I dessa tider, när kock-EM, Bocuse d’Or står för dörren, finns det all anledning att hylla ena riktiga vardagshjältar. Hipp hipp hurra! Fan vad ni är bra!

Det dök upp ett mejl i inboxen, och jag kunde inte låta bli att börja nynna på Ulf Peder Olrogs ”Konserverad gröt” – allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt.

Varför? Well:

Det här är ju på intet sätt någon mördande reklam, men vid en första tanke tänkte jag att ”jädrar i min kyrka vad långsökt”. Wallin och smörgåsfett! Nu har väl ändå Unilevers PR-människor tänkt ett varv för mycket. Men sedan, ja varför ska det inte kunna vara lite Lars Wallin-klännings-vackert också på frukostbordet? Som kan skänka lite stjärnglans till ett vanligt frukostbord?? Ja, varför inte.

Undrar bara hur många som köper smörgåsfett efter hur vacker förpackningen är.

Notera att den blårutiga duken på vårt köksbord nu är utbytt till en gulrutig. Det är ju trots allt sommar. Men oavsett årstid finns det alltid dagar när man kommer hem sent, och står inte middagen på bordet inom en halvtimme så har blodsockernivåerna sjunkit under katastrofnivåer. Och det är då den här dyker upp:

500 g pasta av valfri sort, 2 msk mandelmjöl, 1 dl grädde, 1 msk pizzakrydda (torr på burk) och 1 dl riven cheddar eller annan rätt stark ost – där har ni grunden till en middag för 4 pers (och till minst en matlåda dagen efter).

Gör så här: Koka pastan i lättsaltat vatten så länge som det står angivet på förpackningen (men gärna minus 1 minut då man ju hellre vill ha aningen al dente, fast det är en smaksak såklart). Häll av vattnet och häll tillbaka pastan i grytan. Strö över mandelmjöl och rör runt (om man inte använder mjöl kommer grädden bara att skvalpa runt på botten av grytan). Häll på grädde och tillsätt pizzakrydda och riven ost, blanda runt och allt är klart. Just det ja, mal över lite svartpeppar också.

Igår kväll tog det 24 minuter från det att jag satte kastrullen med vatten på spisen tills allt stod serverat på matbordet. Och då hade jag ändå lyxat till det med valfria toppings som stekta champinjoner, hackade hasselnötskärnor och strimlad rökt skinka (in Sweden we call it kylskåpsrens). Och 17 minuter senare var alla mätta, nöjda och glada.

Okej, en pava rött kan man ju hitta för knappt 40 spänn på Systemet (den absolut billigaste flaskan, och nu menar jag 75 cl-flaska, kostar 39 kronor, sydafrikanska Whale Rock, oklart hur det smakar) men äkta skumpa brukar ju vara rejält dyrare. Och det är det fortfarande, men nu lanseras något som väl kan kallas för ett budgetalternativ – ett budgetbubbel så att säga:

Philippe de Nantheuil är en elegant champagne gjord på druvor från över 200 små franska byar. Huvuddruvan är pinot meunier (40 %) följt av pinot noir (35 %) och chardonnay (25 %). Vinet lagras i en sval källare under 18 månader innan champagnen äntligen är klar att avnjutas. En champagne med fin lyster och ljust halmfärgad kant. Med stor härlig doft karakteriserad av nybakat bondbröd med citrus och mogna äpplen och päron. Smaken är fyllig och sötmogen med fin syra och mycket mousse.

Philippe de Nantheuil är perfekt som en väl kyld aperitif (7–8 grader), till vällagade förrätter och som den ultimata gå-bort-presenten.

Från Dagens Media:

Pressmeddelande:

La Lundberg bjöd in till dam-middag (alltså, det är fyra damer och jag, alla jobbade vi på samma redaktion för några år sedan, då traditionen startade, vi turas alltså om att hålla i middagen) och överraskade med thai-mat.

Asistiskt skulle jag nog säga är min akilleshäl i matlagning (fram till i går skulle jag också lägga till friterat, men efter en otrolig lyckad fritering av torsk bockar jag ödmjukt av det momentet) och jag har dålig koll på vad, förutom hela världens koriander, som ska i grytan för att det ska dofta Koh Samui eller Kuala Lumpur. Citrongräs? Jordnötter? Chili?? Det som slog mig var att det (maten alltså) förutom rejält gott också var rejält färgglatt.

De där cashewnötterna som toppar det hela var rostade med honung, så långt hängde jag med. Men såsen till nudlarna? Vad var det mer än jordnötter i marinaden till kycklingspetten? Är rädisor och bladsallat verkligen typiskt thai? Jag har ingen aning, så tur att det är grillsäsong, där känner jag mig hemma.