”Det är klart jag inte kan bli kär i henne, hon är min äldsta kompis” eller ”Jo, jag gillar dig men jag är inte förhållandetypen..” Vänner med förmåner är hett just nu. Åtminstone på bio. Nyligen hade Love and other drugs med Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal premiär i Sverige. I USA premiärvisades No strings attached med Ashton Kutcher och Natalie Portman (underbara Natalie!) för ett par dagar sen, och i sommar kommer tydligen Friends with benefits med Justin Timberlake och Mila Kunis i huvudrollerna. Och åtminstone i de två förstnämnda är det tjejen som är keep-it-casual-förespråkaren och killen som faller handlöst (först).

Vad beror det här på, just nu? Inte kan det vara en protest mot kärnfamiljshetsen, eftersom de flesta sådana filmer brukar sluta med att ”den svåre” ger efter för sina stormande känslor och släpper på principer och paret gifter sig i en trädgård bland alla sina vänner. Och vad tänker ni om det där? Funkar det eller slutar det alltid med att någon blir kär (läs: sårad)? Skulle ni vilja ha den sortens förhållande?