Skilda världar

Äsch förlåt, det blev ett rätt lamt inlägg i går. Jag skrev ett annat först, som i och för sig handlade om samma sak – det stora bristen på intryck just nu – men jag raderade det. För vadå brist på intryck, liksom, det pågår en pandemi, en global katastrof, människor dör, i vården sliter vårdpersonal för att rädda liv – och har sitter jag i en lägenhet och känner mig… understimulerad.

Vem hade trott att en katastrof kunde låta så lite?

För så är det ju för många av oss nu. Vi följer med fasa nyhetsrapporteringen (jag måste verkligen tagga ner lite på den punkten), hänger vid varje ord från Anders Tegnells läppar men våra egna liv rullar på. Tommare och tråkigare än vanligt men de fortsätter. Vi jobbar, funderar på vad vi ska äta, chattar med en kompis.

Emellanåt skäms jag nästan för hur jag sitter och kurar i min bubbla men å andra sidan: jag, och alla andra i min situation, gör ju precis det vi ska. Vi håller oss undan. Vi ger plats till dem som måste röra sig ute i samhället nu. Förhoppningsvis kommer vi heller inte att behöva uppta en säng i vården utan kan även där lämna plats till dem som måste ha en.

För att avsluta med något helt annat: även om nyheterna är allt annat än upplyftande just nu så blev jag glad detta reportage, som SVT visade igår. Om människor som förlorat sina jobb – men som genast ställer om och går in där de så förtvivlat behövs. Fan vad människor kan vara bra ibland.