Olle & Fanny #1
av”Äntligen! Kom du precis?”
Frågan kom innan hon ens hunnit sträcka fram handen för att hälsa. Hon tittade osäkert på killen som satt i soffan och log mot henne, omgiven av andra festgäster kors och tvärs inbegripna i yviga samtal.
Lockigt hår, skrattgropar, en lite konstig särkliknande skjorta med röda sömmar. Nej, hon kände inte igen honom.
”Hej, alltså förlåt, har vi träffats?”
”Nu har vi det. Jag har väntat på dig hela kvällen.”
Ett brett leende spred sig över hans ansikte när han sträckte fram handen.
”Olle, heter jag.”
”Fanny.”
”Fint att träffas Fanny!”
Hon sjönk ner intill honom på den lediga halvmetern sammetsdyna. Hon hade just anlänt till festen och inte ens hunnit varvet runt för att hälsa men drogs ändå instinktivt ner i den redan överbelamrade soffan. Jag har i alla fall klarat av värdinnan, tänkte hon. Barndomsvännen Sara kramade hon redan i dörren.
”Fint att träffa dig med Olle – så, vem är du?”
”Saras vapendragare från första klass i Rålambshovsskolan. Och du?”
”Samma fast från Kungsholmens gymnasium.”
Hennes blick svepte över det femtiotalsinredda vardagsrummet, vek undan hans öppna, undrande. Festen var i full gång, ändå fick hon känslan av att ljudnivån sänkts, att sorlet sjunkit undan till förmån för hennes ekande hjärtslag och smackande muntorrhet.
”Varför har vi aldrig träffats tidigare?”
Han lutade sig intresserat framåt, tillbaka in i hennes synfält.
”Mm, värdelöst. Men nu har vi det.”
Hur kan han vara så oblyg, så lugn?
”Berätta om dig, Fanny.”
”Vad vill du veta?”
”Allt! Du vet… Vem lyssnar du på, vilken är din favoritfärg, vad gör dig glad, vad tycker du om att äta, vem tänker du på när du ska sova?”
Han satt ännu framåtlutad och väntade nyfiket på svar. Hon tänkte en sekund och drog efter andan.
”Bruce Springsteen. Och kanske blått, men mörkgrått på bilar. Jag blir glad av broar, tulpaner, omtänksamhet och Frankrike.”
”Tulpaner, uppfattat. Fortsätt?”
”Vad var det sen, mat? Günthers korv på Karlbergsvägen, pasta med vad som helst, tapas, svamp och såser med senap i. Och jag får se vem jag tänker på ikväll när jag ska sova, lovar att berätta när jag vaknar.”
”Men du dricker inget Fanny?”
”Jo, jag är en sucker för rödvin.”
”Jag menar nu.” Han skrattade. ”Jag har bärs i kylen, vill du ha?”
Han vilade handen i hennes ryggslut när de reste sig och gick mot köket. Han var mycket längre än hon och hon tyckte om det, hon ville gå runt, runt i lägenheten med hans hand i sitt ryggslut hela kvällen.