Scen #1: Jag och M på dansgolvet, I pratandes med en kille i baren. Tre gånger jazzar vi förbi och kastar diskreta ”ska-vi-kliva-in-och-störa-blickar”, men I skakar lika diskret på huvudet varje gång. När hon skrider tillbaka till vår danshörna har killen i baren hunnit förvandlas till hennes nya Facebook-kompis och dessutom har de en avtalad dejt i Stockholm kommande vecka.

Scen #2: I får ett Facebook-meddelande av baren-killen samma natt och läser det dagen därpå. ”Fint det var att träffas, ser fram emot att ses igen, blablabla-och-några-innehållslösa-fraser-till” – när hon klickar vidare in på hans profil visar han sig vara både married och tvåbarnsfar och rimligtvis inte helt öppen med sitt krog-alterego.

Nu ska han höra av sig på tisdag. Vi föreslog hjälpsamt ett svars-sms i stil med med: ”Tack för din medverkan. Det här är ett automatiskt utskick. Alla meddelanden som skickats till detta nummer vidarebefordras automatiskt till XXX (namnet på frugan)”. Lyckligtvis har I mer respekt än så och avböjde. Men faktum kvarstår; inte nog med att killen är gift och har barn – i och med att han öppet bjuder in I till sin Facebookprofil verkar han också utgå från att hon ska vara helt okej med det hela. Vilket hon inte är. Han kan stå där på tisdag och vänta, förgäves och med skägget i inkorgen.