Vad är det som (inte) går och går?

Häromdagen dog batteriet i mitt armbandsur – nu visar den ständigt åtta minuter över tre. En övertydlig symbol för hur tiden står still, var min första tanke. Den andra var att armbandet antagligen ändå är värsta virusfällan så det är väl bara bra för min handhygien att jag inte har på mig klockan.

Den tredje var att det kommer dröja länge innan batteriet byts ut för jag rör mig ju aldrig där det finns en urbutik just nu. Kanske lagom till semestern?

Jag ska göra vad jag kan för att detta inte ska bli en sjukblogg men säger helt kort att jag fortfarande har symtom men inga andningsbesvär. Bara att tänka på eventuella andningsbesvär kan ju ge, ja, andningsbesvär.

Långhelg börjar i morgon. Dessa långhelger i maj, jag brukar älska dem. I år kan det verkligen kvitta, jag kommer nog att jobba lite, läsa en bok. Och så måste jag verkligen komma ut en liten sväng, jag lovar att inte gå nära någon.