– Det värsta är det där ”tycka synd om”, det där som är helt obefogat. Äldre personer är värst med den där pity-tusse-synen.

Jag äter lunch med Mats, han har berättat ingående om alla lunchställen i området eftersom han är van Kungsbroarbetare och vi har tillslut landat på Ciao Ciao där det är svårt att välja bland allt gott men han alltid väljer lasagne. När vi avklarat bra och dåliga lunchställen diskuterar vi synen på singlar.

– Du vet, när man är hemma och har en lugn kväll och råkar yttra det för någon och det direkt kommer ett ”Själv? Men å.. Kom över då, vi ställer fram en till stol, maten räcker till tre” säger Mats och låter som en mycket omtänksam vän.

Det är klart det sägs med all välvilja, men det är inte alltid det man behöver – särbehandling för att man inte råkar vara i ett förhållande.

Singlar, vad säger ni – hur vill ni bli bemötta? Vill ni bli ihopparade med ”en av min sambos förra jobbarkompisar som också är singel”, eller medbjudna trots risk att bli tredje eller femte hjulet? Eller vill ni helt enkelt vara ifred?

Ja, middag på tre, gärna! Är det okej om jag hakar till Mallis också?