Kvinnor tröttnar på äktenskapet tidigare än män. Varför? För att de får sköta om relation och hem medan deras bekväma bättre hälft softar på soffan. Nej, det tror jag inte på. Att påstå att tjejer undantagslöst sköter markservicen under sammanbiten tystnad – och vårdar romantiken med ömma ensamma händer – och killar inte ens märker av det förrän hon vill skiljas är att idiotförklara både kvinnor, män och deras förmåga att kommunicera. Men hur extremt hårdraget det än är så är det någonstans lite intressant – fast jag tror att det ofta handlar mer om osäkerhet. För generellt, och då menar jag extremt generellt och om man tittar på kompisars och bekantas förhållanden, så kanske man kan se att killar överlag är mer bekväma i sina relationer. Att tjejer har en tendens att bli oroliga när allt inte är hundra – att de (okej, vi) kanske ifrågasätter förhållandet tidigare, ibland alldeles för tidigt? Av rädsla för att låta saker bara vara som de är – ibland bra, ibland sämre. Varför är det så?

Och när vi ändå pratar om det, jag skulle vilja fråga er om gnäll, denna romantik- och stämningsdödare som ju ibland – tyvärr – är helt nödvändig. För om det nu är så som artikeln/forskarna påstår, att kvinnor sköter rubbet i några år och sedan tröttnar för att de inser att deras män inte kommer på tanken att hjälpa till – varför säger de inte till? Och vad är det för killar de har valt? Nej, jag förstår att man inte vill vara en tjatskata som dagligen påpekar brister och problem och ”du borde” och ”varför har du inte”, men om man nu stör sig så mycket på någonting att man faktiskt överväger en rymning eller en abrupt skilsmässa kanske man ska testa att uttrycka sina känslor och sin irritation som ett första steg? Personligen skulle jag föredra ett ”kan inte du ta hand om disken ikväll älskling” framför ”du hjälper ju aldrig till, jag drar”.