Det här är så bra tycker jag. Från den 8-13 mars kommer det att pågå en feministisk filmfestival här i Berlin. På Kino Babylon, Queen Qotti och Villa Neukölln. Alla filmer som ska visas är gjorda av kvinnor och handlar främst om kvinnor – som en skön motvikt till, well, i stort sett det mesta annat som visas på biodukarna. Sehr gut!

Psst! För er som är intresserade att gå, gå in på sajten Berlinbiten.se. Där lottas det just nu ut biljetter till den svenska filmen Belleville Baby, som visas på Queen Qotti den 10:e mars kl 20.00.

Det är en ungefär trettio meter lång promenad mellan flygplatsgaten och planet. I tiogradig utomhusluft. Kanske är det en aning blåsigt, men det är ingen av oss som fryser. Varför skulle vi? Både jag och min då ettårige son har tjocka jackor på oss. Ändå kommer utskällningen som ett brev på posten. Från en ramparbetare den här gången. Han kommer mot mig, ser upprörd ut och sedan kommer orden jag hört så många gånger förut.

–      Das Baby muss doch eine Mütze haben! Bebisen måste ha en mössa! Varför har han ingen mössa, han kommer ju att bli sjuk!

Om det snackas om amning och barnvagnsförbud bland nyblivna föräldrar i Sverige, är mössor och solhattar den heta potatisen i Berlin. En bebis ska ha något på huvudet, så är det bara. Och det vet ju alla ­ – är det kallare än femton grader eller en sol som värmer så måste de små skallarna skyddas. Annars kan de… Ja vadå? Bli för kalla? Visst, om de fryser. Bli brända, få solsting? Visst, om de är i solen. Men annars? Beats me.

Nu är i och för sig berlinare kända för att huta åt folk som gör ”fel” hela tiden. Ibland bara för att ”rätt ska vara rätt”, ibland av omtanke. Hoppas jag i alla fall. Men summa summarum: Dra på ungen en mössa om du vill slippa skäll i Berlin.

Åh, vad jag är glad över att ha kommit ur den tyngsta småbarnsperioden! Berlin är så stort att en tur med ungarna till andra sidan stan, med kommunala färdmedel och som ensam vuxen, har känts ungefär lika energikrävande som att springa ett maraton i konstant uppförsbacke. Men nu äntligen går det!

Det fick jag bevis på i helgen när jag och mina kiddos drog till Aquarium vid Zoologischer garten. En helt perfekt aktivitet för en fyraåring med stor fascination för krokodiler och hajar och en nästan-tvååring som just fattat att det finns fler djur än hundar som säger waow waow.

Aquarium är knappast det ballaste akvariestället i världen, men det är absolut värt ett besök för alla familjer med fisk- och kräldjursintresserade medlemmar. Och det var ingen kö alls för att komma in, lördagen till trots.

Efter att ha hälsat på hajarna tog vi först en glass i solen vid den halvbombade Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis Kirche (som äntligen börjar synas igen efter att ha renoverats och varit dolt bakom ett fakehus under lång tid), och efter det en tur in i själva kyrkan. Den är så vacker, missa för bövelen inte att gå in i den om du är där! Vi hade tur, det övades inför en konsert  som skulle hållas under kvällen och en kvinna sjöng Bach så vackert att både jag och barnen blev alldeles tagna. Det varade i sisådär en mikrosekund hos ungarna, men ändå. Upplevelse av finkultur, check!

Det var helt enkelt en himla bra utflykt med både biologi, kultur och glass i solen. Och fint att visa för barnen att det finns en västlig sida av den här stan också. Som är väldigt annorlunda med vår östra – både vad gäller atmosfär och arkitektur.

Det snackas rätt mycket skit om Prenzlauer Berg nuförtiden. Att det har blivit snobbigt, dyrt och drygt och alldeles för fullt av snygga barnfamiljer som är så rätt att man får ångest. Mammor som ser ut som modeller, inte en snorfläck så långt ögat kan se och barn som gräver med märkesspadar på lekplatserna.

Men alltså, jag gillar Prenzlauer Berg. Jag tycker att det är så himla fint kring Kollwitzplatz och jag älskar att det fullkomligt kryllar av härliga kaféer och butiker fyllda med vill-ha-prylar. I början, när vi precis hade flyttat till Berlin, bodde de flesta av våra vänner här och jag hängde i Kollwitzkrokarna nästan jämt. Och hade det så jäkla bra.

Visst, jag skulle inte vilja byta ut Friedrichshains sköna blandning av folk och stil, men att göra som jag gjorde i dag – att ta en promenad genom Volkspark Friedrichshain, via Hufelandstrasse och upp till hjärtat av Prenzlauer Berg – gör mig alltid glad och inspirerad (det är ju inte för inte som alla barnfamiljer flyttat dit) och jag brukar alltid rekommendera förstagångsbesökare  i Berlin att ge området en chans.

Förresten, om ni går längs med Hufelandstrasse – missa inte att ta en frukt- och grönsaksdrink på Fruchtbar. Jag gav mig själv en ”Powerdrink”, med selleri, äpple, kiwi och päron, när jag gick förbi i dag. Så jäkla god. Det är också en bra fylla-på-energi-grej! Apropå mitt förra inlägg, alltså.

Februari. Hur kan en månad som är så kort kännas så förbaskat lång? Nåväl, hur hopplöst läget än verkar är vintereländet på väg att ta slut – men för er som känner att kroppen och humöret inte riktigt kommer att hålla hela vägen fram har jag listat mina bästa få-ny-energi-under-vintern-aktiviteter här i Berlin.

1. Skrubba fram livslusten
Tvätta, peela, basta, tvåla, packa in, vila i en mjuk bädd med en kopp turkiskt te i handen – vem mår inte bra av en sådan kropps-och själavård under vintern? I Berlin bor det över 200 000 turkar och det finns flera hamam att välja mellan. Favoriten heter Sultan Hamam och ligger i ett synnerligen ocharmigt parkeringshus. Låt dig inte avskräckas, inuti är det ljuvligt.
Bülowstraße 57, Kreuzberg

2. Kul nostalgitripp
Att hitta roliga saker som hela familjen kan hänga med på när lekplatserna är kalla och geggiga och föräldrarna dränerade på både energi och nya idéer är en utmaning. Min lösning: Tv-spelsmuseum! Fascineras av hur snabbt utvecklingen har gått och roa er i timmar med att testa både gamla och nya varianter. Och jag lovar – här är det skoj för såväl fyraåringen som fyrtioåringen.
Karl-Marx-Allee 93a, Friedrichshain

3. Cheesecaketerapi mot vinterdeppen
Cynthia Barcomi är Berlins mesta kändiskonditor. Hennes bakböcker säljer som mer smör än hon använder i sina kakor, vilket inte är lite, och hennes bakverk på kafét Barcomis gör det lätt att glömma det gråa och fly in i sockret och fettets underbara värld. Satsa på att beställa ”provtallriken” – fyra halvor av valfria bakelser. Bör kanske tilläggas att halvorna är stora som helor och att det brukar vara lagom att dela tallriken på två… Eller tre.
Sophienstraße 21, på andra bakgården, Mitte

4. En portion flärd, bitte!
God mat är upplyftande. Jättegod mat rent lyckobringande. Och när den dessutom är vegetarisk, full av välbehövliga vitaminer och serveras i en snygg och härligt flärdfull miljö blir det full alla poäng i min få-ny-energi-bok. Cookies Cream heter stället, boka i tid och glöm för guds skull inte vägbeskrivningen. Restaurangen är gömd på en bakgård avsedd för varuleveranser.
Behrenstr. 55, Mitte

5. Berlinfest när den är som bäst
Oavsett om du är en glåmig småbarnsförälder, uttråkad pensionär eller vilsen tjugoåring – allt kommer att kännas bättre när du kommer till Clärchens Ballhaus. Huset är ett av Berlins mest klassiska och härligaste partyställen. Glitterväggar, liveband och stadens mest blandade publik – både vad gäller ålder och stil. Clärchens Ballhaus gör alla glada, så är det bara.
Auguststr. 24, Mitte

Ah, sol över Berlin! Promenaden till jobbet i morse var så härlig. Titta bara! Visst, utsikten just här på Oberbaumbrücke är väl inte vidare vacker – men när det glittrar i tv-tornskulan och solen värmer kan man vara säker på att det snart kommer att hända härliga saker i stan.

Jag gick förbi Eastside Gallery, och upptäckte en liten skylt jag inte sett förut…

Nämligen den här! ”Enter at own risk. Smiling area”. Och så gick jag över den gamla gränsen till Kreuzberg, fast med Neukölln i sikte. Och jo, jag kände mig himla glad faktiskt.

Framme på jobbet! Som idag befann sig på det här nyöppnade kaféet, Roamers. Det var så fint, och kaffet var super.

Såhär ser det ut inuti. Åh, vad jag älskar mina kafékontor.

(Måste förresten be om ursäkt för mina lite väl suddiga mobilbilder. Detta är resultatet av att inte ha något skal på sin smartphone. Aj, aj.)

Friedrichshain är den stadsdel i Berlin jag har absolut bäst koll på när det gäller restauranger. Inte bara för att jag bor här, utan också för att det inte finns så värst många. Eller, nu ljuger, det finns jättemånga restauranger här, men de flesta skulle jag snarare beskriva som barhak (alla med likadan skabbig inredning och femtioelva miljoner olika rätter på menyerna) och kanske inte som ställen som levererar en minnesvärd restaurangupplevelse.

Jag ska försöka skriva ihop en guide till de restauranger här som är riktigt bra så småningom, men i dag får ni nöja er med ett skönt litet budgettips.

Fliegender Tisch på Mainzer Strasse serverar god vardagsmat. Hamburgare, risotto och pasta, sådana saker. Det är rejält och gott – och prisvärt. De flesta rätterna kostar runt 8 euro. Stället är litet och atmosfären mysig. En riktig kvarterskrog!

Kort sagt, för er som vill ha bra mat för en liten penning i Friedrichshain– håll er borta från de turistiga barhaken längs med Simon-Dach-Strasse och ät med Friedrichshainarna på Fliegender Tisch istället.

Jag köper ofta snittblommor, och allra helst köper jag dem på Kiezblume i Friedrichshain.

Det går knappt att vara i butiken, den grönhåriga kvinnan som har den röker så att hela lokalen ligger i tjock dimma – efter bara någon minut är jag så tårögd att jag knappt ser vilka blommor jag väljer och jag får akta mig noga för att inte trampa på hennes två vinthundar som sprider ut sig över golvet. Mitt bland rosor och ranunklar. Den ena hunden har förresten ett blått och ett brunt öga.

Men bortsett från röken är inredningen romantiskt drömmig, och blommorna och arrangemangen så vackra att jag helst skulle vilja ta med mig allt hem.

Den där kontrasten mellan det punkiga och prydligt perfekta får mig att bli alldeles lycklig, den påminner mig om varför jag tycker så mycket om Berlin. Det oförväntade. Det fria. Det huller om bullriga.

Berlin hjärta Johanna lika med sant.

Det verkar som att Apartment ska stängas. Vet du inte vad det är? No worries, det är inte så många som gör det.

Apartment är en butik här i Berlin som är så ball att bara de som känner till den vet var den ligger. Det finns ingen skylt som syns, i alla fall om man inte går väldigt nära, ingenting i skyltfönstret och själva butiken är i källaren. Utifrån ser stället ut som en tom lokal.

Coolt eller bara fånigt att vara så hemlig? Jag röstar på det senare, men så är jag väl inte så himla ball heller.

Hur som helst, butiken har massor av fina och häftiga designerkläder i den övre prisklassen som nu reas ut till mellan 50 och 70 procent. Utförsäljningen pågår till sista februari. Dit och fynda!

(Och jodå, adressen finns på hemsidan.)

– Du cyklar på trottoaren trots att det är strängt förbjudet (men alltså, alternativet är att din cykel skakar sönder av de ojämna kullerstenarna).

– Du tycker att det är helt normalt att ta en öl före klockan elva på morgonen. På tunnelbanan.

– Du börjar skälla ut främmande människor när de gör något du tycker är fel.

– Du stannar för röd gubbe. (Jag begriper förresten inte varför alla är så laglydiga på just den här punkten, men det ligger säkert någon djup, kulturell förklaring bakom.)

– Du håller dig till ”din sida” av staden, alltså antingen den östra eller den västra. En riktigt berlinare flänger inte över den gamla gränsen. Så är det bara.

– Du tar en macka med rå fläskfärs till lunch (okej okej, kanske snarare typiskt tyskt än just berlinskt, mettwurst äts ju på fler ställen än här i Berlin. Men ändå!).

– Du dricker Club-mate istället för kaffe för att hålla dig pigg.

– Du inte har några problem med att basta naken med främlingar. Av båda könen.

– Du inser att du minst en gång om dagen ser något du aldrig sett förut. En cykel upphängd i en lyktstolpe, ett märkligt konstverk, en konsert som hålls på en balkong du råkar gå förbi…

– Du börjar fundera på att åka härifrån under vintern – för att du vet hur jäkla fantastisk den här staden är under våren, sommaren och hösten och inte står ut med kontrasten.

– Du tycker att det är helt naturligt att äta middag vid elvatiden inför en utenatt – ett måste om man ska orka festa till tiotiden morgonen därpå.

– Du tycker att det är helt naturligt att bete sig enligt ovanstående trots att du passerat trettio. Eller fyrtio. Eller femtio.

– Du har ett barn som uttalar det tyska ordet för gevär (gewehr) med j, men är inte  säker på om han pratar sveutsch, en blandning av svenska och tyska, eller har lagt sig till med en grov Berlinaccent (berlinare byter alltså ofta ut g:et till ett j. Gut=jut etc.).

Okej, det sista var kanske lite väl specifikt för mig och min son. Men nej, jag vet inte om mitt barn pratar sveutsch eller berlinisch längre. Oh je!