”I Sverige raggar inte tjejer på krogen.”
”Som om killarna gör det?”
”Det vet jag inte, jag vet bara att jag kan stå i ett hörn på Berns och suga på en drink varenda fredag-lördag och det händer fan ingenting.”
”Och så åker du utomlands och då..?”
”Oh, hello, you are very good looking! De bara kommer fram! Så var det i USA, och i Indien, och…”
”Så amerikanskor och indiskor är bättre på att ragga på krogen?”
”Nej alltså det kan vara svenskor också. På semester, de raggar när de är i andra länder men inte hemma.”
”Mhm. Jag upplever inte att killar raggar särskilt mycket här hemma heller.”
”Nä. Jag vete fan hur folk får till det egentligen.”

Ännu en lördag, ännu en trettioårsfest. Bästa V fyller år och hon har hunnit bli mamma och husägare och jag och Karin laddar hela vägen dit och när vi ramlar in i hallen är vi inte alls först som vi trodde utan omgivna av massa fina människor som det var alldeles för länge sedan vi såg. En har tatuerat in en kvinna som ömt håller i en varmkorv och en öl, en annan har börjat på nytt jobb med stilig titel, en tredje vågar äntligen erkänna att han är ihop, på riktigt. Och så skålar vi och äter och dansar och pratar relationer, precis som vanligt.

”Okej, ett museum till älskling, sen drar vi ut och raggar.” – Håller ni med Ben; är vi mer flirtbenägna utanför landets gränser?