Så var det fredag igen. Himla skönt, jag har jobbat som en tok den här veckan. Filmredigering varvat med att göra research på massor av härliga saker. Det är knepigt det där, att jag genom jobbet får koll på så mycket kul att uppleva – mest i Berlin förstås men även på andra ställen – och sedan, i verkliga livet, bara hinner med en tjugondel av allt. Om ens det. En trettiondel kanske? Men men, småbarnslivet och yadayada… Och en trettiondel är faktiskt inte så illa pinkat, för att vara en småbarnsmorsa med en en karl som under halva tiden är på andra sidan jorden tycker jag ändå att jag hinner med rätt mycket mellan alla blöjbyten, lekplatseftermiddagar och nattningar. Jag flänger hit och dit, jobbar och roar mig. Bra pusslat av oss ändå!

Apropå både min karl och att roa sig – vi har femårig bröllopsdag i dag och ska fira det med att gå på Lavanderia Vecchia i Neukölln. Äntligen. Jag har velat gå dit i flera år men har aldrig varit ute i tillräckligt god tid för att haffa ett bord. Nu hade vi tur, några andra hade avbokat. Konceptet är som följer: Alla gäster kommer vid 19.30 och äter samma trerättersmeny. Pris 58 euro inklusive vin (eller öl eller läsk) och mineralvatten. Lokalen ser ut som en italiensk tvättstuga.

Återkommer med recension.

Känslan av att kliva ut från planet igår eftermiddag och mötas av skolavslutningsdoft och ljummen temperatur – aaaah!

Det är ju sommar i Berlin! Träden är gröna, syrenerna blommar och jag är så lycklig över att vara tillbaka att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så fruktansvärt skönt.

Inte minst är det skönt eftersom den här familjen är ett ganska ledbrutet gäng just nu. Stockholmsveckorna tog verkligen knäcken på oss. Äkta hälften, som jag alltså skulle ha varit i Kuala Lumpur med just nu,  är mer infekterad än någonsin och jag har dragit på mig någon slags ögonhistoria som får mig att se värre ut än Rocky precis efter en match. Så i dag har vi mest ägnat åt oss att fixa mediciner och sånt.

Men skit samma, vi är ju HEMMA! Och en vända till Boxi har vi ändå hunnit med, plus en lunch på Lemon leaf som är en av mina favoritasiater här i området.

Och, kanske bäst av allt. Jag har fått dricka en sån här:

Hefeweizen kan vara det bästa i dryckesväg jag vet. Det och rabarbersaft.

Ett säkert vårtecken för mig nuförtiden är att det börjar droppa in mejl från läsare som tänkte komma hit över påskhelgen. Många frågar efter mina bästa tips just nu och om det finns något särskilt att göra, med tanke på att det är en storhelg. Lika bra att göra ett blogginlägg av mina svar. I give you:

DER BERLINER PÅSKPLAN Á LA JOHANNA PAUES!

Skärtorsdagen
Eftersom många av er säkert landar någon gång under sen eftermiddag med kurrande magar är mitt förslag att ni, så fort ni lämnat väskorna på hotellet, beger er till Neukölln och Markthalle Neun. Här pågår nämligen Street Food Thursday mellan 17-22. Ät mat från hela världen och mingla med foodies från hela Berlin.  (Om inget på marknaden skulle falla er i smaken, vilket är högst osannolikt, så kan gå över gatan till Long March Canteen. Det kan vara svårt att få bord om man inte bokat, men är värt ett försök. Riktigt god kinamat).

Långfredagen
Eftersom det är stängt som graven i alla butiker i Berlin under Kar Freitag är det lika bra att ägna dagen åt att dricka kaffe/öl/schnapps på sköna ställen. Om vädret är fint är mitt förslag att ni beger er till Prinzessinnengarten i Kreuzberg och kaféet där. Prinzessinnengarten är ett projekt för urban odling – en jättestor trädgård mitt i stan helt enkelt! Ett perfekt ställe för att locka fram vårkänslorna, samtidigt som ni är mitt i storstadspulsen.

På kvällen tycker jag att ni ska åka till Prenzlauer Berg och äta vietnamesiskt på Si an. Herregud, deras mat. Fräschast i stan. Skrev om stället för inte så länge sedan.

Påskafton
Nu skiter vi i påsk ett tag. Hade ni velat fira helgen all the way och enligt traditionerna hade ni ju knappast bokat en resa till Berlin, eller hur? På påskafton är butikerna öppna igen och det kan ni fira med att shoppa lite i Hackescher Markt och besöka gallerierna längs med Auguststrasse. Missa inte att fika på Barcomis och bläddra i fina böcker på Gestalten (båda ställena ligger på samma bakgård).

Och när ni ändå är i krokarna – har ni inte varit i tv-tornet förut så tycker jag absolut att ni ska boka ett bord för eftermiddagsfika i restaurangen högst upp i kulan. Men gör det NU, det kommer snart att vara helt uppbokat under påskhelgen. Att åka upp i stans högsta byggnad kan verka klyschigt, men tro mig – det är häftigt att blicka ut över Berlin från 207 meter. Att boka bord är dessutom en bra sätt att komma upp utan att behöva stå i kö i flera timmar.

När jag är ute och reser vill jag gärna lära mig något om sederna på det nya stället. Här i Berlin skulle en sådan sak kunna vara att se på en påskeld. I Tyskland firas nämligen våren med eld under påskhelgen – Valborg skits det fullständigt i. Är ni sugna på party kan ni slå två flugor i en smäll genom att åka till Kulturbrauerei där det redan på långfredagen kommer att finns både klubb och brasa.  Annars föreslår jag att ni åker till Britzer Garten i Neukölln på självaste påskafton. Festligheterna börjar klockan 18.

Påskdagen
Söndag är Mauerparkdag! Är vädret fint lär det vara riktigt halabaloo där under påskhelgen, massor av livemusik, märkliga karaktärer, mat och konst. Och så själva loppisen förstås! Är det inte vackert väder tycker jag att ni ska satsa på loppisen vid Boxhagener Platz i Friedrichshain istället, och sedan gå och fika på något av alla kaféerna däromkring. Mitt favoritställe heter Silo och har förbenat gott kaffe.

Får ni spring i benen efter kaffet så kanske en promenad till Alexanderplatz längs med East Side Gallery, som ligger alldeles i närheten, kan vara något?

Annandag påsk
Ingen Berlinresa utan en rejäl Berlinfrukost. Det finns en triljard restauranger i Berlin som serverar frukosttallrikar som kommer att göra er så mätta att ni slipper köpa de äckliga mackorna på planet hem. Några av mina frukostfavoriter är Gagarin i Prenzlauer Berg, Datscha i Friedrichshain och Anna Blume i Prenzlauer Berg (obs! Här är det bäst att boka bord i förväg).

Och så lite praktiskt: Affärerna i Berlin är öppna på skärtorsdagen och påskafton (begränsade öppettider dock), men stängda under långfredagen, påskdagen och annandag påsk. Och då snackar vi även de flesta matbutikerna, kan vara bra att veta.

I helgen blev jag introducerad till ett helt fantastiskt litet ställe. Restaurangen har funnits länge och det är verkligen märkligt att jag har lyckats missa det under alla år – för HERREGUD vilken god mat! För att inte tala om deras teer. Helt jäkla fantastiska.

Berlin kryllar av vietnamesiska restauranger, men Si an på Rykestrasse 36 är verkligen en av de bästa jag har varit på. Tokfräscht och megagott. Passar lika bra för snabblunchen som för en romantisk middagsdejt. Missa inte.

I  dag var vi på ett schysst frukostställe här i Friedrichshain. Bra och prisvärd mat, sjukt trevlig personal och, bäst av allt – barnvänligt!

Die Turnhalle är, som alla som kan tyska nog kan lista ut, en gammal gympasal. Varje lördag dukas det upp en stor, fräsch frukostbuffé och varje söndag serveras det brunch (ärligt talat vet jag inte riktigt vad som är skillnaden. Mer varm mat på söndagarna kanske? Jo, så är det nog).

Eftersom stället är så stort är det inte hela världen om ungarna börjar stoja runt lite efter ett tag. Det är ju en gympasal, liksom! Ett annat plus är att barnen äter gratis. För oss vuxna kostar buffén 7,50 euro per skalle, vilket är riktigt prisvärt.

Nu ska jag ladda inför Neukölln Shopping Nacht som jag tänkte gå på i kväll. Stora delar av Neukölln ska förvandlas till något slags vintage-mingel-event. Det låter ju toppen, det har blivit alldeles för få Neuköllnäventyr för mig på sistone. Här finns en karta över vad som kommer att finnas var.

Friedrichshain är den stadsdel i Berlin jag har absolut bäst koll på när det gäller restauranger. Inte bara för att jag bor här, utan också för att det inte finns så värst många. Eller, nu ljuger, det finns jättemånga restauranger här, men de flesta skulle jag snarare beskriva som barhak (alla med likadan skabbig inredning och femtioelva miljoner olika rätter på menyerna) och kanske inte som ställen som levererar en minnesvärd restaurangupplevelse.

Jag ska försöka skriva ihop en guide till de restauranger här som är riktigt bra så småningom, men i dag får ni nöja er med ett skönt litet budgettips.

Fliegender Tisch på Mainzer Strasse serverar god vardagsmat. Hamburgare, risotto och pasta, sådana saker. Det är rejält och gott – och prisvärt. De flesta rätterna kostar runt 8 euro. Stället är litet och atmosfären mysig. En riktig kvarterskrog!

Kort sagt, för er som vill ha bra mat för en liten penning i Friedrichshain– håll er borta från de turistiga barhaken längs med Simon-Dach-Strasse och ät med Friedrichshainarna på Fliegender Tisch istället.

Jag brukar ofta skryta om hur jäkla billigt det är att göra sköna livskvalitégrejer här. Som att gå ut och äta till exempel (bra mat och dryck för under 20 euro per skalle är enkelt att hitta), ta en drink någonstans (mellan 4 och 10 euro) eller bara en fika (2,60 euro för en latte). Livet blir liksom lite roligare när guldkanterna inte ruinerar en.

Restaurangen Der Hahn ist tot! är ett extremfall när det handlar om prisvärd lyx. Här äter du nämligen en fyrarätters för 20 euro.

FYRA RÄTTER! FÖR TJUGO EURO!

Jag, maken och några vänner var där i förrgår och alltså shit, vilket trevligt ställe det är. Lite som att vara bjuden på middag hemma hos en kompis. Inga knepiga matval, det finns bara två förrätter och fyra varmrätter att välja mellan (ett vegetariskt alternativ, ett med fågel, ett köttigt och ett med fisk), det slängs fram skålar med sallad på bordet och är självservering för den som vill ha soppa som förrätt. Avspänt och skönt. Sehr gut!

Så har ytterligare ett år i Berlin gått. Det har varit bra! Ganska stillsamt och vardagsputtrande – fast med en inramning av bohemisk Berlinromantik förstås. Ni vet, akrobater i träden kring lördagsmarknaden, flummiga festivaler, gatukonst, övergivna hus och chica restauranger (allra helst i kombination) och en och annan klubb där inoljade män i spandex dansat på scenen. Berlin as usual, liksom.

Här kommer min alldeles egna Best of Berlin 2013-lista. Vissa saker har jag redan skrivit om tidigare, andra är nykomlingar på bloggen.

Årets resturangnykomling: Feliu i Neukölln. Öppnade i våras och imponerade stort med sin fantastiska mat och de låga priserna. Vardagslyx i ordets rätta bemärkelse.

Årets bar: The Antlered Bunny på Traveplatz i Friedrichshain. Stället är verkligen minimini, men så jäkla snyggt och med riktigt bra drinkar. Och snacksen! Yum. Missa inte dem.

Årets museum: Stasifängelset i Hohenschönhausen. I och för sig inget klassiskt museum – för att besöka det gamla fängelset krävs det att man går en av de guidade turerna.  Jag skäms lite för att det dröjde så många år innan jag kom dit, det jag lärde mig där var så otroligt intressant, viktigt – och fruktansvärt. Guidad tur på engelska varje dag kl 14.30.

Årets plats: Ruinområdet RAW i Friedrichshain. Streetarten, marknaderna, klubbarna, barerna, skatestället (sonens bästa) och klätterstället (äkta hälftens bästa) gör området kring de gamla tågstallsruinerna i Friedrichshain till en favorit för hela familjen.

Årets kafé: Silo. Nytt, snyggt, bra wlan, trevlig personal och ett alldeles underbart gott kaffe. Det här kaféet har varit min räddning när småbarnslivet känts extra slitigt. En Silokaffe, en färsk Berliner Morgenpost, några djupa andetag och jag har varit redo igen att möta småbarnstrots och snoriga näsor igen.

Årets barnaktivitet: MACH Mit-museet är riktigt bra. Inte minst för att halva kyrkan (ja, museet ligger i en gammal kyrka) består av en enorm klätterlabyrint. Kolla in bara, vem som helst kan ju se att det är kul där. I flera timmar!

Årets festival: Karneval der Kulturen i Kreuzberg. Egentligen alldeles för stor och med alldeles för mycket folk för att vara i min smak – men shit, vilken härlig festival det är! Mat, musik, dans och kreativa pysselstationer för barnen, allt i skön multikultianda. Dit går vi igen, 6-9 juni 2014 är inskrivet i kalendern.

Årets Berlinminne: När vi såg Ane Brun i Passionkirche. Vilken konsert och vilken lokal! Den intima atmosfären och akustiken i kyrkan – åh, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Jag skulle tro att Passionskirche är Berlins bästa konsertlokal. Jo, så är det nog.

Årets Berlinupplevelse: Loppisen vid Mauerpark. Alltid Mauerpark. På hur många fler ställen i världen kan man, under samma eftermiddag, sjunga kareoke för flera tusen människor, gunga med halva staden som utsikt, shoppa kläder med unik design och se en naken man med hästhuvud spela gitarr?

Jag har länge haft som plan att gå och äta på Cookies Cream, en vegetariskt restaurang som jag från flera håll hört ska vara riktigt, riktigt bra. I helgen blev det av och jepp, det stämde. Maten på Cookies är jättegod. Alltså, verkligen jättegod. Och prisvärd, tycker jag – 36 euro för tre rätter. Inte så farligt, va?

Restaurangen är lite hemlig av sig, ingången ligger på en varuleveransbakgård mellan hotellet The Westin Grand och Komische Oper. Hade jag inte haft en vägbeskrivning på mailen (kommer om man bokar bord, vilket rekommenderas. Gärna minst någon vecka i förväg) hade jag med största sannolikhet irrat bort mig totalt och missat bordet.

Eftersom vi hade ett bord så sent, vid 22, var det bara att knalla rakt in i nattklubben som hör till efteråt. Inte för att vi stannade särskilt länge – någon var ju tvungen att gå hem och avlösa barnvakten – men ska det partajas är alltså restaurangen perfekt för en före-festen-middag.

Som på så många andra hippa ställen här i stan råder det absolut fotoförbud på Cookies, men här har ni en suddig mobilbild på ingången som vi alltså kom till genom att gå runt, via, bakom, höger, vänster och sedan kryssa genom ett gäng parkerade lastbilar. Klurigt.

Jag har sedan jag flyttade till Berlin för fem år sedan bara bott i Friedrichshain. Det var en slump att vi hamnade här – vi tittade faktiskt mest på lägenheter i Prenzlauer Berg eftersom många av våra vänner bodde där – men läggan vi föll förr låg i Friedrichshain, så här fick det bli.

Och vad jag är glad för det! Jag älskar den här stadsdelen. Den är så levande, i ständig utveckling. Ruffig på ett alldeles förtrollande fint sätt. Berlinromantik när den är som bäst. Jag älskar det opolerade, de gamla husen, de nya husen (kontrasterna!), kullerstenarna, träden längs med gatorna. Men mest av allt älskar jag blandningen av folk. Studenter, barnfamiljer, punkare, partykids, konstnärer och musiker i ett enda stort mischmasch.

Såhär års är ju Friedrichshain verkligen inte i sitt esse, det är ju trots allt november, men jag tänkte ändå att ni skulle få följa med mig på en liten promenad runt i stadsdelens hjärta. Så får ni kanske i alla fall en känsla av vad jag ser om dagarna. Det här var en vardagspromenad, under helgerna ser det lite annorlunda ut. Mer folk, marknader, gatumusikanter. Men det får bli ett annat inlägg.

Först och främst: Det affischeras väldigt mycket i den här stadsdelen. Och att ta bort gamla affischer är det ingen som bryr sig om så lyktstolparna är väldigt tjocka.

Det här är Simon-Dach-Strasse, Friedrichshains mesta partygata. Här festas det vilt sommar som vinter, fast mest på sommaren förstås. Då är det nästan lite festivalstämning längs med gatan. Till urinvånarnas förtret. ”Verdammte touris”, jäkla turister, muttrar de. Förutom barer finns det cirka en miljon kaféer på den här gatan också (och de runt omkring).

Nä. Inte så värst. Mer singer-songwriter sådär.

Det här är Boxi, Boxhagener Platz. Eller ja, ena sidan av den. Boxi är med sin gräsplätt och lekplats Friedrichshains hjärta, vårt utomhusvardagsrum. Här träffas vi för att köpa grönsaker på lördagarna och gå på loppis på söndagarna. På somrarna leker barnen i parken, eller plaskar vid sprutmojängerna om det är varmt. Och punkarna och partykidsen hänger på gräset. Och dricker öl förstås. Alltid öl.

Nu är vi vid ett av mina favoritställen i hela Berlin, på RAW-gelände. Det var en gång ett ställe där tåg lagades, men nu är det mest ruiner kvar. Som det vuxit fram klubbar i, och barer, och gallerier. Och en skatehall, och ett klätterställe. Och massor, massor av häftigt streetart.

Som den här till exempel. Kleiner Michael.

Eller den här. Åh, den är så fin, tycker jag.

Innanför de här dörrarna, på Badehaus Szimpla, har jag dansat mig svettig, fixat MYCKET låga limbopinnar och skrattat mig genom natten. Där brukar det vara kul konserter (som urartar till danspartyn ganska snabbt) och jag kan verkligen rekommendera att kolla in programmet om du är på väg hit och sugen på fest (blandade åldrar där. Det går lika bra att komma dit som sextioåring som tjugoåring).

Nu är vi på Revalerstrasse och vid den gulliga lilla klädaffären Ruth tut gut. Stället har ingen dörr, du får klättra in genom fönstret.

Det här är ett viktigt hörn. Intimeshörnet. En riktigt institution i Friedrichshains kulturliv! Intimes är en bar och en restaurang (obs! De har jättebra frukostar. Tips, tips!) och en supercharmig liten bio.

Ni får en närbild på Intimes också.

Stay tuned för promenader i andra stadsdelar!