Dagens sista talare: Peter Eriksson.
Han vill prata ansvar och behov av förändring.
Och så Gaza. Det Gaza som har blivit ett barnfängelse. Det är de vuxnas ansvar att värna barnen. Båda parter måste omedelbart inleda ett eldupphör, säger Eriksson. Vad kan vi göra? Jo, kräva av Israel att häva isoleringen av Gaza. I FN måste en resolution till och det är dags att världens ledare visar ledarskap. Tyvärr, säger Eriksson, tar inte Reinfeldt det ansvaret.

Och så återvänder han hem igen. Till det han redan varit inne på. Regeringens mål om att bryta utanförskapet. Det, säger Eriksson, håller man nu på att misslyckas med. Det som sker i Sverige just nu är att arbetslösheten, konkurserna och otryggheten ökar.
– Vi har en regering som istället för att visa ledarskap förvärrar krisen, säger Eriksson.

Och så har vi klimatet. I år ska världen, under svenskt ledarskap, leda ett globalt klimatavtal i hamn. Det är bråttom, men inte för sent, säger Eriksson. Sverige kan leda genom att föreslå nödvändiga åtgärder. Miljöpartiet har en politik för att handskas med krisen, hävdar Eriksson. Han menar att teknik och kunskap för förändring redan finns i Sverige. Det som saknas, säger Eriksson, är de politiska besluten.
Det behövs både morötter och eld i baken, fortsätter han.

Eriksson uppmanar regeringen att ta den utsträckta handen och sluta huka i buskarna.

Maud Olofsson vill påminna om alla de som förtidspensionerades under den tid då Lars Ohly hade inflytande över regerandet.
Så med vilken rätt talar Ohly om att han vill värna de sjuka och arbetslösa?
Det gör han ju inte, menar Olofsson. Det gör däremot regeringen, genom att öka möjligheter för sjuka och arbetslösa att återvända till arbetsmarknaden.

Och så vill Olofsson veta om Lars Ohly tänker se till att stänga alla friskolor och inskränka fria val för olika grupper i samhället, till exempel de äldres rätt att välja sitt boende.

Besked kommer, säger Ohly. Och menar att Maud Olofsson står för ett gammaldags klassamhälle där de svagaste ska stå med mössan i hand och be om hjälp.
– Vem blir friskare för att man får minskad sjukersättning? undrar Ohly.

Olofsson pratar kvalitet. Det måste finnas alternativ i samhället för att värna kvaliteten. För att kunna välja bort en hemtjänst där det ständigt dyker upp nya, okända människor. Det behövs fler utförare och makten måste ligga hos dem som behöver vården, barnomsorgen och så vidare.

Reinfeldt mot Ohly. Reinfeldt frågar varför inte Lars Ohly skrev under en debattartikel i dag, författad av två socialdemokrater.
Fick du inte vara med? undrar Reinfeldt.

Det svarar inte Ohly på. Han säger istället att oppositionen består av tre partier som inte är överens om allt, men överens om tillräckligt för att klara av att styra Sverige.

Reinfeldt konstaterar att vi nu fått följande besked från oppositionen:  Man är tre partier med skilda åsikter. Det går inte, menar Reinfeldt. Vi kan inte ha tre regeringar. Är det enda ni är överens om att göra av med en väldig massa pengar? undrar Reinfeldt.

Kort bloggavbrott på grund av intervju.

Nu står Lars Ohly i talarstolen. För första gången under debatten pratar han om något annat än Gaza.
Nu är det sjukförsäkringen. Som enligt Lars Ohly slår mot de svaga. Som leder till ökad sjuknärvaro på arbetsmarknaden.
– Stoppa jakten på de sjuka och arbetslösa! säger Ohly.
Ohly undrar hur regeringen har tänkt lösa en situation där många, främst kvinnor, blir utförsäkrade från sjukersättningen, samtidigt som arbetslösheten stiger.
– GÖR NÅGOT! DET ÄR NI SOM ÄR REGERINGEN! ropar Ohly ut över kammaren.

– Det verkar inte vara så roligt att vara socialminister, om man lyssnar till Hägglund, säger Peter Eriksson.
– Däremot verkar han leva upp när han får berätta roliga historier.
Och Eriksson säger att Reinfeldt kanske ska tillsätta en rolighetsminister.

Skämt åsido. Nu drabbar nedskärningar barn, unga, kvinnor inom kvinnodominerade yrken? undrar Eriksson.
Är socialministern nöjd med det? Vill han göra mer? Eller är det moderaterna som stoppar? undrar Eriksson.

Göran Hägglund säger att det är jätteroligt att vara socialminister. Han medger att kommuner och landsting vill ha mer pengar. Hägglund vill ge mer pengar, men samtidigt handlar det om att agera samlat och klokt – ”så att det inte bli fel”. För blir det fel, kostar det. Därför måste regeringen vara försiktiga med skattebetalarnas pengar, säger Hägglund.

Göran Hägglund, tro det eller ej, pratar också Gaza. Men fortsätter snart till Sverige. Många har firat jul och nyår med en gnagande oro i magen säger han. Ändå står Sverige kanske bäst av alla rustat för att möta krisen. Här har vi kraften att värna tryggheten, även när det stormar, säger Hägglund och rabblar siffror ur den lagda budgeten.

Sverige står inför stora utmaningar, säger Hägglund. Det handlar om den globala finanskrisen, den som i slutändan drabbar paret på Volvo i Göteborg som båda riskerar sina jobb.
Den andra utmaningen är klimatet – att komma fram till en global lösning.
Den tredje utmaningen är att kunna hålla samman här i Sverige. Förtroende byggs i det lilla. Han pratar om familj och vänner. Om vikten av tillit mellan grannar, mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Att regera är svårare än att kräva nya utgifter, säger Hägglund.
Nu är det meningen att alliansen ska möta ett enat vänsteralternativ. Så verkar det inte bli, säger Hägglund och hänvisar till olika oppositionsföreträdare som inte verkar ense om vad ett gemensamt samarbete faktiskt ska handla. Och hur ska de bli överens, de som står så långt från varandra i en rad frågor? undrar Hägglund.

Och börjar prata tv-programmet Let’s dance. Och jämför problemen på dansgolvet med problemen inom oppositionen. Och så radar han upp citat från Let’s dance-deltagarna. Citat som lika gärna kunnat hämtas från Sahlin, Eriksson eller Ohly. Lars Ohly, tex, hade mycket väl kunnat säga så här:
– Det är som Luciafirande på dagis, så länge som ingen kräks är det jättefint.

Sahlin svarar senare:
– Jag kan berätta att jag har dansat med Lars Ohly, vi dansade i takt och det gick jättebra.

Lars Ohly är ihärdig. Han släpper inte Gaza. Undrar vart alla dessa palestinier ska ta vägen nu när de attackeras från alla håll och kanter?
Han ifrågasätter Björklunds argumentation och vill höra ett lika kraftig fördömande mot Israels agerande som mot bränning av israeliska flaggor.

Mona Sahlin tycker inte att heller Jan Björklund tar krisen på tillräckligt stort allvar. Han verkar istället förnöjd, säger Sahlin.

Inte alls, säger Björklund. Krisen är allvarlig, men ”regeringen kan inte förbjuda lågkonjunkturen”. Regeringen följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som krävs.
Och han säger att man redan i dag för en mycket offensiv politik.

Sahlin ifrågasätter. Regeringen ska visst grupparbeta nu för att se om det kanske behövs göras mer. Det grupparbetet är s, v och mp redan färdiga med, säger Sahlin. Det arbetet har kommit fram till att mer behöver göras, bland annat för att hjälpa alla de som nu går ut i arbetslöshet.

– Just i dag kommer inga ytterligare åtgärder, men det finns fler dagar på året, säger Björklund.
Och kritiserar oppositionens olika förslag som han menar inte hjälper Sverige.
– Hur ska höjda bensinskatter rädda Volvo? frågar Björklund.

Även Jan Björklund pratar Mellanöstern. Fördömer övervåldet, tänker särskilt på barnen. Men båda sidors agerande måste fördömas. Och Israel har rätt att försvara sig, även om de nu har tagit till övervåld. Han fördömer attacker mot synagoger i Sverige. Fördömer hakkors i demonstrationståg.

Sedan är det kris och Sverige igen. Regeringen satsar. Inget annat europeiskt land har en mer offensiv politik än den som regeringen står för. Samtidigt måste vi ha perspektiv, säger Björklund. Aldrig har så många människor runt om i världen kunnat lägga sig mätta som i dag.

Han pratar om vikten av EU-samarbete. Både klimatfrågan och finanskrisen visar på nödvändigheten av detta samarbete. Konstigt då, säger  Björklund, att fler politiker blir mer kritiska till EU. Han undrar hur s har tänkt när de planerar att skicka EU-kritikerna Marita Ulvskog till Bryssel som EU-parlamentariker.
Och så paradfrågan, i alla fall en av dem, euron.
– Det är hög tid att återuppta eurodebatten i Sverige, säger Björklund.
– Sverige bör inom de närmaste åren genomföra en ny folkomröstning.

Och så måste utbildningsministern och Sveriges meste skolpolitiker prata skola förstås. Om svenska elevers sämre resultat och om hur alternativet ser ut. Hur blir det med betygen, till exempel, om s v och mp vinner nästa val?
Blir det en återgång till flumskolan? Björklund vill ha svar.

Peter Eriksson, miljöpartiet, tar inte oväntat upp klimatfrågan med Maud Olofsson. Han vill att regeringen gör mer här hemma för att möta klimatkrisen.
– Maud Olofsson, är det för att ni inte vill, eller för att moderaterna stoppar er? undrar Eriksson.

Eriksson pratar strunt, verkar Olofsson märka. Kanske för att han blivit överrumplad över hur mycket regeringen faktiskt gör, inte minst på EU-nivå.
– Sverige går ju före, vi minskar våra koldioxidutsläpp, säger Olofsson.
– Men det hindrar oss inte att också agera internationellt.

Peter Eriksson säger att Olofsson pratar om saker som inte den här regeringen har gjort. Antingen pratar hon om vad EU har gjort, eller om vad som gjordes under tidigare regering, menar Eriksson. Det regeringen gör, enligt honom, är istället att skjuta saker på framtiden.