Hitta gnistan! Detta överhängande, urkramade, kravfyllda problem som vi alla har våra egna metoder för att lösa. Vi uppvaktar varandra, överraskar, reser bort ihop, köper sexleksaker eller snygga underkläder och ristar minutiösa sexscheman i sten. Eller bjuder in fler kockar till soppkokandet. Ingen annan kan avgöra vad som är rätt eller fel i det läget, inga utom de älskande tu vet vad som är hiss eller diss för deras förhållande. Förstås. Och även om jag tror swingerskulturen är långt mer vanligt förekommande i folks fantasier än i deras faktiska kärleksliv så är det förstås ett alternativ lika gott som något. Förutsatt att båda vill.
Men i de fall det rör parrelationer och inte singlar som går igång på gruppaktiviteter så finns det ju mer att trycka in i ekvationen. Starka känslor till exempel; kärlek, svartsjuka, förtroende.. Känslor som är ganska ömtåliga och som i många fall, tror jag, kan kantstötas (om inte kraschas) av att man ser sin partner i famnen på en annan. Då handlar det plötsligt inte om tändande fantasier längre, det är på riktigt och om inte båda är helt med på det, om den ena gör det för den andras skull, så är det bara distans som skapas. Inte närhet. Då blir i stället den viktigaste känslan och handlingen respekt – och att avbryta. Byta aktivitet. Se varandra i stället för andra. Gör vad ni vill. Inte bara vad du eller han/hon vill.

Vad säger ni? Synpunkter? Erfarenheter?