Har du kommit för att hämta mig?

Efter att gått och känt efter i närmare tio veckor, känt av lite halsont men inte mer så tror jag banne mig det händer nu: jag har SYMTOM. Nu har jag ont i halsen, känner mig yr och så där trött så att jag liksom bara vill fälla mig som en fällkniv över bordet jag jobbar vid (jo, jag jobbar på tills vidare). Dessutom sticker det på ett konstigt sätt i fötterna?

SYMTOM, som sagt var, men man kan ju inte vara säker på vad. När det gäller coronan så vill man ju gärna ingå i den där flocken som ska skapa immunitet och skydda andra men å andra sidan har man nu fått tillräckligt många vittnesmål för att inse att det kan vara en jävulsk sjukdom. Att den kan leda till IVA eller bara pågå vecka efter vecka – eller blåsa förbi med ett par dagars snuva. Ett otäckt lotteri, även om jag som kvinna under 70 och utan underliggande sjukdomar har lite bättre odds.

Annars läser vi den 13 maj i dag och ute yr snön (!). Det har inte känts svårt att hålla sig inne i dag. Inte ens mina petunior får gå ut – de senaste nätterna har jag tagit in mina balkongblommor efter hot om frostnätter och i dag ställde jag aldrig ut dem.

Jag har ju skrivit om min pianospelande granne förr. Jag inser nu att det bor en pianolärare i huset… Därav spännvidden från skalövningar till vackra melodier. Aja, trevligt är det i alla fall.