Det egentligen lite märkligt att Berlin, som är så vego-veganskt, eko-bio och naturligt-är-bäst, bara har ett centralt hotell som satt klimat- och miljövänlighet som prio ett. Men så är det, åtminstone vad jag vet.
Hotell Almodóvar i Friedrichshain är ett sådant hotell. Och det är bra! Snygga rum, bara vegetariskt, det mesta till och med veganskt, på menyn i reston och ekologiska material i prick allt från möbler till sängkläder. Plus att det ligger bra till i mitt favoritområde Friedrichshain, hyfsat nära både u-bahn och s-bahn.
Inte superbilligt, men inte heller dyrt (i svenska mått mätt) – räkna med att betala dryga hundra euro per natt för ett dubbelrum. Kolla in om ni är på väg till Berran och vill sova i ekologiska lakan.
För er som kan tänka er att bo en bit utanför Berlin finns det faktiskt ett till med samma koncept – Essentis Bio hotel. Inte lika glassigt dock (verkar det som), och glassigt vill man ju ha.
Gaa! Det är ju snart sommar! Ni måste ju få alla det-får-man-inte-missa-under-sommaren-tips! De kommer, versprochen, men så länge får ni hålla till godo med ett riktigt bra kafé.
No 58 Speiserei i Neukölln gör asgoda frukostmackor, världens bästa kaffe och supermegadupergoda färskpressade juicer. Dessutom är allt vegetariskt eller veganskt.
Jag har tidigare tipsat om att du ska passa på att klippa dig i Berlin när du är där. För att det är så mycket billigare, helt enkelt (och på engelska om du vill och vet vart du ska gå).
En annan bra sak att ge dig själv under Berlin-trippen är en skönhetsbehandling av något slag. Generellt kostar både hud och nagel-behandlingar betydligt mindre än i Sverige och det finns massor av toppenställen.
En av mina favvo-sysselsättningar överlag är att gå på hamam och både Hamam für frauen och Sultan Hamam (som är de jag har varit på) har prisvärda behandlingar. Bäst är den jag kallar ”biltvätten” – att man först blir skrubbad av en turkisk dam och sedan liksom vispad med enorma svampar fulla av skum över hela kroppen. Heter KeseundSabunlama, kostar cirkus 25 euro och får dig att bli lenare än en bebisrumpa all over. Plus att det är intressant upplevelse.
Bakom en gardin i det här fina sminkrummet pågår aquafit SkinTrainereriet för fullt. Foto: Hanna Skoog.
Vill man ha lite mer finlir och ansiktsvård är Wheadon i Mitte ett helt fantastiskt bra tips. Testa basbehandlingen där de med hjälp av en maskin med det fräsiga namnet ”AquaFit SkinTrainer” skapar lyster i fejan utan dess like. Tar tjugo minuter, kostar 30 euro och eftersom de har som devis att vara en service för busy women on the run är det lätt att få tid med kort varsel.
Do it! Och sedan går du ut och dricker en rejäl bärs i vårsolen.
Tjing!
På Wheadon har de en massa kul hudprodukter också. Sådana man kan äta, typ. Innehåller i alla fall inget som är bad for ya. Foto: Hanna Skoog.
Efter alla år i Berlin är min familj rätt bortskämd med kul lekplatser. Där består de nämligen av klätterställningarna i form av drakar, jättegrönsaker, storslagna piratskepp eller bara galna kringelikrokar i allsköns färger. Kantade av gatukonst och poesi på väggarna omkring. Den ena spielplatzen är inte den andra lik.
Och så kommer vi till Sverige. Och lekplatserna är som kloner. Stöpta i samma form, eu-anpassade – som om kombinationen barn och konstnärlighet vore förbjuden. Så ickefantastieggande att det är inte är klokt.
…tänkte jag först.
Men sedan kom jag på att det kanske är därför Sverige har så många musiker, entreprenörer och uppfinnare att skryta med? För att barnen här bjudits på cirka noll kreativ stimuli utifrån och därför varit tvungna att själva hitta på för att göra det roligt?
Kanske.
Det blir i alla fall lite mer uthärdligt om man tänker så.
När Stockholm är som gråslaskigast och livet går på repeat – det är då Berlin-längtan sätter in som värst. Eller, vad säger ni? Här har ni en fin film som knappast botar längtan men åtminstone ger er en skön Berlin-fix.
Med tanke på att det har varit murjubileum i år känns det nästan självklart att bjuda på den här klassikern i dag. David Hasselhoff, Der Hoff, sjunger Looking for freedom på Brandenburger Tor, nyårsafton 1989. I blinkande läderjacka.
Och med det önskar jag er ett GOTT NYTT ÅR! Må 2015 ge er många härliga Berlinmoments! Antingen i själva stan, eller här på Johannas Berlin. Tack för i år!
Govänner! Det har blivit dags att rösta på Aftonbladet Resas stora omröstning Favoritresan (Berlin, eller hur?). Var med du också – alla som röstar har chans att vinna en resa värd 10 000. Nicht schlecht, va?
Omröstningen går till såhär. Åtta resekategorier, klicka i dina favoritalternativ. Klart! Väldigt enkelt och snabbt går det.
Vart jag vill åka 2015? Många ställen, men här är några av dem.
– Till Malta som jag bara hann uppleva en bråkdel av när jag var där på reportageresa i våras – för att vara en så liten ö fanns det imponerande mycket att göra. En yogaresa till den gröna och supervackra ön Gozo till exempel, hur härligt verkar inte det?.
– Safari i Afrika, Kenya kanske. Ta med barnen, uppleva savannen tillsammans med dem. I och för sig kanske det är bättre att vänta ett par år tills lilltjejen är lite äldre, men någon gång ska det banne mig bli av.
– Sen har vi ju mitt eviga drömresmål Nya Zeeland. Varje gång jag skriver om något där börjar jag längta och fundera på när vi kan åka dit. Naturen! Maorikulturen! Det finns så mycket jag vill utforska där.
Vart vill ni? Röstar gör ni här, vinnarna publiceras i januarinumret av Resa. Viel spass och lycka till!
Jag har gått runt i flera dagar och funderat över hur jag ska summera det här året. Det har inte varit lätt, måste jag säga. 2014 har varit ett bra år, men det kommer knappast att gå till historien som ett av mina mest händelserika. Nåväl, må så vara. Livet har puttrat på, jag har jobbat med lagom utmanande grejer och barnen har mått bra och blivit större – vilket förstås gjort vår pussliga pilot-frilansar-vardag här lite, lite enklare. Och Berlin har varit toppen, som vanligt.
Men, med det inte sagt att det inte hänt någonting. Även i de puttrigaste kastrullerna finns det bubblor! Här kommer min årssummering.
Nyheter i mitt Berlinliv
Åter började med en ganska stor förändring för mig. I februari sa jag upp mitt älskade frilanskontor. Det var med tungt hjärta, men eftersom det var jag som skötte hela ruljansen av stället blev det en sak för mycket att hålla reda på. Att vara halvtidsensam småbarnsmorsa med eget företag räcker för att få dagarna att gå, om man säger så. Dessutom var jag där för lite. Jag letade ett tag efter ett annat härligt kreativt ställe att sitta på, men gav upp när jag insåg att jag flänger runt för mycket för att det ska löna sig med en kontorsplats.
Jag började jobba med det här geniet i ett projekt som ger mig fjärilar i magen bara jag tänker på det. Häng kvar här på bloggen så kommer ni att få veta vad det handlar om.
Bästa Berlin-ögonblicket
När jag cyklade längst med Lichtgrenze under murjubileet, bara någon halvtimme innan ballongerna skulle släppas upp i luften. Ljuset från ballongerna, stämningen – det var verkligen magiskt. Här är mitt inlägg om kvällen.
Största Berlinöverraskningen
Att den nya flygplatsen inte öppnat i år heller. Skoja! Tror att varenda berlinare skulle tycka att det vore en betydligt större överraskning om den hade öppnat i år (eller någonsin blir färdig. Fast nu är det sagt att den ska vara klar om tre år. Vi får väl se hur det blir med den saken). Däremot var det en stor överraskning att den stora modemässan Bread & Butter gått i graven.
Bästa Berlindejten
När jag tog en dag ledigt med R, åt frukost vid vattnet och cyklade runt i Kreuzberg resten av dagen. Att bara hänga runt och upptäcka staden vi bor i var definitivt något vi borde göra oftare.
Årets restaurangfavorit
Det får nog bli den här pärlan, som jag typ varit sist i hela stan på att upptäcka. Åh, nu blev jag sugen på vietnamesiskt. Perfekt efter all julmat.
Årets nakenchock
Nyöppnade spastället Vabali. Så stort, så flott,så många pooler, så många rumpor, snoppar, snippor och tuttar. Till och i poolerna, badkläder är strängt förbjudet där. Ett riktigt nudistparadis – utan att vara ett uttalat sådant. Här berättar jag mer om upplevelsen.
Årets Berlinvardagsgrej
Att cykla upp till Prenzlauer Berg. Lätt uppförsbacke hela vägen, nästan 40 minuters cykelväg dit jag ska. Jobbigt och på gränsen till för svettigt om man ska kunna vara representabel när man kommit fram, men grym vardagsträning.
Årets Johannas Berlin-inlägg
Men det måste ju bli det om bajset, va? Framför allt på Facebook rasade diskussionerna. Bajs engagerar, helt klart.
Viktigaste Berlinhändelsen
Kanske att Klas Wowereit har slutat? Vår före detta borgmästare, Berlin är fattigt men sexigt-killen. En era är över. Eller, vad tycker ni? Jag har säkert glömt något enormt superviktigt nu.
Viktigaste insikten
Att jag vill bo kvar här ett tag till. Jag har funderat mycket på det under 2014, var vi egentligen ska bo, vilka våra barn ska bli, vilken nationalitet de ska känna tillhörighet till, vad vi väljer bort genom att bo kvar, vad vi skulle välja bort genom att flytta härifrån. I vanlig ordning kom jag fram till att livet i Berlin är för bra för att byta bort.
Tack alla ni som läser och kommenterar och engagerar er! Att blogga (och podda) är det roligaste jag vet, mycket tack vare er <3
Halleluja! Vinden har vänt! Julen kan börja! I dag var jag till och med så pigg att jag med lite paracetamol i kroppen kunde ta mig och barnen till Alexanderplatz och julmarknaden där. Det kan verka vara i mesta laget för en person som trodde att hon låg för döden i går, men det ligger bara några minuter bort med tunnelbanan härifrån och barnen behövde underhållas. Det fick gå.
Om jag säger så såhär: Det är knappast Berlins mest classy julmarknad. Här kan man, förutom att äta brända mandlar och åka karusell, även fröjdas på ställen som Das Partyhaus vom Nikolaus, (där kan man säkert få lite allt möjligt mit schuss =med extra skjuts, aka sprit). Dessutom är inramningen kanske lite väl urban med alla lyftkranar och tåg och stressade människor överallt. Men barnen var exalterade och jag lycklig över att vara återuppstånden. Allet jut.
Ett av mina mardrömsscenarion har inträffat. Jag är kommer-inte-upp-ur-sängen-sjuk medan R är i Japan och barnen så uttråkade och oomhändertagna att det inte finns några gränser. Misär. Det är vid sådana här tillfällen jag förbannar vårt val att bo så fruktansvärt långt bort från avlastning i form av familj.
Men, jag försöker tänka positivt. Det kunde ha varit värre. Sjukan kunde ha kommit på julafton, eller – hu – på flyget på väg till Sverige. Och min femåring har visat sig mer kompetent än jag någonsin sett honom. Snart droppar dessutom några vänner förbi med lite proviant så att jag kan ge barnen något annat än smörgåsar. Vi överlever. Ack.
Och, även om min hjärna är mos så kan jag åtminstone, från mitt sorgliga sängläge, ge er ett par kul tips.Det första för alla som befinner sig i Sverige och behöver en sistaminutenjulklappsidé. Vad sägs om en bok om knäckebröd? Ja? Ja! Knäckebröd – en bok om livets hårda är skriven av mig och bagaren Olof Jönsson, med massor av härliga, och enkla, recept på knäckebröd. Fin är den också, med ett omslag som känns som ett mjöligt bakbord och vackra bilder tagna av fotografen Jakob Fridholm. Finns där böcker finns!
Tips nummer två handlar om den där piloten jag så hemskt gärna skulle vilja var här just nu. Han har nämligen ett instagramkonto, wherethehellami_qm, som är superkul – särskilt om du är en resnörd och/eller flygnörd. Så här funkar det: Han fotar så det står härliga till på alla sina resor (vi snackar alltså om en kille som hinner med två, tre världsdelar i månaden) – sedan får man gissa var han är, oftast med hjälp av några ledtrådar. Inte sällan är bilderna tagna från cockpit. Följ honom vetja, det är skoj! Sa hon helt opartiskt.
Vill ni följa mig på Instagram heter jag johannapaues.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.
Och så kommer vi till Sverige. Och lekplatserna är som kloner. Stöpta i samma form, eu-anpassade – som om kombinationen barn och konstnärlighet vore förbjuden. Så ickefantastieggande att det är inte är klokt.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.