Walk with me

Helgerna, vad ska man göra med dem när man inte får umgås i större grupper, inte gå på teater eller bio och drar sig för krogarna även om de är öppna?

Jag bor ensam och fixar inte att även på helgerna helt avstå från umgänge. Hittills har jag träffat familjemedlemmar och vänner men i bara några få åt gången. En gång åt jag och två vänner lunch på ett indiskt ställe där det satt ett annat sällskap, två gånger jag jag besökt fik med en vän (jag vet inte varför jag känner plikten att redovisa detta men det gör jag).

I går träffades delar av den bokklubb jag är med i – sex personer utomhus, armslängds avstånd, handsprit och separata  små chipspåsar till rosévinet (säsongspremiär!). En som skulle ha kommit hade känt symtom på morgonen och avstod.

Vi hade läst ”Europe in autumn” av Dave Hutchinson, en sci fi-bok. Roger hade valt den eftersom dess avspark är ett Europa i sönderfall efter en – tadaa! – pandemi med ursprung i Kina. Helt ärligt hade ingen av oss riktigt hunnit läsa ut, ingen tyckte väl att den var skitbra men det var ett kul idébygge. Den skrevs ändå 2014.

Annars är promenad mitt umgängessätt préferé nuförtiden. En eller två kompisar, det blir ofta längs vatten och en kaffe – hittar man ett ställe med långt mellan borden kan man sitta där, annars ta med. Bilden ovan visar att det inte blivit några superlånga turer den här veckan men ändå nåt, givet att jag andra dagar knappt kommer ur lägenheten alls.

När man promenerar ensam kan man passa på att lyssna på podd, till exempel ”Vi tvår våra händer” som mina kollegor Martin Aagård och Karin Pettersson gör nu under karantänen. I senaste avsnittet gästar Jesper Ahlin Marceta, de pratar om individualism och liberalism, med utgångspunkt i Netflix-serien ”Unorthodox”. Lyssna på den, den är bättre än serien!