Surfar gotlandsgårdar eller byhus i sydfrankrike, ritar sneda och vinda möbleringsritningar och planerar eget B&B till exempel. Vadårå? Drömma får man. Jag lever dessutom obekymrat övertygad om att jag kommer uppfylla åtminstone någon av dem inom kort. Det brukar gå fint bara man lyckas välja en av dem att fokusera på i taget (ja, jag inser att det är där problemet ligger). Hundratals är gångerna då vi suttit på min balkong eller någon uteservering med näsorna över kaffekoppar eller vinglas – det senare verkar tendera att, om det intas i måttlig mängd, öka kreativiteten – och smidit planer och svävat iväg i projekt. Pensionat, kreativt centrum (fantastiskt pretentiöst), webbtidning, bokförlag, café (åh, alla dessa caféer!) – till och med starta ett band har varit på tapeten eftersom jag begåvats med extremmusikaliska vänner i stället för en egen musikalisk ådra. Känslan när man har något nytt i tankarna, hur orealistisk idén än må vara, är alltid allt är möjligt, och den känslan ger mig energi. Den gör att man tar tag i saker, får saker att hända. Jag vet att vissa ser drömmar som en flykt från verkligheten och väljer att inte ägna det så mycket tid, och jag vet att när vi väl drömmer så drömmer vi om så vitt skilda saker. Men jag frågar er; hur viktigt är det att ha drömmar? Hur viktigt är det för er singlar när ni letar efter den ni vill vara med, och hur viktigt är det i en relation att man drömmer om samma saker? Ska man i en relation ha utrymme för att kunna uppfylla sina drömmar på egen hand – eller är det något man bör ha tillsammans för att stärka den där mytomspunna vi-känslan? Och, om det är viktigt, varför är inte det en *obligatorisk uppgift i rymlig fyll-i-ruta på alla dejtingsajter?