Ja, men på riktigt. Vi har haft det helt fantastiskt i Oman – turkost vatten och svajande palmer, god mat, sköna dagar vid poolen och spännande utflykter – men åh, vad härligt det är att komma tillbaka till Berlin igen.

Det har jag faktiskt jag tyckt varenda gång jag landat här efter en resa. Pirr i magen så fort jag skymtar tv-tornet och en skön känsla av att nu börjar det igen, nu blir det sådär överraskande och kul som jag upplever att livet här är. Ni tror säkert att jag överdriver, men jag lovar. Det har varit såhär under alla de snart sju åren jag bott här. Rätt bra betyg på det ställe där ens vardag utspelar sig, tycker ni inte?

By the way så var en av utflykterna i Oman lite väl spännande. I den här fina floddalen (Wadi Shab) träffade jag på en orm. Den var dryga metern lång och låg på en mur alldeles invid mig – som den bestämde sig för att HOPPA ner för precis när jag gick förbi. Jag grät av skräck i säkert tio minuter efteråt. Och ja, den var tydligen giftig. Jättegiftig. Danke sehr för att Friedrichshain är en förhållandevis ormfri del av världen.