Häromdagen kom ett produktprov till mig via vaktmästarna på plan 2. Det var en liten rätt oansenlig påse chips. Förvisso gul och fin, men chips är numera producto non grata i min värld. (Ett mil-lopp väntar om ett par månader och till dess ska formen trimmas.) Därför, jag tog hem påsen för att några andra skulle få provsmaka. Dessa ”några andra” blev en vuxen och två barn. Och med tanke på chipsens smaksättning – ost, rödtjut och tranbär, allt i en mysko kombo – blev jag rätt överraskad över att barnen blev väldans förtjusta i härligheten (ska jag vara helt ärlig så väntade min något sadistiska del av hjärnan på att de skulle börja spotta och fräsa och tycka att det smakade blääääää). Förmodligen har det att göra med generna, jag och chips har för folkhälsans del varit en dödlig kombination sedan länge.