”Men han verkar inte klok.”
”Vem?”
”W:s mammas nya. W säger att mamman är helt förändrad.”
”Mm, jag träffade honom i förra veckan. Humor har han ju inte i alla fall.”
”Nej, och han verkar panika över att mamman är smartare än honom, så hon har fått dra ner på sina intellektuella behov. Sluta prata om sånt hon tycker om.”
”Det är ju hemskt. Klart W blir ledsen.”
”Men att det finns killar som inte klarar av att tjejen är smartare, eller mer framgångsrik, eller bara på ett annat sätt än killen själv.”
”Det är sån den här snubben är.”
”Ja, en sån som bara ser sig själv och som finns där för att stötta men OBS TILL EN VISS GRÄNS för gud förbjude att tjejen skulle få mer uppmärksamhet än han själv.”
”Men vem vill vara i en sån relation? Det där med att ge och ta, stötta och bära för att båda ska utvecklas? Lite det man vill åt ju?”
”Jo.”
”Jo, tusan.”

Hon lyfter sitt vattenglas och jag lyfter mitt och över plastiga lunchlådor och salladsrester skålar vi för kvinnodagen och för tjejer som är som de är och för killar som låter dem vara så och vice versa. Skål!