Man kan konstatera att det är en händelserik fredag i partiledarnas liv.

Leijonborg gör sin sista dag, Björklund sin allra första samtidigt som statsminister Reinfeldt diskuterar rondellhundar på Rosenbad.

Och s-ledaren Mona Sahlin är i Grekland och pustar ut efter gårdagens raketattack på gränsen mellan Israel och Gaza.

Från Medelhavet hälsar hon i ett pressmeddelande:

– Folkpartiet sätter nu sitt hopp till en ny ledare som anses vara tydligare än den gamla.  Men för mig är Jan Björklund  själva symbolen för en kluven liberal. Han är välkommen att överraska mig men jag tvivlar på att han kommer att stå för den politiska omvändning i socialliberal riktning som folkpartiet behöver.

När aftonbladet.se:s läsare i dag säger sitt får Leijonborg godkänt som folkpartiets ledare. Han blir faktiskt tvåa i modern tid. Men kan ändå inte mäta sig med Bengt Westerbergs popularitet; 47,8 mot Leijonborgs 16,3 procent när knappt 1650 röster lagts.
Leijonborg är ändå nöjd som tvåa.
– Det är roligt med alla positiva nyheter. Det tackar vi för, säger han till aftonbladet.se.
Men det hade väl var roligare att komma först?
– Ja, jag vill alltid komma först. Men Bengt Westerberg är en god vän så jag är glad för hans skull.

Ställningen klockan 14.32:

Bertil Ohlin (15.3 %)
Sven Wedén (1.3 %)
Gunnar Helén (4.7 %)
Per Ahlmark (4.9 %)
Ola Ullsten (3.7 %)
Bengt Westerberg (47.9 %)
Maria Leissner (5.8 %)
Lars Leijonborg (16.4 %)

Med en penninggåva till ett kvinnoprojekt i Bangladesh tackade Jan Björklund sin företrädare för hans dryga tio år som partiledare för folkpartiet.
– Att tacka dig Lars för din insats i folkpartiet är inte gjort i en handvändning. Du har varit praktiskt taget allt man kan vara i folkpartiet, sa Björklund och räknade upp Leijonborgs långa meritlista som började med ordförandeposten i ungdomsförbundet och som kröntes med partiledarposten.

– Men du har inte bara varit nästan allt i folkpartiet, du har stundtals också gjort nästan allt för partiet, sa Björklund och började prata om succévalet från 2002 – ”Leijonkungsvalet” – som Björklund sa.

När Aftonbladets TV 7 sedan ville fråga Björklund hur han skulle göra för att upprepa bedriften från 2002 stack den nya partiledaren ut genom en bakdörr och tv-teamet motades bryskt bort av en pressekreterare och diverse vakter.

Så här ser en papperskorg ut efter att avgångne folkpartiledaren Lars Leijonborg suttit på den.
Han försökte åtgärda, men förgäves.

Medan partikamraterna debatterade det nya handlingsprogrammet för den svenska psykiatrin minglade en lättad Lars Leijonborg omkring i kongresscentrat. Många vill prata med en avgående partiledare och alla vill veta: Hur kändes det att stå på scenen för allra sista gången?
– Det var känslosamt. Det var ett varmt tack jag fick. Men det kommer naturligtvis att bli en stor omställning, säger Leijonborg till aftonbladet.se.
Vad betyder det här för dig som privatperson?
– Rent tidsmässigt tror jag inte att det betyder så mycket. All tid som jag sparar kommer jag att lägga på att bli en så bra högskole- och forskningsminister som möjligt. Men rent psykiskt så är det ett ansvar som lyfts från mig. Jag tror att det kommer att bli lite lättare nu med en något mindre tung ryggsäck.
I de bästa av världar – hade du hellre velat stanna som partiledare mandatperioden ut?
– Ja, det var ju min ambition. Men samtidigt så har jag suttit väldigt länge. Förr eller senare ska det ju ta slut och det är ingenting jag grämer mig över.
Hur ska folkpartiet nå tillbaka till rekordresultatet från valet 2002?
– Det är den enda fråga jag avböjer att svara på. Det överlämnar jag till honom som snart ska väljas till min efterträdare.
Har du något råd att ge Jan Björklund?
– Nej, det har jag inte. Och om jag skulle ha det så tar jag det med honom privat.
Vilken blir din viktigaste fråga som högskole- och forskningsminister?
– Det finns många att välja på. Men nästa år ska vi lägga ett långsiktigt forskningsprogram och jag ska göra allt jag kan för att  det ska bli så bra som möjligt.

Och nu krokar alla i arm och sjunger ”I natt jag drömde”. På första bänk krokar Jan och Lars arm.
Vi har också fått se filmen om Lars, från en kall senvinterdag 1997 då han valdes för att lyfta folkpartiet till nya höjder och fram till i dag, som en av fyra partiledare i den borgerliga alliansregeringen.

En fullsatt kongressal i väntan på en avgående partiledare. Om några minuter ska han hålla sitt sista tal. 
Men först ska det sjungas. What a wonderful world.

Pressrummet i Aros kongresscenter i Västerås börjar fyllas, nere i foajén spelar en uniformerad blåsorkester, godisskålarna står framme och om drygt en timme ska Lars Leijonborg hålla sitt allra sista tal som partiledare.
Vid lunch tar Jan Björklund över ledartröjan för folkpartiet och aftonbladet.se bevakar naturligtvis alltihop direkt på plats.

Torsdagskvällens Aktuellt tog folkpartiet och deras landsmöte på allvar precis som den blivande folkpartiledaren och gamle majoren Jan Björklund tar hotet mot Sverige på allvar och är säkert en av dem som beklagar försvarsminister Odenbergs avgång mest.

Björklund blev yrkesofficer under Kalla krigets sista år och han har flera gånger sagt hur stolt han är över att ha varit beredd att försvara Sverige i en tid då Kommunistryssland hotade i öst. Men hotet är inte över enligt Björklund för i dag är Ryssland inte längre ”ett land på dekis” utan ett ”kaxigt land” som tänker satsa mer på sin militära styrka.
I Aktuelltintervjun varnade Björklund också för den planerade rysk/tyska gasledningen genom Östersjön. Inte minst med tanke på hur det ”kaxiga ryska ledarskapet” tidigare täppt till gasförsörjningen till andra grannländer som bråkat.

Apropå kaxiga ledare så tillhör väl Björklund själv den sorten och gav ikväll en hint om att det kanske inte blir lika mysigt i allianstoppen som tidigare. Bland annat var han inte helt positiv till centerledaren Maud Olofssons tal om en fördubbling av centerpartiets röster i nästa val.
”För mig är det viktigare att alliansregeringen blir återvald än att ett ensamt borgerligt parti stjäl röster på någon annans bekostnad,” sa Björklund.

Det är många folkpartister som hoppas på honom nu och den unge fp-politikern Axel Darvik från Göteborg gjorde även Björklunds sämsta egenskap till en god egenskap:
”Ibland kanske han är lite snabb i vändningarna, men det gör också att han kan ändra uppfattning när han inser att han haft fel,” sa Axel.

Den goda egenskapen gav Björklund faktiskt prov på redan i en Rapportintervju tidigare under kvällen. Då handlade det om Björklunds förslag om att skicka svenska trupper till Irak för att hjälpa till att oskadliggöra Saddam Hussein och hans kärnvapen.
”Alla trodde ju att Saddam hade kärnvapen då, till och med FN”, sa Björklund.

Eller från Skene.

Den blivande folkpartiledaren Jan Björklund är från Skene i Marks kommun i Västergötland. Där har folkpartiet 2 av 51 platser i kommunfullmäktige så ingen profet i egna hemstaden där inte. Men kompisarna hejar på, bara inte politiskt.

– Jag håller på Jan när jag ser honom på TV, men jag håller inte med. Lite konstigt kanske, men så är det, sa barndomsbästisen Arto till reportern från P1:s Studio Ett.

– Alla är lite stolta över att ha Jan Björklund däruppe där han är. Bara det att han är från Skene och har kommit dit han har kommit.

Sedan berättade Arto om fläskläppen Jan fick vid korvkiosken en kväll för många år sedan efter vad Arto beskrev som ”en rejäl omgång”. När stackars Jan kom till doktorn fick han ingen läkarvård, bara ett simpelt råd:
– Ducka nästa gång.

Och så fick vi veta att Jan var ett skolministerämne redan i mycket unga år.

– Han lärde sig läsa först. Skärpt var han redan på lekis, sa kompisen Morgan till radioreportern.