”Don’t hate the player, hate the game” – säger man så?
avSpela svår – vägen till en kvinnas hjärta. I alla fall om man får tro den omfattande studie av 47 (!) kvinnor som Daily Mail skriver om idag. Enligt en amerikansk forskare triggas vårt kärleksintresse allra mest om vi är osäkra på vad hon/han (föremålet för våra magfjärilar, alltså) känner för oss.
ÄR DET VERKLIGEN SÅ?
Det satans Spelet, jag fattar inte hur det kan vara så framgångsrikt. Och hur länge kan man köra det, undrar jag? Förr eller senare måste man väl bekänna färg och outa sina känslor (annars ger väl den trånande och ovetande parten rimligen upp till slut?) – och vad händer då? Var går gränsen för när det är okej att visa sin känslor?
Visa, säger jag. Nej, stalka inte, telefonflåsa inte, skicka inte hundra sms på en dag eller uppdatera din relationsstatus på Facebook efter första dejten. Men VISA, på något sätt hur du vill ha det och vad du känner, så ska du se att det finns många tjejer och killar som uppskattar en spelfri, ärlig partner och ger dig samma tillbaks.
Vad säger ni? Spelar ni ”spelet”, funkar det på er eller får det omvänd effekt?