Frågar du en berlinare vart du och din darling ska gå för en romantisk abend á la Berlin så kommer du med stor sannolikhet få ”Modersohnbrücke” som svar.

Här, mitt på bron, sitter varje kväll mängder av par bredvid varandra. Kuttrandes, med nyförälskade ögon, en bier i handen och med blicken fäst på den, eh… vackra utsikten?

Jag må vara snobbig när det gäller fina stadsvyer – jag kommer ju ändå från en av världens vackraste städer, Stockholm, men alltså – järnvägsspår? Inte är det något jag går igång på i alla fall.

Under flera år har jag gått runt och tyckt synd om de stackars berlinarna som uppenbarligen är så fattiga på vackra vyer att de tycker att utsikten från Modersohnbrücke är en av de bästa. Men, för några veckor sedan fick jag äntligen en vettig förklaring till varför så många envisas med att gå dit.

Det handlar om tv-tornet. Såklart. Och om solen på väg ner. Och en effekt som uppstår när solen står precis bakom tv-tornets spegelkula. Det ska tydligen vara alldeles fantastiskt. Som att tornet vore ett helgon, en religiös uppenbarelse.

Det här händer väldigt sällan så visst, nog tycker berlinarna att Modersohnbrücke är ett fint ställe i sig (det förstår man också om man googlar runt lite, här och var står det saker som att ”Modersohnbrücke är romantik i sin renaste form”) – men vurmen blir i alla fall aningens mer begriplig.

Det handlar helt enkelt om jakten på effekten. Tänk om solen ställer sig rakt bakom tv-tornet just ikväll? Wow.

Jag får nog ta maken i ena handen, en kyld öl i den andra och sätta mig där jag med någon kväll.

Snabbt tips: Den som missade Hilma af Klint-utställningen på Moderna Museet i Stockholm i våras har en ny chans här i Berlin under hösten, på Hamburger Bahnhof (mitt favoritmuseum här i Berlin, så vackert!).

Hilma af Klint föddes 1862 och var en pionjär inom abstrakt konst. Utställningen visar över 200 av hennes viktigaste verk och dessutom flera teckningar som aldrig tidigare ställts ut.

Pågår till den 6 oktober. Läs mer om henne och utställningen här.

Är du, precis som min man, alltid på jakt efter det perfekta kaffet så kan ett besök på hipsterhaket Bonanza Coffee Heroes i Prenzlauer Berg vara något för dig. Här ligger fokuset, precis som namnet antyder, på kaffe och inget annat – det enda som finns att köpa till är några typer av kakor.

Kaféet i sig är pyttelitet, men på bänkarna utanför sitter halva Berlin och sippar lyckligt på lattes, cappuccinos och espressos i vita pappmuggar. Vinter som sommar. Under helgerna får du räkna med kö, men den är aldrig så lång att väntan inte lönar sig. Passa på att spana in hur Berlins kreativa grädda ser ut, vetja!

Mannens betyg då? Fem av fem för espresson! Eventuellt skulle det kunna bli något minus för pappmuggen och trängseln. Fast vem bryr sig om sånt när man väl fått den perfekta kaffefixen?

Att tipsa om Monsieur Voung är lite som att tipsa om Brandenburger Tor. Ja, eller något annat ställe som alla redan känner till. Den vietnamesiska restaurangen mitt i Mittes hippaste område är nästan jämt fullpackad – ofta med en lång kö utanför.

Ändå måste jag tipsa om det. Eller, kanske inte så mycket om själva stället som om deras vårrullar. Det är de i särklass godaste vårrullarna jag någonsin ätit. I hela mitt liv. Det är något med krispigheten. Och såsen. SÅSEN! Jag drömmer om den om jag inte ätit den på länge.

Och jag är inte ensam om att tycka såhär – jag känner på riktigt människor som åkt direkt till de här vårrullarna så fort de landat i Berlin. För att de längtat så efter dem.

Så vad ni än gör när ni (också) ska äta på Monsieur Voung: MISSA FÖR GUDS SKULL INTE VÅRRULLARNA.

Tips! Har ni inte lust att sitta på restaurangen och äta (det är oftast både trångt och högljutt), beställ några vårrullar och ta med er bara. Ni får dem på ett par minuter.

Berlin är en oförutsägbar stad. Något som skulle stängas är plötsligt öppet igen, det ordnas avskedsfester för folk som visst stannade ändå och klubbar som bommat igen på grund av än den ena, än det andra återuppstår stup i kvarten.

Tidigare i somras skrev jag att alla som ville se det övergivna gamla tivolit i Treptower park skulle skynda sig eftersom de guidade turerna snart skulle sluta gå. Det gäller inte längre. Det går fortfarande att boka en rundvandring i Spreepark, platsen där tiden stått still sedan 2001, och turerna kommer att fortsätta oktober ut. Minst.

Guidningen görs bland annat av den gamla ägaren Norbert Wittes dotter, Sabrina, och hålls på tyska. Men även om du inte kan språket kan det ändå vara värt pengarna och tiden – stället är fullkomligt fascinerande och unikt.

Den som inte vill gå en hel rundtur kan göra lightversionen och bara åka det gnissliga gamla sightseeingtåget istället. Det kallas för en ”djungeltur” och det med rätta – man ser mest buskar och snår från tåget. Fast då och då kan man ändå skymta en och annan mossig kärlekstunnelsvan, en omkullvält dinosaurie och en rostig berg- och dalbaneräls. Hela upplevelsen är dessutom rätt kul. Och lite absurd.

Pris för sightseeingtur: 15 euro

Pris för tåget: 3 euro

Du ska inte lyssna på alla som påstår att sommaren är slut. Som att den skulle vara över bara för att semestern är det? Nädu. Än är det allt några sköna veckor kvar – och särskilt här i Berlin där september absolut räknas till sommarmånaderna.

Men, för dig som inte kan låta bli att höstdeppa redan nu har jag en lösning på hur du kan förlänga sommaren, och det utan att åka till några exotiska breddgrader. Boka en säng på Hüttenpalast. Inomhuscampingen i Berlin som erbjuder sommarfeeling året om.

Hotellet, som alltså består av ett gäng husvagnar och småstugor, ligger inne i en gammal fabrik som inretts som en campingplats. På morgonen levereras en påse frallor till din dörr, kaffet får du i en termos. Allt för att du ska kunna njuta av en skön frukost i din ”trädgård”. Sommar, höst, vinter som vår.

Berlin är känt för sin gatukonst och i de flesta innerstadsdelarna räcker det med ta några steg utanför dörren för att uppleva den. Men, vill du se både nya och äldre verk och i ett område där de ligger tätt, är det bra att känna till var gatukontnärerna ofta arbetar och utgå därifrån.

Mitt bästa tips är att åka till Friedrichshain och börja med konstväggen på Niederbarnimstrasse (strax innan restaurangen Intimes uteserving). Det är det finaste stycke hus jag vet. Som en stor målarduk i ständig förändring, som alltid bjuder på massor att titta på. Eftersom jag bor i närheten går jag förbi väggen nästan varje dag, ändå tröttnar jag aldrig. Friedrichshain är dessutom ett trevligt område att promenera runt i. Här finns många kaféer, restauranger och butiker.

När du tittat klart på Niederbarnimväggen går du Simon-Dach-Strasse söderut tills du kommer till Revaler Strasse och RAW-området (ta dig in bakom muren). Bland de gamla tågstallsruinerna hittar du fantastiska verk. En del är så stora att de täcker en hel husvägg, andra så små att de knappt går att upptäcka.

När RAW-området är avverkat har det blivit dags för den mest kända gatukonstväggen av dem alla – East Side Gallery. Den ligger bara fem minuters promenadväg från Revaler Strasse och är alltså en bit av Berlinmuren där konstnärer från hela världen, direkt efter murens fall, samlades för att måla sin bild av vad som hände.

Och efter det då? Gå över Warschauer Brücke och in i Kreuzberg såklart. Här finns enormt mycket att titta på – men exakt vart du ska får vi ta en annan gång.

(Kan du inte vänta, så rekommenderar jag sidan Urban Art Guide, där mycket av Berlins street art är utplacerad på kartor. Sehr praktisch.)

Glöm inte kameran!

Värmen fortsätter att hålla ett hårt grepp om stan och glassindustrin går på högvarv. God och hemgjord kulglass finns att köpa precis överallt, men schysst isglass gjord på äkta råvaror och utan en massa färgämnen och smakförstärkare är svårare att hitta.

Men det finns! Paletas Berlins glassar är fantastiska i all sin enkelhet och väl värda sina 2,5 euro. De säljs på olika marknader i stan, och på en handfull kaféer. Här hittar ni var.

Den gigantiska ölfestivalen är avklarad, uppstädad och Karl-Marx-Allee är sig lik igen. Rätt skönt. Festivalen är ju trevlig, men under småtimmarna låg det lite väl många utslagna svensexegäng längs med vägen hem.

Och dessutom, det har blivit dags att koncentrera sig på en annan festival som pågår nu. Vad sägs om varieté ute i det fria, med tv-tornet, den vackra stationsbyggnaden vid Alexanderplatz och världsklockan som bakgrund? Festivalen Berlin Lacht, som pågår fram till 18 augusti, bjuder på clowneri, musik och eldshower, trapetskonst, lindans och allt möjligt omöjligt. Fint och vackert och så jäkla mycket Berlin så det stänker om det.

Det här med varietékonst är verkligen något som tillhör gatubilden här i Berlin, hur klyschigt den än låter. Vid rött ljus hoppar ofta jonglörer fram på övergångsstället för att hinna göra några konster (och få ett par euros för det) innan ljuset slår om igen, det dansas på lina i varenda park och clowner håller då och då spontanshower på lekplatserna.

Förresten, missar du Berlin Lacht nu så har du ytterligare en chans 13-15 september. Då körs nämligen en omgång till, fast den här gången på Mariannenplatz i Kreuzberg.

När jag för fem år sedan kom hit till Berlin, trodde jag inte att jag gillade tysk mat. Inälvor, gråvita korvar, surkål och knödel – tack, men nej tack. Men med tiden har det förändrats. Åtminstone till en del.

Visst, jag väljer fortfarande inte en thüringer om det också ligger en lite mindre blek bratwurst på grillen och visst, surkål är väl inget jag normalt sett har i skafferiet – men när jag väl äter det smakar det banne mig gott! Det är som att mina smaklökar sakta men säkert förtyskat sig, surkålochkorviserat sig. Men framför allt har de schnitzeliserat sig.

Rätten som jag tidigare mest associerade med sjabbiga vägkrogar och skosulor har visat sig vara bland det godaste som finns (observera att jag menar kalvschnitzel, inte den typisk Berlinska schnitzeln gjord på kojuver. Den har jag faktiskt inte vågat smaka ännu). I alla fall när den är rätt gjord.

Tänk er bara: En schnitzel så tunn och så perfekt friterad att den smälter på tungan. Lätt krispig, lagom salt och serverad med en ljummen potatissallad. Eller en kall gurksallad. Mmm, lycka!

Så var i Berlin hittar man en riktigt fin schnitzel, gjord efter konstens alla regler? Här är tre ställen.

På Schneeweiss i Friedrichshain, på Jolesch i Kreuzberg och på Ottenthal i Charlottenburg.

Så. Skynda dit och njut nu. Och om någon av er har fler schnitzeltips, fyll gärna på!