Doktorns ordination

Man får ge myndigheterna att de är bra på att läsa av stämningarna. Eller om de bara håller koll på väderleksrapporten. Så sent som i går skrev jag hur det nu började kännas som vardag, det här begränsade, rätt isolerade livet.

RÄTT isolerade livet.

För med en känsla av normalitet kommer också lite sänkta axlar. Dessutom kom de första riktigt fina vårdagarna här i Stockholm. Jo, jag erkänner, jag har umgåtts med vänner. Utomhus och bara några få, men ändå.

Så igår skärptes tonen. Först presskonferens från Löfven, han verkade liksom less på oss, ”herregud, nu får ni skärpa er!”. Men ännu mer skruv hos mig tog Per Follin, smittskyddsläkare i Stockholm, som var med i Aktuellt. För det är ju här i Stockholm vi ligger längst fram i pandemin, det är sannolikt här den kommer att klinga av först. MEN INTE ÄN. Det är fortfarande ansträngt i vården, många människor dör fortfarande.

Jag visste det naturligtvis, men det hajade ändå till. För jag hade ju börjat slappna av, det erkänner jag.

Till oss som bor ensamma säger Follin i princip ”tough luck”. Vi får nöja oss med digitala kontakter.

Jag kan inte lova att jag håller det helt men jag skärper mig. I dag ställde jag in ett parkhäng med en (1) kompis.

Men med det sagt: det är ett jävla sätt att gå runt på stan och fotografera andra, okända människor som umgås utomhus. Jag gissar för att få förfasa sig i sina egna sociala medier. Jag ser er allt, det är inte snyggt.