Efter-lunch-surfar. ”De är klara för nya Bonde söker fru” vrålar en rubrik och varken övervåld eller vilda hästar kan hindra mig från att klicka. På riktigt alltså, det kanske jag borde hålla för mig själv men Bonde söker fru är i mitt tycke en av de bästa dejtingsåporna som gjorts. En vasaloppsåkare, en dansbandsentusiast och en fårbonde från mina trakter på Gotland finns bland årets kärlekskranka. Om en av tjejerna läser jag ”… jobbade tidigare som förskollärare men för ett par år sedan köpte hon gården och satsade helhjärtat på uppfödning av islandshästar” och det svindlar till lite, kan man göra så, hur gör man, jag vill också? Kanske är det allra mest däri min fascination består; i drömmen om… en egen lerig gårdsplan, ja, ni vet. Med den drömmen i bakhuvudet blir åtta sköna karaktärer och lite kärleksdrama över gärdsgårdsgränserna en näst intill komplett tv-upplevelse.