tänker ställa upp i valet. Nu tvekar partiet åter om det alls är någon mening att vara med.

Hoppar Zjuganov av står valet, som aftonbladet.se berättade i går, mellan den högljudde men fullkomligt för Medvedev ofarlige ultranationalisten Vladimir Zjirinovskij och den okände 38-åringen Andrej Bogdanov.

Den första dagen av kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Uppsala går mot sitt slut.
Höjdpunkten var förstås partiledare Göran Hägglunds tal där han lanserade kd som det nya miljöpartiet.
Han gjorde det genom att leverera ett tiopunktsprogram för klimatsmarta kommuner runt om i Sverige.
Bland annat ska en ”energijägare” inrättas i varje kommun med uppgift att hitta nya sätt som kan spara energi. Kommuninvånarna ska få rådgivare att gå till som kan ge tips om hur man klimatanpassar sitt hem, miljöbilar ska gälla vid offentlig upphandling och den som köper ett månadskort för buss och tåg ska få dra av på skatten.

Men när Hägglund mötte pressen var det inte i första hand frågor om klimatpaketet som ställdes. I stället hamnade frågan om könsneutrala äktenskap i fokus.
I sitt tal upprepade kd-ledaren att ”äktenskapet ska bevaras i sin nuvarande form”.
För journalisterna avslöjade Hägglund att de fyra partiledarna ännu inte börjat förhandla i frågan. Den har aldrig ens diskuterats mellan deras åtta ögon. Och hur de ska lyckas komma fram till en gemensam proposition där alla är nöjda och glada kunde Göran Hägglund inte svara på. Han uteslöt i alla fall möjligheten att kristdemokraterna kan komma att reservera sig i frågan.

Och till sist var det det här med de för kd så tråkiga opinionssiffrorna. 3,4 procent fick partiet i Synovates mätning som presenterades i dag och därmed skulle kd inte ens ta sig över riksdagens 4-procentsspärr om det vore val i dag.
I går ställde aftonbladet.se frågan till läsarna. 75 procent av drygt 16 000 tillfrågade trodde inte att partiet kommer att klara sig över spärren i valet 2010. 25 procent trodde på kd.

Vad tror du, Göran Hägglund?
– Jag är beredd att slå vad med vem som helst, att om de där 25 procenten röstar rätt, så kommer det att gå med marginal över ribben, sa Hägglund till aftonbladet.se.

Vilken är din kommentar till att så många ser så mörkt på er framtid som riksdagsparti?
– Jag tror inte att det behöver betyda att man tror att det är så. Hållar man på ett annat parti så röstar man på det där viset, det är begripligt.
– Men själv så är jag helt övertygad om att vi klarar det nästa gång också.

I morgon fortsätter partiet att diskutera sin framtida politik men då har aftonbladet.se lämnat Uppsala.