Om man utan att gå vilse stretar från jobbet över Kungsbron och upp mot Scheelegatan trots horisontellt störtande snö rakt i ögonen, om man lyckas undvika fallande snösjok och livsfarliga isfläckar på Kungsholmstorg och stå upp mot våldsvindarna som kastar omkring presenningar, plastpåsar och mindre hundar över trottoarerna, då kan man med livet (men inte frisyr eller fingerkänsel) i behåll stampa in på Orangeriet igen och landa bland rökelsedoften i mjuka soffor med gamla kollegor och vänner.

A har (efter massiva påtryckningar från.. ja, vårt håll) reggat sig på en dejtingsajt och genast blivit kontaktad med den inbjudande öppningsfrasen: ”Jag är en introvert kille med sår i själen.” Hon har inte vågat logga in igen.

E har skrivit en artikel om personliga matchmakers, intervjuat en kvinna med denna respektingivande titel – och testat själva grejen.
”Hur gick det till då?”
”Ja, hon samlade in fakta om mig, jag fick fylla i en massa papper, och sedan skickade hon mig tre alternativ.”
”Speciellt utvalda alltså?”
”Tydligen inte. Jag beskrev min drömman som mörk, hårig och konstnärlig.”
”Haha, ja?”
”Den första jag fick hade enorma axelvaddar och jobbade med betong. Den andra var bara fel på alla sätt. Den tredje gick jag med på att dejta men med mina ”önskemål” i åtanke kändes det märkligt att hon skickar dit en tunnhårig blond ekonom?”
”Hm, undrar hur många hon har i sin ”bank” egentligen?”
”Ja. Typ tre, tydligen.”