Nu ligger Saabs öde i svenska regeringens händer.
I natt svenskt tid meddelade ägaren GM att man inte vill ha med Saab att göra.
Om mindre än ett år, den 1 januari 2010, ska Saab stå på egna ben.
Enligt GM krävs ekonomiskt stöd från svenska regeringen, annars kommer ingen att vilja  köpa Saab.
Om en timme börjar morgonskiftet för de Saabanställda här i Trollhättan.
Deras framtid är fortfarande väldigt osäker.
Vi åker ut till fabriken nu om en liten stund.

Näringsminister Maud Olofsson är arg på Saabs ägare General Motors. Riktigt förbannad verkar hon faktiskt.
– De vill ta sin hand från Saab och skicka fakturan vidare till skattebetalarna i Sverige, sa hon i SVT:s Aktuellt i kväll.
Men den fakturan vill inte Maud Olofsson ha någonting med att göra.
– Ska jag ta skattebetalarnas pengar för att köpa en bilfabrik som GM inte tror ska ge någon lönsamhet? Ska jag spela Monopol med skattebetalarnas pengar? Svaret är nej, sa Olofsson.

I dag meddelade Saab att man har lämnat in en ansökan om lån i Europeiska investeringsbanken, EIB. Ägaren GM har inte lämnat in någon ansökan. Och gör man inte det tänker inte svenska regeringen hjälpa till.

Bistra besked timmarna innan General Motors ledning håller presskonferens i USA. In i det sista är det oklart hur framtiden ser ut för Saab, för de anställda här i Trollhättan och för alla de företag som är beroende av bilfabrikens existens.
– Jag förstår deras oro, sa näringsministern.
– Men jag måste kunna se de här människorna i ögonen om fem år. Jag måste kunna använda skattebetalarnas pengar på ett ansvarsfullt sätt.
Och, sa Maud Olofsson, även om det ser tungt ut just nu så finns det möjligheter i varje kris.
Jag undrar hur många Saabanställda som går och lägger sig med en känsla av möjligheter efter att ha hört näringsministern på TV i kväll.

– De anställda ska vända sig till GM. Det är inte regeringen eller Sverige som äger Saab.
Näringsminister Maud Olofsson till TV4 tidigare i kväll.
Inte det svar de Saabanställda här i Trollhättan vill få på sina frågor.
För några timmar sedan satt vi hemma hos bilmontören Anneli Tåqvist i huset ute på landet, en bit från Trollhättans centrum.
Hon räknar med regeringen. Visst, GM äger Saab, men Saab finns i Sverige, ger en massa jobb här, därför borde regeringen hjälpa oss. Ungefär så resonerade Anneli.
När GM håller presskonferens därborta i USA i natt, svensk tid, sover hon och de flesta andra som arbetar på Saab i Trollhättan. De ska upp i ottan i morgon.
Här i Saabstaden verkar ingen vilja tro på de värsta scenarierna.
– Jag är född optimist. Så länge som samtalen pågår är möjligheterna att man kommer överens väldigt stora, sa kommunalrådet Gert-Inge Andersson tidigare i dag.
Han talade om samtalen mellan GM och regeringen.
Men enligt medierapporter är det inte längre så mycket med de samtalen.
Maud Olofsson talar om GM:s ägaransvar. Det ansvaret tänker inte regeringen ta.
– Det är klart att man går och funderar på hur det ska bli. Men man måste tänka positivt. Något positivt kommer att hända. Det är vad jag tror, sa bilmontören Anneli Tåqvist för några timmar sedan.

Nu vänds blickarna mot Trollhättan.
Och vi är på väg dit genom vinterlandskap.
Rykten från olika håll. Vad är det Saabägaren General Motors kommer presentera för amerikanska kongressen? Vad betyder det för Saab och de över 4 000 anställda i Trollhättan? De som är på jobbet nu, ska gå dit till 05.54 i morgon också.
DN hänvisar till nättidningen Automotive News som i sin tur har en källa som säger att flera anläggningar ska stängas. Inga orter nämns. Vad händer med Trollhättan?
Regeringen inger litet hopp för de Saabanställda. Men kanske är det del i förhandlingsspelet?
Eller är det krasst så att Sverige inte tänker rädda Saab, som ju inte ens är svenskt, bara ett bolag som går dåligt och som tillverkar bilar få vill köpa.
I Trollhättan tänker man förstås inte så. För där handlar det om jobb, om den egna ekonomin och om ett helt samhälle beroende av en stor industri.
Det är rätt att vara där när grindarna öppnas tidigt i morgon bitti.

Det pratas och skrivs om ödestimmar för Saab.
Sent i morgon, svensk tid, ska ägaren GM berätta för amerikanska kongressen hur man har tänkt lösa krisen.
De flesta verkar utgå från att Saab inte hör till vinnarna i den lösningen.
Men i Trollhättan, där Saabs sverigetillverkning finns, försöker man hålla ödespratet på avstånd.
– Om man tänker för mycket på det mår man bara dåligt. Vi jobbar på som vanligt, säger en Saabanställd som jag pratade med i dag.
– Jag visste inte att den 17 februari var en ödesdag. Det fick jag reda på via radion.

Det är lugnt på verkstadsgolvet. Den här veckan tillverkas inga bilar. Ingen vill ju ha dem. De anställda sysselsätter sig bäst de kan.
– Det är inte särskilt kul. Vi går små kurser och så, säger en anställd.
Hon vet ingenting om framtiden.
– Inne på Saab läcker det ingenting. Ledningen går inte ut med någon information till oss. Ni journalister verkar veta mer än vad vi gör.

Tidigt på onsdag, när det enda skift som är kvar på Saab i Trollhättan startar, vet hon kanske lite mer.

Det är fredagseftermiddag i Sveriges riksdag.
Där borta står migrationsminister Tobias Billström.
Lite längre bort sitter Fredrik Reinfeldt och lyssnar till hur hans parti antar EU-valsplattformen.
Där inne i kammaren svarar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin på ännu en fråga om jobben. Han är ändå på gott humör i dag.
– Det är ju fredag, sa han för några timmar sen.

EU där borta i en annan del av huset.
Svenska jobb härinne, varsel, arbetslöshet och utbildning.
Om några månader drar valrörelsen inför Europaparlamentsvalet i gång.
Politikerna försöker inpränta: Problemen i Sverige är inte isolerade här. Vi kan bara lösa dem tillsammans med andra, som länderna i EU. Och eftersom besluten där berör oss här bör vi alla gå och rösta.

En pedagogiskt ganska komplicerad uppgift.
För den som just förlorat jobbet kan det vara svårt att se hur några entusiaster nere i Bryssel ska kunna hjälpa mig hemma i Sverige.
Då kanske klimatkrisen är ett säkrare valkort. För när det gäller uppvärmningen av jorden är väl de flesta överens om att den fixar vi faktiskt inte på egen hand.

Det verkar inte bli så värst spännande det här.
Först antogs kandidatlistan utan protester. Nyss gick avsnittet ”Tuffare miljökrav i Europa” samma väg.
Moderaterna vill att EU ska minska sina koldioxidutsläpp med 30 procent till 2020, avskaffa alla tullar på etanol, få fler miljöbilar i Europa, avskaffa alla EU:s jordbrukssubventioner och se till så att inte Sveriges jaktregler ska bestämmas i Bryssel.
Nu handlar det om ”Ett Europa i arbete”.

Fredrik Reinfeldt var på gott humör när han höll sitt tal inför partikamraterna. Han började med Tolkiens triologi om härskarringen, den han älskade så mycket i ungdomen.
Jag ska erkänna att jag inte helt hängde med i Tolkienvärldens alla turer. Men slutpoängen handlade om socialdemokraternas inställning till Europa. Att de, enligt Reinfeldt, i 40 år ägnade sig åt att komma fram till om Sverige rent geografiskt befinner sig i Europa – eller inte.

Han skojade om valmobilisering.
– Ring mamma också!
Det gäller att få folk att rösta.
Och varför ska mamma, om mamma nu röstar, välja just Fredrik Reinfeldts parti?
Jo, för det, sa Reinfeldt är en röst för trygga jobb och för ett parti som står upp för rörlighet och ansvarstagande i en svår tid.
Och moderatledaren blev lite allvarligare.

Europasamarbetet står inför flera svåra frågor: Finankris, miljökris och gränsöverskridande kriminalitet. Det är frågor som ingen löser på egen hand, inte ens Sverige. Vi behöver EU för att komma fram till lösningar, sa Reinfeldt.
Kriminaliteten ska bekämpas. Med alla tänkbara medel.
– Parkeringslisor, allt! Utropade Reinfeldt och fick skratt.
– Det ska vara riktigt jobbigt att vara kriminell!
Men, sa moderatledaren, det räcker inte med vad vi gör i Sverige. För de kriminella flyr bara någon annanstans. Där kommer EU-samarbetet in.

Förr fick Reinfeldt frågor av typen: ”När du ska åka till Europeiska rådet – kommer du våga säga något där?”
Nu får han inte längre såna frågor. Sverige räknas i EU sa Reinfeldt. I sommar blir vi ordförandeland. Det betyder inflytande.
Den 9 maj kör Moderaterna i gång sin valrörelse inför EU-parlamentsvalet.
Nu ska principerna för den valrörelsen slås fast.
– Nu vinner vi valet! Står det på en skärm längst fram i riksdagens förstakammarsal.

Susanna, Anna, Gunnar, Christofer och Hans

Magister Per Schlingmann talar.
Som så många gånger förr förklarar han hur partiet ska vinna valet. Pedagogiskt går han igenom hur väljarna tänker, vilka frågor man ska driva och hur det ska gå till.
Det skulle kunna bli en checklista att sätta upp på varje partikontor runt om i landet. Andra partier kan nog också ta för sig.

Två frågor ska alla moderater ställa sig under valrörelsen.
1. Varför ska just jag gå och rösta i det här valet?
2. Hur ska vi skapa engagemang för europafrågor?
Den första frågan måste alla moderater kunna svara på när väljarna undrar. För här handlar det inte om vilket parti man ska rösta på, utan om man ska rösta alls.
De moderata valarbetarna ska lyfta fram sakfrågor.
– Vi ska göra valet relevant, säger Schlingmann.
Det betyder att koppla EU-valet till vanliga samhällsproblem som människor upplever i sin vardag.

Fokus ska ligga på valrörelsens slutskede. Väljarna bestämmer sig sent. Arbetet ska ske in i det sista.
Schlingmann slår fast att Socialdemokraterna är Moderaternas huvudmotståndare. Vilket parti är bäst på att värna svenska intressen? Vilket parti är bäst på att utveckla Europa? Alternativen ska bli tydliga. Konflikten ska synas. Då lockas fler att rösta, tror Schlingmann.
Och så ska man självklart passa på att berätta om EU-konflikten inom socialdemokratin. Att man skickar Marita Ulvskog, som säger nej till EU, som samarbetar med Lars Ohly som vill åka hem från EU och med Peter Eriksson som skrämmer med superstaten EU.
Om drygt hundra dagar stänger vallokalerna, säger Schlingmann.
– Nu kör vi så vi ryker.