Häromveckan, på Alla hjärtan dag för att vara mer exakt, lånade jag ut min vilja att laga mat till Boss och en tjusig middag.

Jag fick fria händer att sätta ihop en meny och det var inga konstigheter med för- och efterrätt (en slät soppa på avkok från bakad lök, rostade champinjoner och blomkål spetsat med sherry och grädde samt en chokladkaka) men däremot velade jag som få om huvudrätten. Jag tänkte mig hjortfilé med rosépeppar och enbär, men ville helst göra en porchetta, eftersom det är lite roligare pyssel med den. Men, idealköttet till en porchetta är ju fläskkarré och det känns ju lite billigt i sammanhanget. Inte så tjusigt att komma dragandes med en gris på kalas. Men efter att ha stött och blött det hela med Fotobjörnen kom jag (eller vi, rättare sagt) fram till att om man gör en porchetta på vildsvin så blir det okej som festmat. Och så blev det. Och så här såg den ut:

Kryddningen och stektiden blev rejält bra, men en sak jag missbedömde var vildsvinets brist på fett. Eller säg så här, nästa gång jag gör en porchetta på vildsvinskarré så ska jag fylla på med lite bacon eller sidfläsk. Med kappa.