Grattis Tyskland på nationaldagen! Även kallad Återföreningsdagen, Tag der Deutschen Einheit, eftersom den 3 oktober är datumet då Öst- och Västtyskland blev ett land igen (1990).

Vi firar med att sjunga ja må hon leva för svärmor här i Sverige (som alltså råkar fylla år på samma dag. Vore ju ett väldigt märkligt sätt att fira på annars), men som tecken på att vi ändå hedrar vårt nya hemland får ni en bild på två stolta nytyskar (okej, minus själva medborgarskapet – som vi i och för sig skulle kunna skaffa oss vid det här laget).

Fotot är förresten taget i en svensk maskeradbutik med lite väl många driva-med-tyskar-artiklar. Inte konstigt att folk mest tänker Heidi, ompa ompa-musik, hockeyfrillor, lederhosen och bratwurst när man säger Tyskland.  Å andra sidan är ju alla de där sakerna rätt kul att driva med. Tajta läderbrallor med hängslen, liksom. Rätt så absurt plagg ändå.

Här hittar ni mer info om hur det ska firas i Berlin i dag och här skriver David med den förträffliga bloggen AndBerlin lite mer om dagen i dag.

Här ser ni hämtmat för 1200 kronor. Indiskt. Sex rätter. Tillagad i Stockholms innerstad i går kväll.

Med risk för att låta som en tjurig utlandssvensk – FY HELVETE VAD DYRT DET ÄR I STOCKHOLM!

Samma beställning i Berlin hade gått på knappa 50 euro.

Det är faktiskt en av de saker jag gillar bäst med att bo i Berlin, att det inte kostar så mycket med vardagslyxigheter. Några andra exempel på vad saker kostar där :

Fika med bakverk: 4 euro.

En riktigt bra blandad drink på en seriös drinkbar: 7 euro

En drink på kvarterskrogen: 4 euro

Hamambesök inklusive helkroppspeeling och 20 min massage: 44 euro.

Inräden till typ barnmuseum/lekland: 3 euro per unge, eller cirka 7 euro per familj

Åka taxi: Hälften mot priset i Stockholm, på ett ungefär.

Det är liksom lättare att njuta av livet när det inte svider i plånboken hela tiden.

Det är fint att vara hemma i vackra höst-Sverige en sväng, men det här jäkla tågkaoset som jag hittills bara läst om på min kammare i Berlin kunde jag gott vara utan. Min och barnens lilla resa på 1,5 timme i dag förvandlades till ett över tre timmar långt maraton mellan olika ersättningsbussar och tåg. Håhåjaja. (Btw – danke alla snälla medresenärer som hjälpte mig med att kånka väskor, vagnar och hålla reda på bångstyriga ungar).

Jag tröstar mig med att tänka på det här roliga som jag och barnen tänkte göra på söndag hemma i Berran.